Namn:Jonas Nygren Ålder:
26 Bor:
Åtvidaberg Fritid:
Formel 1, Fotboll, Foto, Ishockey, Musik, Teater, TV-spel Ska bli som vuxen:
Trafikingenjör Personlighet:
Förtroendeingivande, omtänksam, lättsam, men samtidigt jäkligt seriös
Sköna Gröna Grebo - lyckat som vanligt
För min egen del blev det en något sönderryckt vistelse på årets upplaga av Sköna Gröna Grebo. Det kolliderade ju nämligen med vår uppsättning av Predikare-Lena. I och med detta så var det bäst att se till att man hann med att se så mycket som möjligt av festivalen. Så Nicklas och jag rullade ut mot Grebo och var på plats i god tid inför invigningen. Festivalen växer uppenbart och scenen flyttas allt längre ut på ängen.
Vi slog oss ner och lyssnade på Gula Gubbens invigningstal eller om det nu var sång. Jag är osäker på vilket. Något jag däremot ångrar är att jag inte började filma lite tidigare. Men håll till godo med denna lilla del.
Efter invigningen följde som traditionen bjuder husbandet 6:08. Efter en sedvanlig snabbis från herrarna entrade Emla scenen med sitt rosa band. Hon bjöd på ett gäng covers på kända låtar och själv bjöds hon på en lite kärleksförklaring i form av ett brev framme vid scen. Om känslorna var besvarade är däremot en helt annan bit.
Den unga damen följdes av en hel rad herrar som spelade jazzade loss under namnet Lilla gänget. Svängigt och skönt under eftermiddagen. Efter att Lilla gänget hade dragit av några extralåtar när det bjöds på lite extratid så började det bli dags för oss att sticka därifrån. Vi lämnade området när Gula Gubben åter hade tagit scenen i besittning för att styra kosan till Gärdserum. Vad missade man när man var borta då? Café 33 gjorde tydligen en kanonspelning, Old Town gjorde sin bästa någonsin och Svensk Pop hade man ju också velat se. Dessutom är jag helt säker på att allt annat var toppen också. Eller förresten... Den där Snusk-Tobbe kunde man kanske ha hoppat över..... När sminket var avtvättat kom ett helt gäng teaterapor tillbaka till festivalen för att njuta av de två sista banden. Första bandet var Guldgossen. Hade inte hört honom i den tappningen förut. Däremot på Sköna Gröna Cloetta förra året när han spelade med sitt band Ludvig and the gossarna. Låtarna som satte sig då var med och dessutom fanns det en del nytt material också. Men jag säger bara det. Att studsa omkring och med glädje sjunga dum i huvet, dum, dum i huvet till sin granne i publiken är något särskilt.
Nu återstod endast ett band, men det var ju inte vilket band som helst. Det var Perssons Pack som avslutade kvällen. Jag kan ärligt säga att deras skivor inte gått varma i min skivspelare, men det var tydligt att det här var gamla idoler i Grebo. Stämningen var på topp rakt igenom precis som man kan förvänta sig på denna ypperliga festival. När tonerna till den sista låten tonade ut så lämnade vi scenen med humöret på topp.
Det faktum till trots att jag endast såg fyra band så var jag väldigt nöjd med min festivalvistelse. Jag kan bara tänka mig hur härlig kvällen hade varit om fått se allt. Med den funderingen i huvudet vandrade vi ifrån årets Sköna Gröna Grebo. Förresten var det en fråga till man hade i huvudet.... Hur toppar man detta nästa år?
Då har jag äntligen fått radion att funka som jag vill på sidan också. Inte för att jag lagt ner särskilt mycket tid på det. Har satt ihop en intressant blandning av låtar. Vissa är med mer för skojs skull än andra, men gemensamt för samtliga låtar är att de på något sätt ger mig en bra känsla. Men det kanske bara är för min del. I vilket fall, bra för mig och förhoppningsvis för någon mer.
