Med tanke på förkylningen och de erfarenheter man dragit på sig tidigare säsonger när man skrikit sönder halsen hade jag bestämt mig att vara tyst på kvällens match. Det enda problemet var det att det fanns fler som hade bestämt sig för detta. Därför blev dagens tillställning en väldigt tyst tillställning. Det vill säga efter de inledande tappra försöken att skrika ändå. Men resultatet av detta blev att det kändes som att delar av halsen lossnade och då är det bäst att vara tyst.
Den totala tystnaden som uppstod gjorde dock att det var lättare att socialisera under matchen och det var trevligt. Skrattades frisk i samband med och jag kände att jag egentligen borde ha hållt tyst mer än jag pratade. Jag var aningen vimsig. Ännu roligare var det faktum att LHC vann matchen och därmed gick upp i serieledning.
