Blev lite stressigt i lördags för att hinna ut till Grebo till sommarens bästa festival. Under förmiddagen blev jag uppringd och ombedd att fixa videokamera och det ordnade sig till sist.
Åkte ut med Mecklin och kom dit samtidigt som landshövdingen, som skulle invigningstala. Gick backen upp och hälsade på folk och landshövdingen vek av ut i backstageområdet.
När jag sedan gick tillbaka ner den andra vägen såg jag något som hade blivit en dyr bild om kameran hade varit redo. Självaste landshövding stod där lite smågenerad och tänkte uträtta sina behov.
Men det var bara att passera och sedan se till att fixa med videokameran till invigningen. Fixade det lagom så att det var bara att skicka upp Hahne i kranen och sedan börja fota på egen hand.
Ett enkelt tal av landshövding Björn Eriksson och sedan fram med bandet som skulle klippas. Bandet var självklart ett kassettband och när det hade klippts så var det bara att sätta igång. Traditionsenligt var det
6.08 som inledde festivalen med
Grebosången.
Första akt med mer än en låt var
Det är kärlek. Ett riktigt bra band var det. Fint drag och härliga låtar. Jag måste nog se till att leta rätt på lite av deras material för de var riktigt bra. De följdes av två äldre pojkar i
Ace of Bass. Två herrar och två basar som tolkade bland annat Taube.
Därefter var det dags för en av dagens favoriter. Fyra Grebotjejer i bandet
By Yourself rev ner publiken jubel och rockade stenhårt till både gamla och nya klassiker. Till saken hör att det var blott någon månad sedan tjejerna för första gången spelade instrument, så förhoppningarna om en fortsatt skön grön musiktradition är stora.
Efter spelning väntade fansen troget på sina hjältar i mixed zone mellan backstage och publiken. Första artisterna som fick det mottagandet av publiken, men absolut inte sista.
Sedan gungade festivalen vidare med en trio som kallade sig
Hold your horses. De gungade vidare med lite blandad musik. Lite eget och lite covers. Skönt gung var det i vilket fall.
Därefter äntrade en artist som jag hade höga förväntningar på scenen. Det var
Maja Ph, som tog över ensam med en gitarr och skönsång. Mina förväntningar infriades med råge. Mot slutet av spelning ackompanerades sången även av Henkan på dragspel.
Midsommarvals blev helt underbar som vanligt.
Efter dessa lite lugnare toner gick militären in och tog över spelningen. Det var
Militärkuppen i Thailand 1991 som kom in och regerade. Med en hel rad olika sångerskor och sångare så blev det ordentligt röj i militärisk anda. Själv var jag högt uppe i det blå och svävade under spelningen. En kranbil för kamerapersonalen var självklart ordnad för publikbilder.
När Militärkuppen avslutade med
John Stridh-covern
Sen kom du vaknade publiken till ordentligt. Mest piggnade nog Nån Stridh till själv och satt och röjde järnet på en av bänkarna nära scenen.
Med nästan halva startfältet avklarat hade eftermiddagen vandrat över i tidig kväll och strax innan klockan 19 var det dags för
Carro Carlbom att besöka scenen. Carro Carlbom var med i Pusjkins under bandets storhetstid. Det var lugna låtar ackompanerade med gitarr.
Därefter tog
Strindbergs över med kvällens bluesinslag. Bandnamnet tror jag berodde på att de var ättlingar till den lagom kände August. De följdes av en kort spelning av
Sunday Crowd.
Så här långt hade det musikaliska under kvällen hållit hög nivå rak igenom, men jag var själv lite orolig inför nästa artist. Jag hade hört det på skiva förr och det är inte bara så skönsång eller skönspel. Jag var faktiskt lite orolig att folk skulle resa sig och gå när artisten kom in på scenen. Det var ingen mindre än.....
....
Gula Gubben. Han åker runt på svenska festivaler i Gul overall. Men redan innan han kom in på scenen så var publiken förväntansfull. Barnen längst fram hejade fram Gula Gubben, som fick jubel för hans korta soundcheck. Där har andra artister mycket att lära....
