Har länge känt att mina fötter behövde fixas till lite och äntligen tog jag tag i det och satte fötterna i ett fotbad. Passade samtidigt på att titta på en film som borde ha setts för bra tag sedan, nämligen Simpsons the Movie. Tyckte inte att den var så bra faktiskt. Men man skulle visst titta på den igen för detaljerna eller hur var det?

Men som sagt, fötterna i ett fotbad med massage i kanske femton minuter. Sedan började jag att fila på alla förhårdnader i mörkret framför filmen. Fortsatte att fila lite mer och ytterligare lite till. Behagligt och skönt på alla sätt. Huden blev mjuk och fin och jag filade upp ett litet hack i foten också. Men det märkte jag inte direkt. Smidigt värre att sitta och vara blödig på nya fina handdukar.

Avslutade den "hårda" behandlingen med att smörja in fötterna med lite hudkräm. För dagen var den parfymerad och luktade hallon. Vilken vecka det har blivit. Först får man ögonbrynen plockade och sedan smörjer man huden mjuk med parfymerad hudkräm. Jag undrar just var all man manlighet tar vägen...

Ibland tilldelas man riktigt fina datorer. Fick en dator det var tänkt att jag skulle använda ett tag framöver. Den var ju jättebra. Seg och fin på alla sätt. Bara det att krävande program som anteckningar lyckades få datorn att hänga sig. Känns som att det är något galet då. Så förhoppningsvis får jag en ny inom de närmaste dagarna för det fortsatta arbetet.

Kommer att behöva lite lunchdejter i Linköping framöver. Är det någon som är sugen att ställa upp på det? Annars blir jag nog lite våt på kinden.

LHC tog en viktig seger ikväll när man besegrade Färjestad hemma. 4-2 officiellt, men jag tror att det blev 5-2. Men eftersom domaren inte dömde mål efter videogranskningen så kanske det var rätt. Viktigt med tre poäng i vilket fall och om det första 4-2-målet hade blivit mål, kanske matchen inte hade gått lika fint till sist. Så jag är nöjd i vilket fall.

Men samtidigt som man är nöjd med segern så kan jag säga att insatsen på läktaren inte var bra. Det måste bli någon form av ändring där och det snarast.

Rappakalja är spelet man ska ha nuförtiden. Vi spelade det igår och attans vad vi skrattade. Så det kommer att bli att spela det mer inom de närmaste dagarna. Om skrattmuskulaturen har återhämtat sig då vill säga....

Före

Mycket ska det krävas för att man ska bli en skönhet. Tidigare i veckan gick folk lös med sax på mig och igår gick Anna lös med pincetten. Så nu har man två ögonbryn istället för ett.


Efter

Helt plöstligt vaknar man upp till en morgon med snö. Det var väldigt oväntat och det innebar att ett av vinterns löften skulle hållas. Alla söndagar med snö innebär att man måste åka pulka en gång. Så i det perfekta vädret stack jag ut och drog vidare till kyrkbacken där jag mötte upp Stefan.

Pulkaåkningen inleddes och fortlöpte som det borde. Trevligt åkande, snö i skorna och vanligt hetsande av varandra. Men det var ingen fara och allt gick bra ända tills jag bestämde mig att jag skulle åka och filma samtidigt. Då blir det lätt att man har mer kontroll på kameran än att vara beredd på vad som kommer framför. Så jag åkte rakt ner i ett hål och tryckte ihop ryggen mycket behagligt.

Det borde ha varit den värsta smällen under pulkaåkningen kändes det som men icke.... För man har ju det så klassiska sista åket. Inte för att det var uttalat att det var det, men det var känslan. Så jag åkte och fick upp rätt hög fart. Dock alltför hög fart, jag gled och gled och gled och hamnade till sist i en lyktstolpe med sidan först. Blev en ordentlig smäll och en lagom fin lårkaka. Människor är mjuka, lyktstolpar är hårda... Dumt att man ska avsluta en rolig aktivitet på det sättet.

Hade laddat jättelänge för resan till Stockholm och välplanerat och fint var det. Bortsett från det att jag knappt hade förberett mig. Anmälde mig egentligen allt för sent, visste inte hur jag skulle åka in igår och så drömde jag imorse när jag snoozade att jag missade resan. Undrar ibland om det inte hade varit lika bra om jag hade gjort det.

