Globen i blått, rött och vitt för Clubens besök. För inte kan det väl vara gult i mitten?Äntligen blev det av att man kom iväg på en bortaresa. Har varit lite sugen alla de tidigare, men alltid något hinder. Nu passade det dock perfekt och det blev avfärd från Linköping strax innan fyra. En liten nackdel var ju dock att man inte fick med sig något känt folk på resan, men det tar ni igen nästa gång va? Nu var jag ju tvungen att ägna mig åt den otäcka verksamheten att prata med okänt folk..... Hjälp!
Press mot Daniel Larssons målVi var förpassade upp till andra etage, men man såg bra från de platser vi fick stå vid. Att sitta var inte att tänka på. Dels för att man skriker sämre då och dels för att det var omöjligt eftersom vi spände upp den vackra blå-vit-röda banderollen på räcket framför oss.
Det märktes tydligt att LHC spelade bortaspel, så anfallen var få mot Daniel Larsson i Djurgårdskassen. Men det hindrade inte Tim Eriksson från att sätta 0-1 i målet närmast oss.
Ett misslyckat försök att störa Stana med snösprut.I andra perioden utökade sedan Matte Weinhandl LHC:s ledning till 0-2 och Stana spelade stabilt i målet trots Djurgårdsspelarnas försök att vara inne och störa honom med snö och trafik. Stanas nolla skulle dock spräckas tidigt i tredje när pucken olyckligt studstade över Majeskys klubba till en fristående Anger framför mål.
Ett försök att lobba in puckuslingen slutade på nättaketMen genom Kim Staal utökade LHC ledningen och hade en del lägen till 4-1-ledning också. Slutet av matchen blev dock en pärs då LHC fick två spelare utvisade och Djurgården fick läge 6 mot 3. Det redde Clubens mannar dock ut och tog en viktig bortaseger. Det gjorde även vår bussresa hemåt lite trevligare.
Djurgården sex spelare, Cluben tre, Cluben bäst ändå!