De improviserade kvällarna brukar vara de bästa. Jag och Nicklas hade snackat lite löst om att åka ner till Gamleby och se Winnerbäcks framträdande där. Det var ju trots allt sommarens enda chans. Linköpingsspelningen den 23/8 krockar ju med teaterföreställning och än värre... teaterföreställning krockar med Sköna Gröna Grebo. Hade gärna sett hela Sköna Gröna Grebo med tanke på det starka startfältet. Så det får bli att flacka emellan de två.
Hur som helst. Vi beslutade på lördagförmiddagen att vi åker och kikar på Lasse. Så Nicklas hade vänligheten att ta omvägen över Sockna så stack vi ner mot Gamleby. Vi anlände konsertområdet och inledde med att kika på Cissi & Nour. Dock kikade vi med lite för porrig blick på dem och åkte väldigt snart på en utskällning för detta. Det var lite kul. Dessutom var Maud Lindström på scen också. Hon såg måttlig intresserad ut av flickornas kurs i anatomi med mera. Men låtarna var härliga, dock lite för få.
Vi letade rätt på lite ockerdyr mat innan vi kikade på Emil Jensen. Han var överraskande bra liksom även Maia Hirasawa och Miss Li senare under kvällen också. Miss Li var särskilt bra med den stora energi hon visade. Vilken solstråle hon var. Underbart att se live och efter detta kanske man kan uppskatta låtarna i inspelat skick också. Men därefter var det dags för kvällens stora behållning. Regnet hade börjat falla lite lätt när Winnerbäck klev på och stämningen höjdes avsevärt. Bandet visade upp stor energi och scennärvaro och spelningen blev toppen. En av höjdpunkterna var när Winnerbäck och Miss Li tillsammans sjöng duetten "Om du lämnade mig nu". Konserten blev helt enkelt en höjdare. Låtarna, stämningen, närheten och scenbilden gjorde konserten till en toppenkväll. Så det är bara att låta sig imponeras av Lasse åter igen.
Äntligen var det dags för det officiella skivsläppet av Agusons skiva på L'Orient. Vi kom dit precis när Café 33 började ta sina första toner på scen. Jag fastnade direkt för soundet och det var riktigt bra. Trallvänliga låter på skånska. Till en av låtarna stod vi på rad och gungade i takt. Det var roligt, men det blev jobbigt. Eftersom de två damer jag hade intill mig var något kortare än mig, behövde jag böja mig ner lite extra i gunget. Det blev tungt efter fyra minuter, men likväl oerhört härlig känsla. Mer Café 33 blir det i augusti under Sköna Gröna Grebo.
Efter Café 33 gick vi ut för att ta luft och i mitt fall svalka fötterna lite. Jag tog av mig strumporna och placerade dem på gatsten på Drottninggatan. Trodde aldrig att skulle använda en av Linköpings huvudgator för att svalka fötterna. Vi hade trevligt där vi satt och väntade på att Bettlare & Lösfolk skulle gå på. Nicklas såg till köra rövkrok med sig själv och låg snart på rygg på trottoaren också.
In i lokalen igen och efter att ha träffat lite oväntat folk där stack jag ner och laddade upp för spelningen. Bettlare gick på och körde en spelning med en hel massa nya låtar. Det var riktigt sköna och de var riktigt kärleksfulla och mysiga där de tidvis stod och kramades på scen och sände trånande blickar ner mot publiken. Men det var också bra drag på det långa stunder. En bra spelning helt enkelt. En spelning som slutade med värkande fötter denna gång också. Så ut i rännstenen för en ny kylning av fötterna.
Därefter stack vi in igen och det var dags för kvällens höjdpunkt. Spelningen med Aguson. Jag kommer knappt ihåg när jag såg Aguson senast. Så det kändes som att det äntligen var dags för allsång framför scen igen. Dessutom var jag nyfiken på om det var några nya låtar också.