Men innan jag kom fram till det så tog mig glad och förväntansfull ut i för att fixa busskort och ta mig till bussen till Linköping. Anlände i god tid vid avreseplatsen vid Skylten och jag förväntade mig att jag skulle vara först, men så var det icke. Det var två tappra på plats före mig. Lite snack allt eftersom folk anlände och avresan närmade sig.

I vanlig ordning var det en trevlig resa till bortaresan och vi satt och avhandlade en hel del ämnen på vägen upp och anlände vid Globen med en halvtimme tillgodo. Så vi tog plats på bortaklackens vanliga platser på andra etage i kurvan. Nu var dessutom långsidan välfylld med tillresta LHC-supportrar eftersom seriekortsinnehavare och sponsorer hade blivit bjudna på resa och biljett.

Kurvan förbereddes med banderoll, 2-pinnsflaggor och jätteflaggorna. Allt kändes fint i inledningen av matchen, men det var i princip bara då det gjorde det. Ganska snart stod det klart att resultatet denna dag inte skulle bli vad man önskade. Så matchen bryr jag mig inte om att berätta så mycket om. Däremot en händelse som inträffade i pausen mellan första och andra. Då var ställningen 3-0 till Djurgården.

---

Jag tog en liten sväng för att titta runt i Globen. Har inte gjort det så mycket vid tidigare besök, så jag tänkte att det var läge att göra det. Men det blev en kort sväng och snart var jag tillbaka vid den upptejpade flaggan och bara väntade på andra perioden. Tror att jag var ensam om att stå vid den vid det tillfället dock var det flera LHC:are på raden bakom.

Som sagt stod jag där och väntade på andra perioden i lugn och ro när någon skrek till: "Vad faan gör du!" Tittade mot det hållet och såg hur en Djurgårdsupporter höll på att slita loss vår flagga. Så när de hade kommit bort till platsen där jag stod så var det bara att trycka bort första killen. Han stack iväg tämligen omgående när han såg att de inte fick "jobba" ostört.

Hade tag i en del av flaggan med ena handen när nästa kille började slita i flaggan. Så det var bara att behålla greppet på flaggan och ta tag i killen med den andra armen och lugnt, men bestämt, trycka upp honom mot stolarna för att visa att vi inte accepterade beteendet. De försökte sticka rätt så fort efter det, men vakterna fick tag på dem.

Vi var kvar där med en nedsliten flagga som vi såg till att sätta upp igen. Har vi satt upp den, så ska den sitta där till vi tar ner den. Så är det bara...

---

På vägen hem är det alltid något som händer. Idag var det visserligen inga bussar som skulle puttas. Däremot skulle det bevisas att ett par kalsonger kunde tas av utan att byxorna togs av innan. Det gick bra med ett och annat kalsongryck och mycket våld. Däremot kommer dessa kalsonger aldrig att kunna användas igen. Vet inte heller hur det gick med den unge mannens familjejuveler.

Inte ofta, inte kul, men då och då händer det. Åtvidaberg dagens huvudnyhet i Sverige. Själv stod jag emot nyfikenheten att ta mig dit för att kolla. Var det någon som tvingade sig dit?

Seriöst värre blir det ibland. Officiell parmiddag blev det under kvällen. Anna kom på häromveckan att det kunde vara en bra idé och Copy och Nettan blev de drabbade två. Så vi samlades där och började laga mat i väntan på att Copy skulle komma hem från jobbet.

Men vi andra var igång med räkor, sallad, pommes, lövbiff med mera medan han kämpade sig hem i stormen ute. Så när alla var på plats så var det bara att sätta igång att svulla i sig allt för mycket mat. Gott var det, men attans vad mätt man blev.

När man var så mätt att man inte orkade äta mer, så gick vi in och slog ut oss på soffan. Där skulle vi titta på film, men även äta lite mer. Lite för mycket dessert gick ju i trots att man var på tok för mätt redan. Fullt med glass, maränger och chokladsås. Efter det så var det svårt att hålla sig vaken trots "otäck" film på TV:n. The Grudge beskådades. Så jag höll på att somna till den.

Jag orkar ju inte med att titta på film. Men det finns annat jag orkar.

