Efter att ha besökt huvudstaden i det nya riket besökte såg vi även till att besöka huvudstaden i det gamla riket samt det moderna Egyptens huvudstad Kairo. Den här resan avgick från hotellet strax innan två och efter några mil i den mörka ökennatten kom vi fram till vårt raststopp innan vi fortsatte längs Röda havs-kusten innan vi vek av mot Kairo. Vi anlände Kairo vid tiotiden.
Vi passerade längs Kairos fattigaste delar i dödens stad innan vi kom fram till Mohammed Alis, inte boxaren, alabastermoské på toppen av citadellberget. Högst upp på den byggde den turkiske kungen i Egypten Mohammed Ali en kopia av Hagia Sofia i Istanbul. Detta som en gåva till det egyptiska folket. Idag tjänar den mer som turistmål än moské dock. I vilket fall är den väldigt stilig.
Vi for sedan vidare till den stora basaren Khal el Khalilii. Det var trånga gränder med små butiker. Små butiker som alla sålde samma saker. Åtminstone med lite avstånd. Förklaring på det var tydligen att samma ägare hade flera butiker för att undvika konkurrens. Det är ju faktiskt marknadsekonomiskt smart. Då kan man ju hålla högre priser. Därefter åkte vi vidare till vår restaurang The Happy Dolphin.
Sämre läge på matställe har jag sett. Den låg precis vid Nilen och hade det gått vågor på den hade man blivit blöt om fötterna. Nu fick man nöja sig med att kasta rester åt Nilkrokodilerna. Riktigt så var det ju inte. Det blev inga rester, så krokidilerna förblev hungriga. Dock på andra sidan av Assuandammen...
Därefter vidare till en av de häftigare stoppen på resan. Egyptiska muséet. Det var fullt med statyer av olika slag. Men vad det är mest känt för är ju Tutankhamons guldmask. Den var imponerande och helt klart något man ska låna till nästa maskerad. Men det häftigast var ändå rummet med de kungliga mumierna. Det är tämligen makabert, häftigt, skrämmande och alldeleles underbart att stå och titta på en 3-4000 år gammal kropp. Särskilt så välbevarad.
Nu fick vi äntligen lite ledigt. Nästa stopp var hotellet och incheckning på det. Hotellet var inte det finaste man upplevt. Lite småhungriga bestämde vi oss att lämna det för att leta rätt på ett matställe. Det var tämligen hopplöst. Hotellet låg nämligen i verktygsdistriktet. Det enda de hade var motorer, verktyg och gräsklippare. Var tusan ska man klippa gräs i en mångmiljonstad som Kairo!? Vi hoppade över verktygen och tog en liten matbit på hotellet istället.
Dagen avslutades med att vi åkte ut för att titta på ljud- och ljusshowen vid de stora pyramiderna vid Gizaplatån. Direkt när Kairos bebyggelse tar slut reser de sig majestätiskt ur sanden. Så vi slog oss ner och njöt av föreställningen i kvällsvärmen. Hela Egyptens historia beskrevs med lampor, ljud och lasrar och då och då var det pampig musik och pyramiderna lystes upp. Men det hade räckt med den naturliga kuliss som var stjärnhimlen med Orions bälte för att se storheten i de mänskliga bergen.
Vi åkte sedan tillbaka till hotellet där vi bjöds på underlig buffé. Först hann man äta upp det man skulle ha sig och därefter fick man en hel kyckling på fatet. Det vore ju extremt om man kunde ha fått ta en liten bit direkt. Men inte här inte... I vilket fall satt vi kvar till sena kvällen och pratade och hade trevligt. Innan vi begav oss upp till rummet passade jag på att gå ut och ta ett litet kort i Kaironatten.
Den andra dagen var avsatt för att besöka pyramider. Första stopp var farao
Djosers trappstegspyramid i Sakkara. Den låg i öknen precis där grönskan tog slut. Detta var ett av de första försöken att bygga pyramider och byggherre var den filmiskt kända Imhotep. Trots att den "endast" är 62 meter hög så tror jag inte att man förstår storleken av detta byggnadsverk. Om ni tittar väldigt noga på denna bild så kanske ni lyckas se en bekant person.
