Snart färdig för dagen innan man sticker bort till Trädgårdsföreningen för lite musik. Trädgårdsföreningen som dessutom är en av tio finalister i tävlingen Sveriges vackraste park. Jag har lagt min röst där. I vilket fall.... Det ska bli lite musik i sommarkvällen. Det känns som att jag kan behöva det. Bara sitta och slappa i solen och lyssna på musik. Lite bollkastande lär det iofs också bli.

Äntligen har man fått se det första av vintern i all denna jobbiga sommar. Linköping HC:s ispremiär i ett välbesatt Stångebro ishall. Spelarna såg ut att trivas minst lika mycket som publiken och lätt att man ser fram emot att säsongen ska börja. En lång säsong med spel ute i Europa.

Träningen var dock väldigt snabbt avklarad. Lite uppvärmning, tvåmålsspel, straffläggning och stafett innan det blåa laget stod som segrare totalt. Det vita laget gjorde dock allt för att vinna och tänjde lite på reglerna. Dessutom var de lite jäkliga efteråt när det blåa laget stod uppställda för segerfoto. Då bjöd Pajen på en omgång snö i ansiktet på segrarna.


På vägen från den korta träningen såg vi även en linslus som hade letat sig fram till en kamera. Vet inte hur han lyckades med att svara på frågorna, men det kanske är någon som sett inslaget på TV4. I vilket fall vet jag av egen erfarenhet hur svårt det är att med en kamera i ansiktet svara på förväntningarna inför säsongen.

När jag skulle åka in till stan idag inträffade något som jag inte trodde skulle kunna hända. Jag klev på 30:an vid 07:30 för att åka in till Linköping. Bussen rullade på som vanligt och jag satt och slöade lite. Men denna vardagliga bild fortsatte bara tills bussen hade kommit till Målbäck. Efter något som jag trodde var en hård panikinbromsning stannade bussen till. Undrade om den hade kört på något.

Det var dock inte fallet utan ett knapptryck senare kom bussen i rullning efter att växellådan hade återstartats. Dessa stopp inträffade dock fyra gånger till innan vi hade kommit till infarten till Grebo och efter det började det dessutom lukta bränt. Så det stod snart klart att vi inte skulle komma in till stan med denna buss. Bussen stannade vid Grebovallen och vi fick vänta på ersättningsbussar.

De som hade mest bråttom blev ju dessutom lite småsura och stressade för att de inte skulle hinna till jobbet eller anslutande transporter som de skulle. Men en vänlig medtrafikant noterade att bussen stod stilla och erbjöd sina fyra passagerarplatser till de som hade mest bråttom. Vi andra som blev kvar fick vänta på en efterföljande 530 som fick ta en liten extrasväng för att plocka upp oss. Trots stoppet så löste det sig rätt smidigt ändå.

Satte mig på bussen och pratade lite med några av passagerarna på den nya bussen om vårt stopp. Det var frid och fröjd ändå tills vi upptäckte att det luktade konstigt i bussen. Blott tre minuter efter att vi hade klivit på vår nya buss blev det rökutveckling i bussens dragspel och även denna buss fick parkeras vid vägkanten. Så det var bara att hoppa ur och vänta igen. Nu gick det dock fort att få fram en ersättningsbuss eftersom den första ersättningsbussen var på väg mot Grebovallen. Så i tredje försöket lyckades jag ta mig in till stan. Men hur sannolikt är det egentligen att man drabbas av två busshaverier på 3,5 mil resa?

Det känns som att det var väldigt länge sedan man var på Kopparvallen och såg på fotboll. En seger mot tabelljumbon kändes nödvändig för att ÅFF skulle hänga med i tabelltoppen. Men det började dåligt. Sirius tog ledningen tidigt i matchen och var fortsatt farliga i kontringarna. Innan ÅFF kom igång så kändes det som att kvällen skulle bli misslyckad.

Men så i slutet av första halvlek kvitterade Santos matchen efter en frispark från Pligg. En inte helt stabil mottagning blev till en bra fint och kvitteringen var ett faktum. I andra halvlek var ÅFF det klart bättre laget och efter Oscar Möllers ledningsmål fanns det bara ett lag på planen. Klart bäst på planen var Jesper Arvidsson. Han dominerade vänsterkanten totalt i andra halvlek. Både offensivt och defensivt.

