Clubens hockeytokar i Karlstad
Det blev en långdag det här. Först lite eget arbete, sedan ett handledningsmöte, föreläsning och sedan blev det det viktiga för dagen. En liten resa till Karlstad för att heja fram Cluben.
Så jag vaknade vid sjutiden och såg till att göra mig vacker och förbereda två väskor för dagen. En för skolan och en för hockeyresan. Åkte hemifrån vid åtta och när man kom till skolan så var det bara att titta lite på projektuppgiften och få handledning för den och sedan en liten flygföreläsning. Hoppar över det, men om någon är mycket intresserad av 2-nivå optimeringsproblem för design av nätverk eller planering av resurser för flygbolag så kan jag berätta det en vacker dag.
Jahopp, skolan var slut, klockan var tolv och det var tre timmar kvar tills det var dags för att avresa. Vad fyller man då tiden med? Ungefär en timme behövdes ju för att ta sig från Snokstan till Stora stolta.
Blev att jag förhållandevis omgående begav mig till Linköping och parkerade vid Skylten. Kostade 60 kronor, men det kan det kanske vara värt. Då fick jag ju parkera ett dygn där, så jag var beredd på att det kunde bli förlängning. Dessutom såg jag att när jag kom tillbaka till bilen efter jag ätit och tagit en promenad att lapp-Lisorna knallade runt bilarna. Så det var nog värt pengarna.
Detta var ungefär vid halv tre och eftersom det var en halvtimme till bussen skulle gå så var man först på plats. Men snart fick jag sällskap. Först en berest dam som hade stuckit ifrån jobbet. Sedan fylldes det på med okända kända så att säga. Bussen rullade in lagom vid tre och 21 tappra själar tog plats på bussen. Tog själv en plats lite lagom långt bak. Bussresan dit var rätt så lugn bortsett från de kramgoa herrarna längst bak i bussen. Om media hade känt till det så hade medias bild av White lions raserats totalt....
Precis innan matchstart rullade "huliganbussen" in i Karlstad. Vi blev hänvisade till en bakdörr och efter visitation direkt upp på läktaren. På bortastå var det förutom vi från White lions en polis per supporter och så ett styck klok individ som var född och uppvuxen i Karlstad. Han var också inflyttad i Linköping och stod där med en LHC-halsduk. Det tycker vi om..... om det är åt det hållet vill säga.
Efter Färjestads intro skulle det tydligen hyllas. Färjestads J18-lag hade tydligen tagit SM-guld och speakern uppmanade alla att ställa sig upp och hylla pöjkera. Direkt på den uppmaningen satte sig alla på bortastå ner. Vad tokigt det kan bli, men vi skulle hylla senare....
Matchen startade och LHC satte full fart framåt. Färjestad drog snart på sig en utvisning och firma Vlasak, Mårtensson, Håkansson tillsammans med Louma och Mange satte fart på isen. Det resulterade i ett mål av Vlasak efter 61 sekunder och vi hoppade och skrek på bortastå.
LHC fortsatte att trumma på, men Färjestad växte in i matchen. I slutet av perioden snappade Blomdahl upp en puck och skickade fram den till Liket i slottet som satte 0-2. Jubel igen.... I slutet va första fick FBK straff när de spelade i numerärt underläge. Tiden stod på 20.00 när Hållberg fick se sitt försök förhindrat av Stana och återigen jublades det på bortastå.
Andra perioden hände det inte så mycket. Vi skrek, de skrek och det spelades på isen. Men det är inget man skriver hem om....
Tvåmålsledning till vår kära Club när tredje började. Färjestad fick snart ett power play som de inte nu heller lyckades göra mål på. Dock skulle de spräcka nollan i och med Prestbergs 2-1-mål. Nu var det nervöst. Vi kunde inte göra så mycket. Färjestad trummade på isen, Wolfpack på läktaren och hjärtat trummade nervöst i bröstet. Undrar vad Wolfpack skulle vara utan dendär trumman.....