Man brukar ju säga att man är väldigt beroende av telefonen och det är sant. Idag när jag skulle kliva ut från Stallet så skulle jag ringa ett samtal. Tog upp telefonen ur fickan, vek upp den och upptäckte att telefonen var lättare än vanligt. Tittade ner på den och såg i samma sekund hur överdelen av telefonen var på väg ner i marken.

Ajdå! tänker man då, även om lite finare ord också dök upp i huvudet. Så det var bara att plocka upp de två delarna, inspektera skadorna och lappa ihop den. Det var iofs lika givande som det torde vara att sätta fast ett avhugget huvud på dess kropp. Det går liksom inte.... Så då var man utan telefon ett tag och utan ett helt koppel kontakter.

Ny telefon har ordnats för tillfället, men många telefonnummer är borta just nu. Så om det är någon som vet att jag fått deras nummer under det senaste året eller luskat ut det själv på internet, så får ni gärna slänga iväg ett SMS med det som gäller. Om inte annat så är det ju ett ypperligt tillfälle för alla som vill slippa höra av mig att lyckas med det nu....

Härligt att omvaskning i femmorna gav resultat. En fin seger med 4-2 mot Modo. Hoppas att det blir lika fint på lördag då LHC och även jag styr kosan mot Globen för att kämpa till oss tre poäng. Tog en av de sista platserna i läktarlaget och det är bara att hoppas att laget på isen gör sitt jobb till det yttersta då. Likadant när det ska resas till Mora nästa helg och till Södertälje i början av mars. Se till att anmäla er till dem ni andra med!

Jag har blivit rik under dagen. Vann stora summor på lotteri. Så säger folk att man aldrig något. Pyttsan säger jag! Med en lagom portion tur och skicklighet kan man vinna astronomiska summor. Titta bara hur jag gjorde idag. Jag vann äntligen. Vinsten blev hela tio kronor!

Mest med den egna insatsen mot Tekniska Verken igår. Spelade riktigt dåligt och hade ordentlig oflyt redan i första bytet. Trampade snett, tappade kontrollen på bollen och när Tekniska Verken sedan gjorde mål så vallades bollen in via min fot. Tigers kvitterade visserligen, men misstagen och missflytet fortsatte i första halvlek och Tekniska Verken ryckte till 4-1.

Vi tog ett snack i paus om att vi skulle skärpa till oss och lyckades nästan jaga ifatt. Dock blev det förlust med 5-4 till slut. Onödigt, missflyt och ett otroligt missnöje över min egen insats. Men det får bli bättre i nästa match....

Nu hade det ju blivit som så att det var dags att klippa sig. Visserligen borde jag väl ha gjort det för några månader sedan, men nu när det äntligen skulle bli av så såg jag till att boka in en tid hos en nyetablerad frisör. Skulle nämligen låta Lee gå lös på mitt hår. Ingen erfarenhet och i nödfall hade jag fått ta till trimmern och bli riktigt korthårig.

Så jag stack dit lagom nervös för man visste ju inte vad som skulle hända. Anders och Natta fanns där också, så vi satt och pratade lite innan vi satte igång. Det kändes väldigt betryggande att få reda på alla hyss och påhitt som pågick tidigare när man vet att dessa personer ska lös på ens fina kaluffs. Mycket betryggande....



Saxarna letades fram och det sattes igång att klippas på känsla med ett väl uppsatt mål. Eller kanske inte.... Så lite smånervös blev man allt när håret började falla. Varierande längd blev det på håret och det räckte inte med en frisör. Nejdå! Natta började klippa också. En på varje sida. Det är inte ofta man får sån service. Men oron växte igen när de frågade varandra hur långt de tagit, hur de gjort och ett och annat ryck i håret från saxen. Jag började mer och mer ögna mot trimmern som låg på bordet.

Sanningens minut och jag fick gå upp och kolla på resultatet. Det var minst sagt översvällande. Lite ojämnt här och var, särskilt i nacken. Så det fick klippas lite till. Ännu kortare och ännu mer ögon mot trimmern. Men det blev helt okej till sist. Anders skötte sista finputsningen och skägget, eller vad man ska kalla det, rakades av också. Så rätt så stiligt blev det nog.