Men som sagt. Fint med en seger och nu är det bara att se till att kämpa på, hålla farten uppe och se till att klättra två platser innan serien är slut.

---

---

Vi har britter och framförallt tyskar på besök och det är ju viktigt att tänka på att tänka på vad man säger. Framförallt don't mention the war.... Även om det var oerhört nära att det slank ut ett något olämpligt när Stefan sade att han var "arbeitslos"....

Fortfarande imponerad av Lewis Hamiltons körning i Tysklands GP på Hockenheim. Exemplarisk körning, grymma omkörningar och total kontroll på bilen. Att dessutom lyckas vinna trots en totalt misslyckad strategi i samband med säkerhetsbilen är en stor bedrift. VM-ledning med fyra poäng i en rekordjämn serie och just nu går är Lewis helt enkelt bäst på banan.

Robbie Williams - Supreme

Åtminstone blev jag det igår. Hade under kvällen vandrat ut till Tornby från centrum för att springa i butiker. Gick runt och tittade på kläder, spel och viktigast av allt hjul till rullskridskorna. Men det fanns inga hjul och inte hittade jag något annat jag ville ha heller.

Hade funderingar på att kika lite på DN-galan när jag kom. Slog på TV:n och lade mig på sängen. Men det var inte mycket jag såg av det. Antingen var det väldigt tråkigt med friidrott eller så var jag väldigt trött, för jag slocknade direkt och kom inte till medvetande innan klockan tre. Då var det bara att pilla ur linserna och sova igen. Så igår var jag väldigt trött, men idag däremot känner jag mig väldigt pigg och utvilad.

Stefan och jag tog cyklarna ut till Siggebosjön under kvällen. Vi möttes upp vid Piccadilly Servus och trampade sedan iväg. Sista biten ut mot sjön går det en lång backe från kommungränsen till Kisa. Inspirerad av Tour de France satte jag full fart uppför backen för att se hur långt jag orkade. Eller rättare sagt så bestämde jag mig för att ta mig upp hela i hög fart. Det var väldigt jobbigt och jag flåsade järnet sista biten upp. Men upp tog jag mig.

Vi cyklade vägen in och tog plats vid strandbiten längst bort. Bytte om och tog klev ner i vattnet som var lagom kallt. Väldigt skönt när man väl hade doppat sig. Men vi var inte i allt för länge. Jag frös lite och gick upp. Stefan gick upp en sväng och tillbaka i som nakenfis. Jag var hygglig och tog fram kameran. Dels fotade jag som synes och dels så filmade jag järnet. Ska se om det klippen kan komma upp också.

Lagom när karln kom upp ur vattnet och hade fått handduk runt sig kom det en bil åkandes, stannade och ut stormade en barnfamilj. Dessutom hade barnen cyklop på sig. Det hade blivit svårt pinsamt om han inte hunnit upp. Vi åkte i vilket fall därifrån ganska fort och på vägen hemåt tog vi även en sväng i Adelsnäsparken. Förhoppningsvis blev fotona där något vackrare.... eller om man ska vara vänlig, så blev de vackra på ett annat sätt.

     

Micke bjöd på grillfest i regnvädret igår. Vi som var tidiga på plats inledde med att spela lite FIFA. Först spelade Bouvin och jag tillsammans och vann väldigt enkelt. Därefter hade vi en tät drabbning mot varandra. En match som jag till slut lyckades vända, men det satt väldigt långt inne. Under tiden vi spelade hade Anna och Jennie hunnit hitta hem till Micke också.

Därför stängde vi av spelet och försökte tända grillen. Det var ju bara det att det regnade rätt så häftigt, så det var ju inte världens enklaste uppgift. Men till sist tog flyttade vi grillen in under tak och såg till få glöd och när det sedan var dags för att värma på köttet så kunde vi ta ut den igen.

