Då har man varit ute en sväng på vägarna igen för att sjunga fram LHC. I lördags bar det av till Hovet för att kika hockey. I byggnaden intill skulle det visst vara schlagerspektakel, men det kunde man ju hoppa över med gott samvete. För inte kan man väl välja det när det spelas slutspelshockey?
För säkerhets skull blev vi ordentligt visiterade på plats i arenan och visst är det fint att man känner sig trygg när man kommer till en bortaarena. Annars var säkerhet smått skandallös i övrigt, men det skiter jag i just nu. Det var ett riktigt mäktigt tryck i Hovet när alla Djurgårdsfraktioner samlades, men vi gjorde vad vi kunde för att försöka sjunga fram Cluben. Men jag är tveksam till om vi hördes alls ibland.
I tredje taggade vi verkligen till och försökte lyfta LHC, men det gick inte hela vägen. 16-1 i skott i perioden varav Djurgårdens enda innebar 4-2 i tom kasse. Avslutningen av matchen blev lite småbråkig när alla spelare i bägge lagen såg till att vara närvarande när det hettade till. Men det var snart över.
Men förlusten till trots så var det ändå en del saker man kunde glädja sig åt. Laget var nöjda med vår insats och tackade oss ordentligt. Helber var också nöjd då han kom upp och pratade med klacken när vi blev kvarhållna. Men viktigast av allt. Man vet att det är ett heltaggat LHC som kommer att göra allt för att vinna på måndag och tisdag. För jag tror att varken jag eller laget vill åka till Hovet igen...