Så det blev klippt och fint och jag tackar för det. Ny tid är dock ännu inte inbokad. Men jag kan rekommendera denna salong. Om man vill ha lite spänning i vardagen vill säga....

...men bara i en match och Fredrik nollades i två. En match förlorades även på straffar iofs. Innan det blev det lite Ghost Recon. Ett spel där de bra spelsätten är få, men de dåliga är många.....

Det oväntade är oftast det trevligaste. Som idag när våra grannar helt oväntat kom och bjöd in oss till middag. De bjöd oss på något så ovanligt i dagens läge som lammkött. Till lammköttet serverades potatis, sallad och pepparsås. Riktigt gott och trevligt. Bjöds även på god dessert med glass och kage. Dessutom hann jag få stryk i futtsal igen. Tänk om jag kunde få vinna i det någongång.

Men viktigast av allt var att det var riktigt trevligt att oväntat bli bjuden på festmat och fint sällskap. Så bjud in era grannar på middag. De kommer att tycka att det är ett jättetrevligt initiativ. Fast å andra sidan..... De kan ju tro att ni är helt galna också.

Full koncentration på tornet

Igår samlades vi ett litet gäng hos Anders för att ha en liten spelkväll med sällskapsspel och det var så trevligt så att vi valde att samlas för en till under måndagskvällen. Dock såg vi till att utöka sällskapet lite. Micke anlände först och vi slog oss ner i soffan för att titta på lite foton allt eftersom de övriga gästerna droppade in.

Vi tittade på bilderna och snackade minnen och fester ett litet tag. Måste säga att man längtar lite till sommaren och grillfesterna. Men först kan det bli ordentlig vinter så att man kan ha grillfest nu också. Inledde sedan spelandet med ett par omgångar Tumble. Klarade mig utan att riva idag också, men jag var lite orolig att jag skulle få igen för min djävulskap att göra tornet instabilt. Dessa båda herrar drabbades av ett allt för instabilt torn däremot.

Fredrik förstör

Anders likaså

Efter lite förödelse gick vi lös på nästa spel, nämligen Analfabet. Har insett de senaste dagarna att det är ett väldigt tidskrävande spel. Det gäller att man inte är stressad när man spelar det. Men efter lite om och men kom vi fram till att spelet hade fått ett tema enligt de lagda orden. Vårt tema blev en person. Kan någon gissa vem eller kommer ni fram till något annat tema?


Vem är temapersonen?

Samtidigt som vi spelade Analfabet föregick stridigheter i soffan i dubbel bemärkelse. Tre mästerskyttar sköt på och slogs med allt som rörde sig. Det innebar iofs att de ofta skadade varandra. Både i spelet och i verkligheten. Otäckt med så krigiska människor (ledtråd till vårt tema).

När de seriösa spelen var avklarade och de oseriösa människorna kvar vid spelbordet avverkades en rad klassiker i strid ström. När jag satt och lekte med två kapsyler kom jag på att jag hade sett ett loppspel tidigare och det måste ju bara spelas igen. Var dock inget roligt för jag vann inte. Nästa klassiker blev kasta gris, eller grissex som det också kallades ikväll. Avslutningsvis så lirades det lite Yatzy.

Blev två kanonkvällar detta. Jag säger bara mer sällskapsspel åt folket! Snart ska Rappakaljat invigas.... (tror jag).

Ibland måste man sätta sig ner och diskutera saker och ting. Värderingar, idéer och allt annat som betyder något. Det gjorde vi igår. Alltid skönt att veta var man står i olika frågor.

Jag vet inte vad man ska säga. Stryk med 5-0 i Luleå. Tungt.

Kan ju inte gnälla på att alla andra ska träna. Nu har jag åtminstone tränat lite själv. En timme innebandy på i princip fastande mage känns det som. Så det kanske tar bort effekten av träningen att man ska kasta i sig en hel massa mat nu. Perfekt med tacos en fredag då.

LHC borde ta och träna lite på sitt powerplay. Vet att Tony Mårtensson för en tid sedan sade att de inte tränade det. Det kunde man ju aldrig ha gissat om man såg gårdagens match. I gårdagens match mot HV hade HV totalt 12 tvåminutare, LHC hade 6 st. LHC hade dessutom gott om möjligheter med enbart tre HV-spelare på isen. Resultatet blev endast ett mål i Powerplay och HV lyckades göra sitt enda på hälften så många försök.

