Nu har föreställningarna med Predikare-Lena börjat rulla på. Vi börjar ha koll på alla rutiner på och bakom scen, vilket märks tydligt när man smyger runt i gångarna och möter samma människor på samma ställe varje dag.
Så i fredags tog jag med mig kameran för att försöka spegla livet bakom för oss på andra sidan scenen.
Jag brukar anlända till spelplatsen vid femtiden och då inleds de sedvanliga förberedelserna. Kontroll av scenklädseln, utplacering av klädställning, elkoppling mm. Det är ett fasligt spring på alla eller nästan alla menar jag. Men på något sätt lyckas alla fixa till sina moment så de är redo för föreställningen.
På väg ner till uppvärmningen stötte jag på dessa herrar som satt i ett fönster och höll låda..... eller jag menar förberedde sig för föreställningen. Jag minns inte riktigt vilka klokheter de yttrade och det kanske är lika bra det. Det kanske inte ens var klokheter heller, men trevligt... det verkade det som att de hade.
När jag fortsatte när till uppvärmningen så slås man av den glädje och omtanke alla i teatern har för varandra. Det är så oerhört mysigt att komma ut och samlas på det viset. Alla blir så oerhört gosiga och det märks tydligt att alla uppskattar alla.
Uppvärmningen är något alldeles extra att se när en hel samling människor står och grimaserar mot varandra. Små ansikten, stora ansikten, tungan så långt ut som möjligt. Jag har en samling bilder på detta med, men jag tror jag behåller dem själv till en dag när man behöver muntras upp.
När vår ramsa var avklarad så är det bara att leta upp en vettig plats att ladda på. För egen del laddade vi med lite skitsnack om allt möjligt och avslutningsvis fina historier om Systembolaget. Det kan vara en fin uppvärmning tills man träffar Louise och Sanna samtidigt igen... men det är en annan historia.
Dags att infinna sig, så jag gick och satte mig på min ensamma sten i väntan på mitt första inhopp. Det gick alla tiders att smyga in inför den fulltaliga publiken och när det var avklarat var det bara att ta sig runt och in i stugan och bjuda på en liten striptease under klädbytet innan jag smög vidare längs de sumpiga stigarna.
Det är inga problem att smyga runt på dem i kvällsolen, eller jo lite förresten. Om man har för stora skor. Men senare under kvällen blev det ännu svårare när säkringen sade upp sig och det blev mörka sumpiga stigar istället. Men det behövde inte jag usättas för, för då var det färdigsmuget för egen del.
När jag var klar med mitt i första akten så var det bara att leta rätt på kameran igen och njuta av stämningen. Under en av kvällens vackraste scener med skönsång på scenen bjöds vi på en väldigt vacker tolkning av låten bakom scenen också.
Akt 1 var avklarad och jag gick för att trängas vid fikavagnen. När Teater Traska bjuds på dubbelmackor, då är det först till kvarn som gäller. Annars riskerar man att bli utan dubbelmacka. Men å andra sidan finns det ju de som njuter av två dubbelmackor, men det skulle aldrig jag göra...
Satt mig i slänten och jiddrade på lite. Men tro inte att det är lugnt för det. Lotta Blueberry was in da house och letade efter någon att battla med. Som stolt Trash ank ställer man ju upp, men attans vad dåligt det gick med det.
Men det viktigaste är att resten av pjäsen gick bra både på och bakom scenen. Dårarna regerade och blottare smög omkring på kyrkogården i vanlig ordning. Det är vad som krävs för att göra publiken och oss på och bakom scenen nöjda också.