Vid dessa platser får man se till att inte få med de inhemska på bild eller vidröra någon av deras saker. Så fort man gör det är det kört och man tvingas betala för bilden. Gott om försäljare av skräp var det också. En kille som skulle sälja halsband till oss råkade ha sönder ett av dem och spred ut sina stenar och pärlor i sanden då. Tyckte nästan lite synd om honom faktiskt.
Under vistelsen i Sakkara besökte vi två gravar. Trångt värre att ta sig ner där för att se stensarkofagen och lite småkryp i hörnen av stensalarna. Men riktigt intressant. Om man är rädd för småkryp går det snabbare upp än ner faktiskt...
Egypten är känt för sina parfymer. Därför var vi ju bara tvungna att besöka ett parfymeri. Vi upptäckte dock ganska snart att det inte var aktuellt att köpa något, så vi gick ut på gatan och pratade med folk. Kul att prata med lite "riktiga" egyptier också. Först försökte de sälja lite, men sedan övergick det i ett mer normalt samtal. Känns helt klart trevligare på den nivån.
Parfymeriet vi var vid låg precis vid kanten av Gizaplatån och nästa utflyktsmål var just att besöka de stora pyramiderna. Men först skulle vi ta oss igenom världens troligen dummaste säkerhetskontroll. Man lämnar det man inte vill ha kontrollerat på bussen, kliver av den och går igenom en säkerhetskontroll och på andra sidan kliver man på bussen igen. Fiffigt!
Vi körde förbi pyramiderna och upp på den platå som överblickar pyramiderna. Därifrån kunde man fotografera alla tre pyramiderna samtidigt. Man får dock akta sig för att ta emot pinnar och liknande. Det ökar kostnaden på bilden. Härifrån satte vi igång en egen liten karavan. Vi fick nämligen rida kamel ner till Kefrens pyramid. Det är för övrigt Cheops som är den största, Khefren den näst största och Mykennes pyramid är den minsta av de tre. Tre generationer från äldst till yngst.
Kamelritten ja.... Jag tyckte att det var helt underbart att gunga fram på ryggen fyra meter över marken. Anna var däremot av en helt annan uppfattning. Hon kramade den lilla pinnen på sadeln så hårt att det flagade i händerna efteråt. Själv satt jag och lekte med väskan och kameran för fullt under ritten. Men det finns dock en sak jag är lite bitter på att jag missade. Jag skulle självklart ha sjungit Kalle Kamel....
Vår karavan anlände vid Khefrens pyramid och nu bjöds vi på möjligheten att gå in i pyramiden. Det kan man ju såklart inte missa utan vi lämnade vår packning och traskade ner i mörkret. Återigen var det trångt med gott om mötande trafik. Eftersom vi besökte Giza på eftermiddagen hade värmen gjort att det var tämligen hög luftfuktighet under all sten och man blänkte av svett när man till sist hade lyckats ta sig in till gravkammaren. Visst var det intressant men man blir ju självklart nyfiken på alla andra gångar man ser. Men de fick man inte krypa i inte. Det hade verkligen varit roligt.
Man undrar ju hur dessa enorma byggnader sattes ihop i en antik tid för längesedan. Kanske gick det till något sånt här. Men troligen inte. Vi såg ju hur berget i östra delen av Kairo var sönderhugget för att frakta sten till bygget av pyramiderna.
Vi avslutade vårt Kairobesök med att hälsa på ett Sphinxen som ligger och vaktar pyramiderna nere vid den gamla kanalen från Nilen. Det är ju bäst att hålla sig väl med denna mäktiga varelse och likt alla djur så tycker han säkert om att bli kliad lite under hakan. Det var i vilket fall mitt sätt att tacka för att han vaktat Giza, Kairo och Egypten på ett fint sätt under tusentals år så att det blev en härlig upplevelse för oss.