Efter maten blev det liet spelande. Först Bomberman och sedan Fusion Frenzy. Det bestod i lite minispel. Det är gjort för att man ska vara fyra, men vi hade ju bara tre kontroller. Så vi kopplade in ett guitar hero-gitarr som kontroll. Funkade i vissa av spelen, men det var lite svårare.

Ännu svårare var det dock med Guitar Hero. Dels vägrade en av gitarrerna att fungera och dels så är jag så fantastisk dålig på det. Kan ju knappt ta en ton i det. Bra då att det finns andra som är bättre.

Hann inte komma innanför dörren innan jag blev hänvisad till kyrkogården eftersom en gammal kompis hade siktats där. Så jag gick ner och träffade Björling där. Oerhört trevligt och oväntat. Så vi gick och pratade en sväng och såg till att dra ut Anna och Fredrik i kvällen också. Satte oss ute i kvällen och samtalade trevligt i någon timme. Det var verkligen toppen.

Eftersom det är väldigt tomt i korridorerna så är det även ont om lunchsällskap. Så några snabba meddelanden senare så hade vi dragit ihop en liten lunchträff bestående av mig själv, Bovvan och Micke. När Mickes jobbtelefon ringde hade jag en snabb fundering om man skulle göra något för att jäklas med honom, men kom fram till att det var ju inte så lämpligt. Bra med det tänkte jag. Sekunden efter nämnde Micke i samtalet:
- Då är pappret slut!
Jag fick upp en bild av en kund i en prekär situation och fyllde otänksamt i:
- ....på toaletten.

Det var ju väldigt fiffigt Jonas! Jag kom ju precis fram till att jag inte skulle jäklas. Så vi satt och småflinade lite för att sådär jobbigt som det blir när man inte kan skratta. Värst var det för Micke, men han höll ihop det bra och kunde avsluta samtalet med värdighet. Nästa gång håller jag bara käften så blir det bäst för alla. Mindre roligt, men helt klart bättre.

Efter lunchen tog Bovvan och jag en snabbsväng längs Stångån innan jag skulle tillbaka till kontoret. På promenaden längs Stångån såg vi en ung dam som låg och solade i en bikini i något leopardliknande tyg. Klart trevligare att se det på henne än på alla medelålders tyska män i Egypten som haft liknande klädsel.

---

Eftermiddagen hade jag inte heller något sällskap att umgås med. Så jag följde med herrarna ovan till Valla för minigolf. Det var premiär för min del. Slutade med två spikar, men även några bottennapp. I vilket fall en klart spännande match där jag var i täten ett tag, men valde att inte vinna. Det är ju ofint att göra det när man hänger med. Så Bovvan fick vinna med två slag. Det var enbart för att jag var hygglig.....

Sedan stack vi hem till Micke och spelade lite FIFA. Riktigt fint samarbete i det ett par gånger. Snyggt samspel och härliga avslut. För det mesta slutade det dock med att vi sprang ihop, snubblade på bollen eller avslutade långt utanför. Men det är väl skitsamma. Kul var det i vilket fall.

Idag fick vi besök av moster från Göteborg med hund och karl. Så vi satt ute på altan och åt gott och pratade trevligt. För en gångs skull var moster oerhört välklädd. Dessutom var det nog den stiligaste hund jag sett på länge. Fick mig att tänka på att det snart är ispremiär. Lite mindre än två veckor tills man ska till Stångebro. Det liksom spritter i kroppen.

Då har jag äntligen fått radion att funka som jag vill på sidan också. Inte för att jag lagt ner särskilt mycket tid på det. Har satt ihop en intressant blandning av låtar. Vissa är med mer för skojs skull än andra, men gemensamt för samtliga låtar är att de på något sätt ger mig en bra känsla. Men det kanske bara är för min del. I vilket fall, bra för mig och förhoppningsvis för någon mer.

Juli brukar innebära att en av årets häftigaste tävlingar tar rum. En tävling som jag haft ytterst lite tid att se på TV. Däremot har jag följt den noga på andra sätt. Radio, liveuppdateringar mm. Dessutom är det ju kul att Thomas "Gotland" Löfqvist fått bära den vita ungdomströjan. Tyvärr tappade han mycket i Pyrenéerna men han ligger ändå hyfsat till på fyrtioende plats 28 minuter efter ledaren.