Det var kärlek redan från början av spelningen och ordentligt drag också. Aguson själv passade på att kliva ner i publiken för att ta del av det. Dags att träna stagedive till nästa gång kanske.... Men jag kände att jag saknat att studsa runt till dessa underbara låtar. Man kan inte misslyckas att bli glad av dem. Att det var mycket känslor visades tydligt när Aguson spelade den känslostarka låten Stackars Johnny och tappade bort sig i texten. Eller var det tekniken som krånglade?
Men som sagt.... rakt igenom underbart att höra låtarna live igen. Ser verkligen fram emot nästa gång det är dags att lyssna till Aguson. Rimforsa i slutet av månaden känns som ett måste. Den glädje och gemenskap som låtarna sprider är enorm.
Sedan var det dags för oss att lämna kroglivet och vandra hemåt Micke i Linköpingsnatten. Hade lite trevliga samtal längs vägen dit. Det är bara att du kör på Micke! Om du nu vill det.... När vi kom till Micke så satte jag på golvet vid duschen för att åter kyla mina sjuka fötter. När de kändes bättre så däckade jag nästan i soffan innan vi beslutade att åka hemåt obygderna och lämna ett morgonljust Linköping bakom oss. Den resan visade sig också vara en upplevelse....
Jag vet åtminstone vad jag gör. Tänker ta mig in till stan och kika på John Stridh på L'Orient. Det börjar klockan 21:00 men spelningen är såklart lite senare. Men då ses vi där då!
Sitter här och drömmer mig Tillbaka till samtiden. Måste säga att det är en riktigt bra skiva. Man blir lite sugen på att gå och titta på Kent en gång till i Himmelstalund, Norrköping. Men det kanske inte är någon idé. Man har ju lite att leva upp till där. Senast blev vi ju erbjudna att hänga med turnébussen till Stockholm. Men vi tackade ju nej av någon outgrundlig anledning.
Nu blev det visst helt annat ljud i skällan här. Dags att drömma sig bort till Gula Gubben istället...
Satt och tittade på kvällen spektakel även kallade Melodifestivalen. Det var bara en av låtarna som verkligen fastnade i huvudet, men det skulle vara en skandal om den vann hela kalajset. Christer Sjögrens hyllning till Europa. Känns som att man flyr landet om den skulle representera Sverige senare i vår.
Men ännu värre. Mirakellåten som gick vidare till Andra chansen. Jag tror att det kan ha varit det värsta jag har hört i musikväg. Då måste jag ändå nämna att jag har ytterst musikaliska mostrar och en högst sångkunnig mor, vilka ibland sjunger. Men jag fick rysningar av låten direkt och ännu värre när det stod klart att den inte var klart sist.
Skärpning i fortsättningen säger jag. Fram för mer gamla klassiker. Fram med Loa Falkman helt enkelt!
Jag och storebror såg till att bjuda med farsgubben på konsert med Jill Johnsson. Det blev en mycket lyckad eftermiddag. Vi plockade upp storebror runt halv fyra för att bege oss in till Linköpings centrala delar för att avnjuta en fin konsertmiddag, som sig bör vid finare evenemang. Fint på Nygrenskt vis vill säga. Det blev kebabtallrikar och pizza.
Vi åt upp och begav oss upp mot Konsert och Kongress. Kom dit tidigt och hängde in våra jackor och gick därefter runt och var sociala. Hälsade på känt folk och stod och där och samtalade fyra herrar när Jill själv kom fram till oss och pratade ett litet tag. Trevligt initiativ att gå runt och hälsa på konsertbesökarna innan. Det blir liksom lite mer personligt då, när spelningen sedan börjar.
Jag misstänker att spelningen enbart innehöll låtar från hennes senaste skiva, men i vilket fall så var det en trevlig spelning. Men för att man skulle tycka det så krävs det nog att man uppskattar country. Men det antar jag att de flesta gör....
