Äntligen dags för en hejdundrande efterfest efter Sköna Gröna Grebo i somras. Grebo såg till att inta och fylla krogen BarBQ i Linköping. Vårt sällskap anlände lagom till första band skulle börja spela efter att ha varit på en 29-årsfest där den mest uppskattade presenten var ett lasersvärd. Tyvärr funkade inte det som det skulle trots ett vilt kämpande för att få igång det.
Först ut på scen var ingen mindre än Gula Gubben. Han drog av några sina klassiska låtar innan han presenterade kvällens första band. Det var Håkan Maas trio som satte igång och spelade för publiken. En härlig mjukstart på kvällen för som komma skulle. BarBQ började fyllas på med folk och stämningen höjdes genom bra musik och rätt folk.
Så var det dags för Gula Gubben igen och innan han presenterade så ville han överraska och presentera festivalgeneralerna med en liten gåva. Gåvan från Gula Gubben och Stubben var en pokal för årets bästa festival. Årets festival i konkurrens med storheter som Hultsfreds- och Arvikafestivalen alltså Sköna Gröna Grebo. Så är det nog. Sköna Gröna Grebo ska ju inte bli världens största festival utan världens bästa. Nu är den alltså Sveriges bästa och därmed en bit på väg.
Därefter gick Aguson på scen för att ta oss på en kärleksfull resa genom hela spelningen. Det brukar visserligen vara så, men igår blev alla i publiken tillsammans med Aguson och jag tror inte att det bara var ett one-night stand. I januari är det dess utom dags för skivsläppet. Äntligen! Det känns som att det är dags. Dags att ta förhållandet till nästa steg.
Så spelningen satte fart och folk hoppade så att golvet sviktade. När man stod i baren så skakade den lite lätt också. Själv tog jag det lugnt och fixade lite foton från lustiga vinklar. Klättrade runt som en tok i trappan, i baren och runt scenen. Men det var en kanonspelning och folk var ordentligt uppvärmda när det var dags för John Stridh att ta över scenen.
Självklart var det efter att Gula Gubben hade gjort ett litet inhopp. När John Stridh började lira utbröt kvällens stora kaos. Folk röjde runt som dårar, hoppade studsade och sjöng, rev ner högtalare och välte mickstativ. Dessutom kändes det som att golvet sviktade ungefär en decimeter när det röjdes som värst. Själv stod jag i baren och blev sjösjuk av gungandet.
I baren på nedervåningen hade de också att göra under John Stridhs spelning. Inte för att det var så många där och handlade. Men de fick hålla tillbaka flaskorna i baren när väggarna skakade som mest. Det är åtminstone vad ryktet säger.
Kvällens sista band var Bettlare & Lösfolk. Ett för kvällen faktiskt helt nytt band då ingen av de gamla Nils Ferlin-låtarna spelades till förmån för nyskrivet material. Riktigt bra det nya också, men jag måste säga att jag saknade ett par gamla godingar. Men man får väl lyssna ifatt på dem när man får tag på deras skiva. Hade ju tänkt inhandla den under kvällen, men det blev aldrig av.
Så avrundades till slut den lyckade kvällen på Sköna Gröna BarBQ med att festivalgeneralerna sjöng sin hyllningslåt till Grebo. Det var med minnet av ännu ett underbart skönt grönt arrangemang som man vandrade ut i natten.