Kraftwerk - Tour de France

De improviserade kvällarna brukar vara de bästa. Jag och Nicklas hade snackat lite löst om att åka ner till Gamleby och se Winnerbäcks framträdande där. Det var ju trots allt sommarens enda chans. Linköpingsspelningen den 23/8 krockar ju med teaterföreställning och än värre... teaterföreställning krockar med Sköna Gröna Grebo. Hade gärna sett hela Sköna Gröna Grebo med tanke på det starka startfältet. Så det får bli att flacka emellan de två.

Hur som helst. Vi beslutade på lördagförmiddagen att vi åker och kikar på Lasse. Så Nicklas hade vänligheten att ta omvägen över Sockna så stack vi ner mot Gamleby. Vi anlände konsertområdet och inledde med att kika på Cissi & Nour. Dock kikade vi med lite för porrig blick på dem och åkte väldigt snart på en utskällning för detta. Det var lite kul. Dessutom var Maud Lindström på scen också. Hon såg måttlig intresserad ut av flickornas kurs i anatomi med mera. Men låtarna var härliga, dock lite för få.

Vi letade rätt på lite ockerdyr mat innan vi kikade på Emil Jensen. Han var överraskande bra liksom även Maia Hirasawa och Miss Li senare under kvällen också. Miss Li var särskilt bra med den stora energi hon visade. Vilken solstråle hon var. Underbart att se live och efter detta kanske man kan uppskatta låtarna i inspelat skick också.

Men därefter var det dags för kvällens stora behållning. Regnet hade börjat falla lite lätt när Winnerbäck klev på och stämningen höjdes avsevärt. Bandet visade upp stor energi och scennärvaro och spelningen blev toppen. En av höjdpunkterna var när Winnerbäck och Miss Li tillsammans sjöng duetten "Om du lämnade mig nu". Konserten blev helt enkelt en höjdare. Låtarna, stämningen, närheten och scenbilden gjorde konserten till en toppenkväll. Så det är bara att låta sig imponeras av Lasse åter igen.

Efter att ha besökt huvudstaden i det nya riket besökte såg vi även till att besöka huvudstaden i det gamla riket samt det moderna Egyptens huvudstad Kairo. Den här resan avgick från hotellet strax innan två och efter några mil i den mörka ökennatten kom vi fram till vårt raststopp innan vi fortsatte längs Röda havs-kusten innan vi vek av mot Kairo. Vi anlände Kairo vid tiotiden.

Vi passerade längs Kairos fattigaste delar i dödens stad innan vi kom fram till Mohammed Alis, inte boxaren, alabastermoské på toppen av citadellberget. Högst upp på den byggde den turkiske kungen i Egypten Mohammed Ali en kopia av Hagia Sofia i Istanbul. Detta som en gåva till det egyptiska folket. Idag tjänar den mer som turistmål än moské dock. I vilket fall är den väldigt stilig.

Vi for sedan vidare till den stora basaren Khal el Khalilii. Det var trånga gränder med små butiker. Små butiker som alla sålde samma saker. Åtminstone med lite avstånd. Förklaring på det var tydligen att samma ägare hade flera butiker för att undvika konkurrens. Det är ju faktiskt marknadsekonomiskt smart. Då kan man ju hålla högre priser. Därefter åkte vi vidare till vår restaurang The Happy Dolphin.


Sämre läge på matställe har jag sett. Den låg precis vid Nilen och hade det gått vågor på den hade man blivit blöt om fötterna. Nu fick man nöja sig med att kasta rester åt Nilkrokodilerna. Riktigt så var det ju inte. Det blev inga rester, så krokidilerna förblev hungriga. Dock på andra sidan av Assuandammen...

Därefter vidare till en av de häftigare stoppen på resan. Egyptiska muséet. Det var fullt med statyer av olika slag. Men vad det är mest känt för är ju Tutankhamons guldmask. Den var imponerande och helt klart något man ska låna till nästa maskerad. Men det häftigast var ändå rummet med de kungliga mumierna. Det är tämligen makabert, häftigt, skrämmande och alldeleles underbart att stå och titta på en 3-4000 år gammal kropp. Särskilt så välbevarad.