Men trots begränsad skönsång så gick Gula Gubben hem hos alla. Allt från barnen längst fram vid scenen till herrar och damer i 70-årsåldern som satt dubbelvikta av skratt.
Efter Gula Gubbens spelning var det kaos i mixed zone. Avspärrningarna höll på att brista när gula gubben såg till att slå på allas händer och skrivkrampen kom smygande när alla ville ha Gula Gubbens autograf.
Publiken var mer än nöjd med Gula Gubbens spelning, men den som var nöjdast av dem alla var nog Gula Gubben själv. Den kärlek han fick i Grebo har han aldrig upplevt på någonannan festival. Gula Gubben älskade Grebo och Grebo älskade Gula Gubben.
Med Gula Gubben i full extas bakom scenen tog dansarna över scenen. Det var dansgruppen
Busted som gjorde en liten dansuppvisning. Tur att jag var uppe i korgen då, för om jag hade sprungit på scenen och fotat så hade det nog slutat med att jag sprungit omkull någon av dansarna.
Med ett tidigt avslut så tvingades festivalgeneralen
Tobbe upp på scenen med ett gästinhopp. Det är ju viktigt att hålla tidsschemat. Det blev en ny låt från Torbjörn och nykomlingarna och en låt av Snusk-Tobbe.
Sedan var det dags för
Johan Rothstein eller som han självklart heter i Grebo, Johan Rödsten. Han stod för lugnet innan den stora stormen. Med lugna, sköna låtar trollband han delar av publiken och för vissa delar blev det nog lite för lugnt. Men de skulle vakna upp igen.
Det började ju nämligen bli dags för kvällens näst sista artist. Det var dags för
Bettlare & Lösfolk att spela sina låtar till Nils Ferlins dikter. Jag hade räknat med att det skulle bli en bra spelning, men grabbarna överträffade alla mina förväntningar.
Började svängigt och fint och publiken var med och röjde från första låten. Några låtar in i spelningen tog jag med mig kameran och smög upp på scenen. När jag såg hur underbart folk röjde till låten Circus förstod jag verkligen den adrenalinkick det måste vara för artister att se publiken hoppa och sjunga med i deras låtar framför scenen. Fantastiskt är allt jag har att säga.
Spelningen fortsatte och röjet tilltog. Herrarna i Bettlare och Lösfolk lämnade scenen med en mycket god stämning framför denna och det var dags för
John Stridh att rida vidare på den våg av glädje som fanns i publiken.
John Stridh presenterades och klev in på scenen en efter en. John Stridh hade äntrat sin egen hemmaplan vid Klockargården i Grebo och publikens respons gick inte att ta miste på. Den perfekta kvällen inleddes med Mälarpirater och sen kom den nya hiten Änglar av snö. Skuttandet tilltog sedan med varje låt kändes det som.
Men jag måste säga det att publiken lyder inte artisterna särskilt val. När John Stridh uppmanade att man skulle Stå still så var det inte något som hölls det kan jag lova. Underbar trots det.... Om jag stod still själv? Klart som fan att jag inte gjorde det. Fast å andra sidan var det nog ingen uppmaning.
Publiken var med på allt och som sista band på en festival där inga extranummer är tillåtna så är det värt att tänja på reglerna. Det blev dubbla extranummer innan spelning var slut och en underbar festival tog slut.
Innan man kom hemåt så återstod det bara att tömma scenen på den dyra elektroniken innan det var dags att fira ett gott arbete av alla inblandade i festivalen. I backstagetältet var det högljutt och glatt stojande och på scenen var det bara lugnt och behagligt chillande.
Framåt halv fyra avrundades det hela och folk begav sig hemåt i Grebonatten. Alla nöjda och glada efter en helt underbar festival. Så tack ska ni ha alla som varit inblandade på något sätt. Ni förgyllde verkligen min kväll.
Avslutningsvis: Nästa år hoppas jag alla ska till
Sköna Gröna Grebo. För det får inte missas en gång till av någon....