Men de skulle snart tystna. Dock efter lite liv och skrik. Det blev en felaktig icingavblåsning på ett FBK-anfall och mycket riktigt tekning i mittzon. I efterföljande anfall satte LHC 3-1 genom Mange Johansson. Det styrdes in via ett FBK-ben och det hoppades, jublades och kramades på läktaren. Vad gosigt det kan bli när karlar är på resa. Det var ju ett gäng tjejer med också, men de stod lite längre ner.
Efter detta skrek Wolfpack lite om domarskandal och liknande innan vi hörde något vackert från sittplats uppe i ena kurvan. Hörde vackra ramsor från den kurvan. De körde "Heja, heja, heja Cluben! ..... ". Underbart att höra. Så det blev växelramsor med sittplats i Löfbergs Lila Arena som sjöng fram LHC. Så ska det vara...
Blev lite press i slutet när LHC fick en spelare utvisad med några minuter kvar och Färjestad gjorde en sista kraftinsats för att göra mål. Målvakten plockades ut och efter två missade tomma mål lyckades LHC sätta ett mål tredje gången gillt genom Niklas Persson. 4-1 och återigen kramades det på läktaren.
En kram till blev det när slutsignalen gick och sedan blev det lite eftersång och hyllningar för laget. Vi blev ombedda att lämna läktaren och gjorde så sjungandes. Vi blev ombedda att gå in i bussen men det var inte bråttom. Först fick vi skrika loss lite till.
På bussen inleddes verksamheten med ett frenetiskt SMS:ande. Alla på bussen hade tydligen varit TV-kändis vid ett tillfälle eller ett annat. Thina hade tydligen två kändisar på bussen och den andra satt bakom den ena där den ena satt framför den andra. Vem som var vem låter vi vara osagt.
Nöjda och glada lugnade man ner sig lite innan man försökte somna lite för att orka med att åka hem med bilen till Sockna. Annars hade man ju alternativet att ta sängplats hos storebror under natten.
När man var lagom i höjd med Kristinehamn när man slöade lite och lyssnade lite på Aguson hörde man lite skönsång bak i bussen. Det var de kramgoa herrarna som jäklades med varandra när en skulle sova. De började sjunga "Kalle kamel". Jag vet inte om ni känner till den men den går såhär:
Kalle kamel har 100 pucklar, Kalle kamel har 100 pucklar,
Kalle kamel har 100 pucklar ja 100 pucklar har han.
Kalle kamel har 99 pucklar, ......
Det började lite tyst men snart växte sången och höll inte bara en av de kramgoa herrarna vaken utan även resten av bussen. Hade det inte varit för att det var trevligt med sång i glädje och en i övrigt lycklig stämning så hade nog folk blivit lite upprörda, men nu var det med ett leende de tilläts fortsätta. Så vi passerade Kristinehamn, Björneborg, Degerfors och de tystnade inte med sången förrän vi passerade Svartå. Detta är alltså fem mil och cirka 45 minuter sedan när de till stort jubel avslutade sången med:
...en puckel har han.
Kalle kamel har inga pucklar, Kalle kamel har inga pucklar,
Kalle kamel har inga pucklar, för Kalle kamel är en häst!
Underbart med att sången äntligen tystat men då kom en av killarna fram och föreslog andra räknesånger som de sedan gladeligen satte igång med. Han försökte då avlägsna sig men det var inte aktuellt. Har man tagit fan i båten får man se till att ro honom i land så det var bäst att sitta kvar. Efter detta blev det inget sovande utan det var bara att sitta och titta ut och njuta av resan.
Vi anlände i Linköping vid klockan ett och när man tittade upp på värmeverkets display och möttes av en fin text på där. Där stod det helt underbart Heja, heja, heja! Kändes perfekt att mötas av det innan man åkte hem och läste om kvällen på olika ställen. Sedan sov man gott! På torsdag ror vi hem dethär. Får dock se om det blir resa då. Det bestämmer jag på torsdag i mån av plats.
Stora stolta Linköping! Linköping! Linköping!
|