Nu fick vi äntligen lite ledigt. Nästa stopp var hotellet och incheckning på det. Hotellet var inte det finaste man upplevt. Lite småhungriga bestämde vi oss att lämna det för att leta rätt på ett matställe. Det var tämligen hopplöst. Hotellet låg nämligen i verktygsdistriktet. Det enda de hade var motorer, verktyg och gräsklippare. Var tusan ska man klippa gräs i en mångmiljonstad som Kairo!? Vi hoppade över verktygen och tog en liten matbit på hotellet istället.


Dagen avslutades med att vi åkte ut för att titta på ljud- och ljusshowen vid de stora pyramiderna vid Gizaplatån. Direkt när Kairos bebyggelse tar slut reser de sig majestätiskt ur sanden. Så vi slog oss ner och njöt av föreställningen i kvällsvärmen. Hela Egyptens historia beskrevs med lampor, ljud och lasrar och då och då var det pampig musik och pyramiderna lystes upp. Men det hade räckt med den naturliga kuliss som var stjärnhimlen med Orions bälte för att se storheten i de mänskliga bergen.

Vi åkte sedan tillbaka till hotellet där vi bjöds på underlig buffé. Först hann man äta upp det man skulle ha sig och därefter fick man en hel kyckling på fatet. Det vore ju extremt om man kunde ha fått ta en liten bit direkt. Men inte här inte... I vilket fall satt vi kvar till sena kvällen och pratade och hade trevligt. Innan vi begav oss upp till rummet passade jag på att gå ut och ta ett litet kort i Kaironatten.

---

Den andra dagen var avsatt för att besöka pyramider. Första stopp var farao Djosers trappstegspyramid i Sakkara. Den låg i öknen precis där grönskan tog slut. Detta var ett av de första försöken att bygga pyramider och byggherre var den filmiskt kända Imhotep. Trots att den "endast" är 62 meter hög så tror jag inte att man förstår storleken av detta byggnadsverk. Om ni tittar väldigt noga på denna bild så kanske ni lyckas se en bekant person.

Vid dessa platser får man se till att inte få med de inhemska på bild eller vidröra någon av deras saker. Så fort man gör det är det kört och man tvingas betala för bilden. Gott om försäljare av skräp var det också. En kille som skulle sälja halsband till oss råkade ha sönder ett av dem och spred ut sina stenar och pärlor i sanden då. Tyckte nästan lite synd om honom faktiskt.

Under vistelsen i Sakkara besökte vi två gravar. Trångt värre att ta sig ner där för att se stensarkofagen och lite småkryp i hörnen av stensalarna. Men riktigt intressant. Om man är rädd för småkryp går det snabbare upp än ner faktiskt...

Egypten är känt för sina parfymer. Därför var vi ju bara tvungna att besöka ett parfymeri. Vi upptäckte dock ganska snart att det inte var aktuellt att köpa något, så vi gick ut på gatan och pratade med folk. Kul att prata med lite "riktiga" egyptier också. Först försökte de sälja lite, men sedan övergick det i ett mer normalt samtal. Känns helt klart trevligare på den nivån.

Parfymeriet vi var vid låg precis vid kanten av Gizaplatån och nästa utflyktsmål var just att besöka de stora pyramiderna. Men först skulle vi ta oss igenom världens troligen dummaste säkerhetskontroll. Man lämnar det man inte vill ha kontrollerat på bussen, kliver av den och går igenom en säkerhetskontroll och på andra sidan kliver man på bussen igen. Fiffigt!

Vi körde förbi pyramiderna och upp på den platå som överblickar pyramiderna. Därifrån kunde man fotografera alla tre pyramiderna samtidigt. Man får dock akta sig för att ta emot pinnar och liknande. Det ökar kostnaden på bilden. Härifrån satte vi igång en egen liten karavan. Vi fick nämligen rida kamel ner till Kefrens pyramid. Det är för övrigt Cheops som är den största, Khefren den näst största och Mykennes pyramid är den minsta av de tre. Tre generationer från äldst till yngst.