Dagens kväll blev inte riktigt som planerat. Åtminstone inte som planerat igår. Då var tanken att vi skulle mötas upp på Wokhörnan men planerna förändrades och istället blev vi bjudna till en lägenhet i närheten för förfest. Ett helt klart trevligt initiativ, som uppskattades stort, så det var bara att dra sig dit istället.
Men först såg jag till att möta upp Stefan och storebror på stan, så att man fick i sig lite mat inför konserten. Kunde säkert ha valt ett mer näringsriktigt ställe, men Burgarkungen fick fungera för dagen. Satt där ett litet tag innan det skulle provianteras. Sådan proviant som skaffas i diskreta lila påsar. Sånt behöver inte jag. Jag kan göra bort mig ändå....
Nu återstod ett litet problem. Det var det att hitta till förfesten. Ville inte ringa och fråga om numret på huset, men jag visste gatan, så det var bara att knappa in portkoden på alla portar tills det klickade till i låset. Det tog några försök, det kändes lite smådumt, men vi hittade rätt till sist.
Så ramlade vi in tre personer i en lägenhet där bara en kände värdinnan och har gjort så i blott en vecka, med vetskapen om att två andra herrar skulle stövla in lite senare. Men det var nog bara trevligt. Det hoppas jag i vilket fall. Till sist var vi ett litet gäng på nio personer som kalasade på kattmat, bröt upp golvet och diskuterade kroppen PH-halt tror jag det var ett tag.
Klockan gick mot åtta och vi kände att det var dags att ge sig av innan konserten hann börja. Efter lite om och men marscherade vi iväg och tog en högst alternativ väg längs Stångån. Det var inte direkt den närmaste vägen till Cloetta Center, men ändå.
Märkte att jag var lite för van vid att gå på hockey idag. Efter att ha visat biljetten i dörrn så höll jag på att kasta bort den. Normalt sett brukar jag inte behöva visa den och jag tänkte att det var så idag också. Så lite panik hade jag innan garderoben. Men jag lyckades hitta biljetten i en ficka.
Vid denna tid hade Kent redan börjat spela, så vi fick hasta in och gå fram längs sidan. Stod där ett litet tag innan jag bestämde mig för att jag ville in en bit och förutom de äldre herrarna, som inte orkar med sånt längre, så tror jag att alla hängde med. Tog plats mitt framför scenen en bit bak och började njuta av konserten som konserter ska avnjutas, nämligen hoppandes, sjungandes och röjandes med vänner.
Så förflöt några låtar och vi hade kul. Konserten lyfte ytterligare när lasershowen inleddes. Det är egentligen väldigt enkelt, samtidigt jäkligt effektfullt. Men de sista låtarna är ändå något extra. Gamla avslutningslåten 747 är en helt underbar låt och sedan nuvarande sistalåt, Mannen med den vita hatten (16 år senare). Det är något särskilt när man hoppar glatt och skriker med i de sista raderna:
Och alla känslor slog och sprängde Hela vardagen full med hål I en tid då inget hände I en stad som alltid sov
Men älskling vi var alla en gång små Ja, vi var alla en gång små Ja, vi var alla en gång små
Jag kastar stenar i mitt glashus Jag kastar pil i min kuvös Och så odlar jag min rädsla Ja, jag sår ständigt nya frön
Och i mitt växthus är jag säker Där växer avund klar och grön Jag är livrädd för att leva Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling vi ska alla en gång dö Ja, vi ska alla en gång dö Ja, vi ska alla en gång dö
Vi ska alla en gång dö vi ska alla en gång dö vi ska alla en gång dö
Jag var pinsamt dålig på att gå på konsert under förra året. Blev nog bara en under året och det var Winnerbäck i december. Året innan tror jag att jag var på 13 konserter varav tre på sex dagar. Men nu är det åter dags för några konserttäta dagar. Kent i Cloetta Center imorgon och Jill Johnson på lördag.