Så det blev ingen trevlig kväll igår och jag tror inte att Danne var särskilt nöjd med sin kväll heller. Men då fick vi ju som vi ville när vi önskade varandra en otrevlig kväll.....

Det blev en något livligare aktivitet än vad som var planerat idag. Fredrik kom upp under kvällen för att spela lite TV-spel. Men innan vi kunde sätta igång med det så var det ett roligt projekt som skulle genomföras. I mina trådlösa handkontrollerna till 360:n använder jag vanliga laddningsbara batterier (AA). Jättesmidigt normalt sett. Dock inte idag.

Eftersom jag hade glömt att ladda batterierna senast vi spelade så hade jag använt batterierna vilka normalt används till kameran. Tydligen så är de dock något bredare än vanliga batterier, vilket innebar att de satt fast väldigt väl i batterifacken.

Vi försökte på vanligt sätt, vi försökte med naglarna, med pincett innan vi kom fram till den ena av de tre universallösningarna. Nämligen våld, vasselin och silvertejp. I vissa sammanhang kanske alla kan användas i en lyckad kombination, men nu var det våldet som var lösningen och batterierna ramlade till sist ut på golvet.
Så det var bara att sätta i de rätta batterierna och sätta igång med NHL.

Så då var vi laddade för att spela och satte igång. Det funkade kanon. Ett litet tag vill säga. Ända tills Fredriks målvakt var omutlig, min släppte in 1-0 väldigt enkelt och batterierna lade av allt i samma veva. Mycket nöjsamt... Fram med våldet igen och fram med nya batterier.

Dock var de inte särskilt nya utan de var också ganska tomma, liksom det par vi bytte till då också. Så det var bara att plundra kameran totalt och ta de två återstående batterierna också. Nu fungerade kontrollerna och det var en rolig match. Inget skulle kunna stoppa oss.... Förutom att spelet tog tillfällig timeout och kände för att lägga av mitt i matchen. Dessutom när jag ledde med 5-3.

Så vi startade om, kontrollerade att batterierna var laddade och satte igång med en ny match. Fast jag vet inte om det var så mycket till match. Jag vann den med 8-2 och den efterföljande med 6-0. Sedan gav Fredrik upp och gick hem. Men jag vet inte om det är det beror på. Resultaten brukar kunna variera väldigt mellan oss två. Nästa gång blir jag inte förvånad om han krossar mig istället. Men just idag blev han allt tvungen att ge sig hem och träna.....

Har Micke skapat ett forum för alla att sörja och minnas. Så för er som redan vet och för er som inte visste. Besök gärna detta forum för att få stöd i en svår stund. Hjälp alla Micke, Elins familj och alla vänner att minnas allas Vår Ängel Elin.

Vissa dagar finns det inte så mycket att säga. Idag kan jag bara säga till er att ta hand om varandra och att jag alltid finns här för alla som vill kalla sig för mina vänner.

United vann andra halvlek hemma mot Newcastle med 6-0. Riktigt imponerande det och riktigt snygga mål. I topp för att stanna där förhoppningsvis.

Har haft en lugn och behaglig dag idag. Vaknade sent eftersom det blev lite sent TV-spelande natten till lördag. Såg till att ligga kvar i sängen och vakna till lite innan det fixades frukost. Under eftermiddagen stack jag ut och mötte Stefan ute. Tog en liten sväng ut på golfbanan för att testa om man har vad som krävs för att börja med sporten.

Det vill säga tålamod att gå omkring att leta efter småsaker som försvinner i gräset på banan. Eller inte alla gånger i gräset, men ändå. Men det fanns inte mycket där förutom tre bollar. Kanske var ett incitament det att börja spela golf. Men det tror jag inte att det kommer att bli av, men man vet aldrig.

Under kvällen har jag suttit vid datorn och sett till att läsa på om lite viktiga saker. Sedan en sväng ut för en kort promenad. Jag ska ge er ett litet tips under vinterkvällarna. Ta en kvällspromenad på en kyrkogård. Det är mysigare än man tror. Men kom ihåg att göra det med respekt.