Kamelritten ja.... Jag tyckte att det var helt underbart att gunga fram på ryggen fyra meter över marken. Anna var däremot av en helt annan uppfattning. Hon kramade den lilla pinnen på sadeln så hårt att det flagade i händerna efteråt. Själv satt jag och lekte med väskan och kameran för fullt under ritten. Men det finns dock en sak jag är lite bitter på att jag missade. Jag skulle självklart ha sjungit Kalle Kamel....


Vår karavan anlände vid Khefrens pyramid och nu bjöds vi på möjligheten att gå in i pyramiden. Det kan man ju såklart inte missa utan vi lämnade vår packning och traskade ner i mörkret. Återigen var det trångt med gott om mötande trafik. Eftersom vi besökte Giza på eftermiddagen hade värmen gjort att det var tämligen hög luftfuktighet under all sten och man blänkte av svett när man till sist hade lyckats ta sig in till gravkammaren. Visst var det intressant men man blir ju självklart nyfiken på alla andra gångar man ser. Men de fick man inte krypa i inte. Det hade verkligen varit roligt.

Man undrar ju hur dessa enorma byggnader sattes ihop i en antik tid för längesedan. Kanske gick det till något sånt här. Men troligen inte. Vi såg ju hur berget i östra delen av Kairo var sönderhugget för att frakta sten till bygget av pyramiderna.

Vi avslutade vårt Kairobesök med att hälsa på ett Sphinxen som ligger och vaktar pyramiderna nere vid den gamla kanalen från Nilen. Det är ju bäst att hålla sig väl med denna mäktiga varelse och likt alla djur så tycker han säkert om att bli kliad lite under hakan. Det var i vilket fall mitt sätt att tacka för att han vaktat Giza, Kairo och Egypten på ett fint sätt under tusentals år så att det blev en härlig upplevelse för oss.

Trots att jag var i mest dagen innan så var jag bara tvungen att åka ut en dag till. Denna dag var det med dykare också. Så det var mycket fokus på dem, men ändå inte för mycket. Åtminstone inte för min del. Vi hade nämligen samma snorkelguide som dagen innan. Han släppte mig ganska fritt i vattnet med orden. You're like fish. You can go! Det gjorde jag också. Något bättre snorkling fiskmässigt denna andra dagen. Nästa gång jag åker utomlands ska det se till att skaffas ett dykcert. För nu vet jag dessutom vad man går miste om utan.

Till sist lyckades vi förra onsdagen ta oss ta oss ut på Röda Havet som planerat. Först bort en liten sväng till båtbryggan vi skulle åka från. Jag såg till att slå mig fram och ta en bra snorkel istället för min som är lika effektiv som att använda sandaler som slalompjäxor. Sedan var det bara att hoppa på vår båt och sedan bege sig ut två timmar till Dolphin house-revet. Men på vägen dit var det bara att njuta av sjöluften och solen.

Det rev vi kom fram till hade helt olika sidor. På insidan av revet var vattnet lugnt och fint, men på utsidan gick det hyfsat höga vågor. Först hoppade vi i på utsidan. Hela gruppen for fram och tillbaka i vattnet för att leta delfiner. Oavsett riktning såg jag till att vara först i klungan. Det negativa med detta var dock att när delfinerna väl kom förbi oss på utsidan så hann jag inte uppfatta detta, utan missade dem. Surt, men man fick nöja sig med att det var kul att guppa runt på vågorna.


Vi flyttade båten till lugnare vatten och hoppade återigen i revet på andra sidan. Vattnet var lite lugnare och därigenom fick man möjlighet att hinna med att detaljstudera alla fina fiskar. Vi såg en del färggranna fiskar, men även lite annat också. Det var vackra korallrev, inte fullt lika vackra dykare och så var det också några häftiga rockor som vår guide hjälpte oss ta bilder på på botten.