Kents spelning i Cloetta Center blir deras största under vårens turné. Kommer troligen att inleda kvällen med lite mat och dryck på Wokhörnan innan vi i beger oss ut till CC i samlad trupp. Hoppas att lejonmaskerna och papier maché-styltorna blir fina och funktionella. Jag räknar med det.
Så får vi se hur det blir på lördag. Pappa ska få njuta av sin julklapp ihop med sina pojkar. Kommer nog att bli en trevlig kväll det också. Så på tre dagar i februri dubblar jag förra årets konsertfarande. Det ska bli kul.
Alla ni som valde att inte ta den överblivna Winnerbäckbiljetten bör ångra er grovt. Det blev en kanonkonsert för oss som var där. Härliga låtar från den senaste skivan och ett par gamla godingar. Dessutom blev det ett några extra extranummer från en uppriktigt rörd Lars Winnerbäck.
Det har blivit som så att det finns en biljett över till Winnerbäcks turnéavslutning i Linköping på lördag. Insläpp till Sporthallen är 19:30. Så tveka inte att höra av er angående ett styck biljett för 350 kronor.
Äntligen dags för en hejdundrande efterfest efter Sköna Gröna Grebo i somras. Grebo såg till att inta och fylla krogen BarBQ i Linköping. Vårt sällskap anlände lagom till första band skulle börja spela efter att ha varit på en 29-årsfest där den mest uppskattade presenten var ett lasersvärd. Tyvärr funkade inte det som det skulle trots ett vilt kämpande för att få igång det.
Först ut på scen var ingen mindre än Gula Gubben. Han drog av några sina klassiska låtar innan han presenterade kvällens första band. Det var Håkan Maas trio som satte igång och spelade för publiken. En härlig mjukstart på kvällen för som komma skulle. BarBQ började fyllas på med folk och stämningen höjdes genom bra musik och rätt folk.
Så var det dags för Gula Gubben igen och innan han presenterade så ville han överraska och presentera festivalgeneralerna med en liten gåva. Gåvan från Gula Gubben och Stubben var en pokal för årets bästa festival. Årets festival i konkurrens med storheter som Hultsfreds- och Arvikafestivalen alltså Sköna Gröna Grebo. Så är det nog. Sköna Gröna Grebo ska ju inte bli världens största festival utan världens bästa. Nu är den alltså Sveriges bästa och därmed en bit på väg.
Därefter gick Aguson på scen för att ta oss på en kärleksfull resa genom hela spelningen. Det brukar visserligen vara så, men igår blev alla i publiken tillsammans med Aguson och jag tror inte att det bara var ett one-night stand. I januari är det dess utom dags för skivsläppet. Äntligen! Det känns som att det är dags. Dags att ta förhållandet till nästa steg.
Så spelningen satte fart och folk hoppade så att golvet sviktade. När man stod i baren så skakade den lite lätt också. Själv tog jag det lugnt och fixade lite foton från lustiga vinklar. Klättrade runt som en tok i trappan, i baren och runt scenen. Men det var en kanonspelning och folk var ordentligt uppvärmda när det var dags för John Stridh att ta över scenen.
Självklart var det efter att Gula Gubben hade gjort ett litet inhopp. När John Stridh började lira utbröt kvällens stora kaos. Folk röjde runt som dårar, hoppade studsade och sjöng, rev ner högtalare och välte mickstativ. Dessutom kändes det som att golvet sviktade ungefär en decimeter när det röjdes som värst. Själv stod jag i baren och blev sjösjuk av gungandet.
I baren på nedervåningen hade de också att göra under John Stridhs spelning. Inte för att det var så många där och handlade. Men de fick hålla tillbaka flaskorna i baren när väggarna skakade som mest. Det är åtminstone vad ryktet säger.