När Skellefteå kommer på besök i Cloetta Center kan man ju hoppas på tre poäng, men så blev icke fallet ikväll. LHC ledde matchen tre gånger, men tillät ändå Skellefteå att ta hem segern efter ett sent segermål. Bäst i LHC för kvällen var Matte Weinhandl. Riktigt duktig på att hålla pucken och riktigt bra spelsinne i honom.

Dessutom så verkar man kunna glömma att Mange Johansson kommer hem till LHC under säsongen. Tradades bort mot ett sent draftval. Det säger lite om hur han värderades i Chicago. Får hoppas att han lyckas i Florida istället då eftersom det ska krävas mycket för ett inhopp i LHC nu. Var nästan säker på att han skulle hem till Cluben, men nu är risken istället att det tar gott om tid. Så håll tummarna för Mange nu.

Hur börjar man bäst en torsdagsmorgon? Troligen genom att vara ute och slira. Hade precis satt mig i bilen och rullat ner mot Stallet. Tyckte att det var läge att passa på att slira ute vid Stallet då. Skulle bara köra ut med bilen i korsning och den gled rakt fram och slog i rännstenen på andra sidan. Det var ju tur att ingen såg det..... eller hur Jennie?

Men efter smällen och studsen rullade jag vidare medveten om att det var förädiskt halt och det kanske var bra. Skulle ju trots allt till Norrköping och fixa en tenta som jag skjutit på allt för länge. Det var ju bara det lilla problemet att jag inte var anmäld till den. Men det löste sig och det känns som att tentan fixade sig också. Skönt om det är så....

Då har det ordnat upp sig med en julklapp idag också. Både för mig och storebror. En ny innebandyklubba var fick vi av farsan. Får se på fredag om min är till belåtenhet. Kan iofs använda den gamla också då det är vidareutvecklingen på den tidigare modellen jag skaffade nu.

Varit inne i stan idag och fixat lite viktigheter. Kan inte säga vad, men jag måste säga att det känns riktigt bra för tillfället. Hoppas att det fortsätter på den inslagna vägen. Saker och ting har inte bara varit som de borde den senaste tiden.

Igår tog LHC äntligen tre pinnar igen. Timrå besegrades med 4-2 hemma i Cloetta Center och det kändes riktigt skönt det. Min lilla hockeytour lider dessutom mot sitt slut nu och på torsdag bryts min svit med LHC-matcher. Då ska Skellefteå besegras. Någon som ska med och kika då?

Avslutade lördagen med en riktigt utekväll. Anders och Lee var sugna på att göra en riktig runda på sena lördagkvällen och det är ju klart att man ställer upp på det. Så vi möttes upp vid elvatiden på kvällen och stack till kyrkbacken för att åka pulka. Det är för övrigt en ganska normal tid att börja åka pulka känns det som.

Ibland överträffar man sig själv i dårskap när det gäller pulka. Men så kul det är de gångerna man gör det. Tefatet fick en jäkla fart i den brantaste lutningen. Riktigt kul. Efter lite soloåkning så var det dags att koppla ihop tåget. Det slutade som det brukar göra. Alla ligger i en hög och skrattar. En timme fördrevs vid kyrkan och sedan drog vi vidare till nästa backe ute på golfbanan.

Där åkte vi bara tre-fyra åk var, men vi spenderade betydligt mycket mer tid där ändå. Nog för att backen var längre, men inte så mycket längre och inte heller var det för att vi tyckte att det var så behagligt. Efter en och en halv timme kände vi att vi blivit så kalla att vi tvingades söka närmaste skyddade plats. Så vi pulsade bort genom snön på golfbanan.



Efter ett och annat fall i förädiska bunkrar och diken och träff med änglar så anlände vi hemma hos Lee. Var lite fjällstugestämning när vi iklädda stiliga mjukisbyxor och långkalsonger satte oss och njöt av varm oboy och varmkorv klockan halv tre på natten. Därefter spenderade vi några timmar till med riktigt, och då menar jag riktigt, skitsnack. Trodde aldrig att det kunde vara så kul. Jag säger bara en sak La, la, la, la, la laxeringsmedel.....!