När vi hade lekt ett tag i vattnet och var på väg upp igen tyckte vår inhemske guide att vi skulle vara i ett tag till. Delfinerna var nämligen på väg åt vårt håll. Så vi simmade iväg för att möta dem och någon minut senare mötte vi en familj på fem-sex delfiner. Riktigt häftigt! Det gjorde hela dagen och när jag efter lunchen var i vattnet igen, först av alla såklart, så lyckades jag missa en havssköldpadda som var uppe och andades. Men det kan man ju stå ut med när man siktat  vilda delfiner.

Med magarna åter i balans så stack vi på tisdagskvällen in till restaurangen Café del Mar som vi blivit tipsade om. De skulle ha svenska ägare, så vi tänkte att lite svensk mat kan ju alltid vara gott. Vi såg till att skaffa oss en taxi och begav oss iväg. Trafikkunskapen i Egypten är högst begränsad och man håller sig i hårt när man är ute och åker. Sitter och försöker bromsa bilen själv från passagerarsätet. Men vi klarade av det, betalade och befann oss på högst okänd mark.

Det som var omkringstrykande katter vid vårt hotell var hundar här. Flockvis med vildhundar. De var dock väldigt fina och väldigt vana vid människor. Hade gärna tagit med mig en hem. Men det blev inget av det, utan istället mat. Men så mycket svensk mat var det inte frågan om. Men gott var det.

Vi hade blivit tipsade att man inte skulle missa den nya marinan i Hurghada. Nu befann vi oss bara något kvarter därifrån och det vore ju dumt att inte besöka den då. Så vi gick gatan bort för att sedan svänga av till vänster. Där ledde en mörk gata fram över en obebygd öppen yta. Så vi skyndade oss på över den och kom in på trygg turistmark. Dock var det inte särskilt mycket att se. Men vi kom igenom till andra änden och gick åter ut i mörkret. Utan att ha en aning om var vi var så började vi leta taxi tillbaka.

Först tyckte de att vi var lite för snåla och åkte därifrån. Men vi fick väl bita i det sura äpplet och betala cirka 40 spänn för att ta oss tillbaka till hotellet. Vi betalade runt 12 när vi åkte dit. Men det kan det vara värt, för inte tusan vill man stå kvar där i mörkret.

Visst kan det vara jättesmidigt med all-inclusive. Men när det serveras samma rätter i olika utformning varje dag så blir det lätt lite tjatigt. När magarna dessutom har varit i uppror så känns det som att det var dags för något nytt. Men man ville ju också ha något välbekant. Dessutom ville man inte bege sig allt för långt från en toalett. Så det var ett digert dilemma....

Vad blev då lösningen? Jag knallade bort mot en välkänd restaurang för att köpa mat. Stressad som få gånger bara för att slippa prata med tjatiga försäljare. Så det var högsta fart som gällde. Det märkte de ju såklart och började självklart att fråga.

- Why are you always in a hurry?`
- (För att jag inte vill gå in i din butik) I just am....
- But why?
- I just am.

Tog mig bort de sjuhundra metrar och ställdes inför välkända val. Fick det i en påse tillsist och knallade tillbaka med en matpåse och två drickor. Alla tjatiga försäljare förstod nu genast vad jag hade stressat för och säga vad man vill om egyptier, men de är åtminstone artiga nog att småflinande önska "Bon Appetit" när man kommer lika stressad tillbaka med take-away-påsar.

Lite osäker om man fick ta med sig mat in på hotellet knallade jag igenom säkerhetskontrollen så fort som möjligt för att inte bli stoppad. Men jag kom igenom och gick och satte mig vid hotellrummet för att äta. Troligen det godaste jag åt på hela vistelsen i Egypten. Men det smakade ju hemma på något sätt. Vad det var för mat? Vi hade såklart köpt varsin Big Mac på McDonalds.

Tänkte presentera några av våra vänner på hotellet. Det strök nämligen omkring ett helt gäng gulliga små kattungar på hotellet. Dock utan All-inclusive-band. Ändå bjöds de gott om mat från faten runt matställena. Men vad ska man göra med så gulliga små vänner.

Efter resan till Luxor blev vi ungefär som de söta små katterna och vilade hela dagarna. Vi blev trötta och sega vid poolen och planerade inte att resa oss upp innan vi skulle ut och snorkla med delfiner på söndagen.