Kvällens sista band var Bettlare & Lösfolk. Ett för kvällen faktiskt helt nytt band då ingen av de gamla Nils Ferlin-låtarna spelades till förmån för nyskrivet material. Riktigt bra det nya också, men jag måste säga att jag saknade ett par gamla godingar. Men man får väl lyssna ifatt på dem när man får tag på deras skiva. Hade ju tänkt inhandla den under kvällen, men det blev aldrig av.
Så avrundades till slut den lyckade kvällen på Sköna Gröna BarBQ med att festivalgeneralerna sjöng sin hyllningslåt till Grebo. Det var med minnet av ännu ett underbart skönt grönt arrangemang som man vandrade ut i natten.
Kent i Cloetta Center! Är det någon mer som ska dit?
Nu kommer den stora spelningen man väntat på i Cloetta Center. Fint besök den 7 februari nästa år när Kents turné rullar in i Linköping. Jag ska se till att skaffa mig en biljett per omgående när de släpps i början av nästa vecka. Är det någon mer som ska dit?
Den 1/12 är det då dags. Detta underbara arrangemang går lös på 100 kronor och om man dyker upp i lokalen innan klockan 22.00 så får man dessutom en gratis öl eller cider i priset. Så passa på att boka in en kanonkväll i skön grön Greboanda.
Biljetter går även att köpa genom mig. Men se till att höra av er till mig på ett eller annat sätt inom de närmaste dagarna då.
Äntligen någon som lyckats göra något vettigt av det skräp som Cannibal Corpse uppbringat. Blir lite fel sammanhang med den texten till den typen av musik, men så jävla rätt. Så det är bara att tacka Henke för länken och njuta av tolkningen.
Lasse Winnerbäcks senaste skiva Daugava släpptes för en vecka sedan. Jag hade bara haft koll på att skivan skulle släppas under hösten, men inte brytt mig om när. Men så fick jag höra skivan i lördags. Nicklas hade den i bilen när vi åkte in till hockeyn och jag blev frälst direkt.
Eller inte riktigt direkt förresten. Det fick vänta några spår innan jag fastnade totalt. Första och andra spåret Farväl Jupiter respektive Jag har väntat på ett regn tog några lyssningar innan de fastnade men efter det har låtarna växt enormt.
Skivans tredje spår var en typisk Winnerbäcklåt. Jag satt och med texten framför mig första gången jag hörde den och sjöng med med rätt melodi ändå. Det hade ju iofs varit svårare om man hade haft melodin framför sig och skulle hitta på texten.
Men så kom den låt jag verkligen fastnade för. Fjärde låten, Om du lämnade mig nu, är en duett med Miss Li. Jag blev lite tvivlande när jag fick reda på att det var hon som sjöng, för hennes egen låt är riktigt skräp om ni frågar mig. Men när hon sjöng den här låten på svenska så trodde jag att jag skulle bli kär när hon sjöng.
Det följdes av en hyllning till Linköping. Låten heter En tätort på en slätt. Det känns som att det är en perfekt låt att ha i tankarna när man sitter och blickar ut mot ån. Det blir nog en härlig låt när det är dags för konsert i Linköping i början av december. Den längtar man ju bara lite till.
Skivan fortsätter på samma höga nivå och det är enligt mig en kanonskiva rakt igenom. Men för vissa kan jag tänka mig att det är tråkmusik....
Om du lämnade mig nu - Duett: Lars Winnerbäck & Miss Li
Det finns många roliga klipp som far runt på Idoluttagningar med mera. Men det här tar ändå priset. Försöka gå vidare i Britain's Got Talent med att sjunga opera.... Det kan väl bara sluta på ett sätt?
Under sena eftermiddagen spelade dessa pojkar live i SR Örebro. Har inte hunnit lyssna på det så noga själv, men jag vet att det improviserades lite och så pratade Sanna och Karin klokheter i radion dessutom. Har dock inte hört vad...
Men det är bara att klicka på nedanstående länk och sedan lyssna på sändningen mellan klockan 17.00 och 18.00.