När jag skulle bege mig hemåt vid halv fem-tiden så var det bara ett problem. Efter att ha åtnjutit fjällstugestämningen så var jag tvungen gå genom hela samhället för att komma hem. Men det gjorde jag så gärna sjungandes i snöfallet.

Så var det då äntligen dags för storresan under grundserien. Första bortamatchen för året och Södertälje stod på programmet. Förväntningarna var stora. Visste att det var fyra bussar från White Lions och jag tror att det var ytterligare två bussar med LHC-supportrar som begav sig från Linköping och upp mot Södertälje. För egen del hamnade jag i den WL-buss som först lämnade Stora Stolta bakom sig.

Efter lite skönsång i bussen upp anlände vi vid Axa Sports Center och blev direkt invisade bakom kravallstaketen. Såg till att en gammal kompis skulle kunna komma in bakom kravallstaketen också. Problemet var dock att det blev en liten miss som gjorde att inte fick någon biljett. Det kom jag på några minuter in i matchen när han ringde utifrån i samband med LHC:s 1-0-mål. Svårt att höra och ingen lust att söka sig efter tystare platser just då. Men det ordnade sig och han kom in.

Vi tog oss längst ner på ståplats igen för att skrika fram vårt kära LHC. Det gick bra ända tills domaren började ta utvisning för allt LHC gjorde och Södertälje kvitterade tyvärr i slutet av första perioden. Trots att det lät bra i första och det var stort engagemang på läktaren så blev det ännu tydligare i andra perioden. Det blev hetsigare stämning och större tryck mot det nedre räcket. Målen lyste dock med sin frånvaro.


I sista perioden skapade White Lions ett riktigt fint tryck på läktarna, LHC ett stabilt tryck på isen och laget tog således ledningen i igen. Dessutom fick LHC ett powerplay och det borde ha inneburit ett läge att avgöra matchen. Istället kvitterade SSK i en sekvens med friläge, som ledde till straff. Fransson räddade straffen men på efterföljande tekning så kom målet efter ett backskott.

Bittert värre, men trycket fortsatte på läktaren iallafall. Ordinarie speltid ut, genom hela sudden och även efter matchen då de inte ville släppa ut oss direkt. Så efter en liten extra tid på läktaren fick vi gå ut till bussarna, som eskorterades ut ur Södertälje av polisen. Åter igen så rullade man ut som första buss och verkade anlända först i Linköping.

---

Om det inte hade varit för att motorn började bete sig konstigt när vi närmade oss Norsholm. Så busschauffören svängde av vid Statoil där och började undersöka motorn för att se om något var fel. Kämpade för att få bussen i rullning, men det gick inte.

Alla andra bussar hade passerat så vi fick ta till den sista utvägen. Ut och knuffa bussen för att komma framåt. Så det var bara ut och bevisa styrkan för de som kände sig starka. Själv stannade jag kvar i bussen då den halva som redan hunnit av redan hade bevisat sig starka nog och knuffat bort bussen till dieseltankarna. Bussen fylldes på i ett sista försök och det funkade. Så efter att sopatorsken var fixad så rullade bussen vidare mot Linköping.

Hoppade av inne i centrum och gick till Palatset för att se JVM-finalen. Tyvärr hann jag bara se de två första perioderna och det var ju de två dåliga innan jag skulle hemåt med bussen till Åtvid. Missade Småkronornas fina mål och fina period och kom hem lagom till Kanadas segermål. Tråkigt, men det var bara att ladda för en riktig utekväll istället.

Kvällens hemmamatch mot Mora var riktigt seg. Både på isen och läktaren. Vissa valde att lysa med sin frånvaro på läktaren, men jag såg till att vara där och skrika så mycket jag kunde. Eller egentligen borde jag ju ha skrikit och hojtat lite till, men jag var där åtminstone. Matchen slutade 3-3.

Då har man varit och tömt armen på lite blod igen. Det tycker jag att ni med borde göra börja med, såvida ni inte redan gör det vill säga. Alltså inte börjar med det utan lämnar.

GeBlod.nu

Försökte få tag i någon som ville leka med mig ikväll, men jag hittade ingen. Jag ville leka i snön när den väl finns här. Men folk var upptagna med annat och ville inte ut i snön med kort varsel. Lite synd det. Men man får väl ta och leka lite en annan dag.