När man följt hela säsongen och det var dags för, den enligt Tobi stora, silverfesten var det lika bra att dyka upp. Men det kändes inte helt på topp när man begav sig genom Trädgårdsföreningen bort mot Folkungavallen. Denna trädgårdsförening förresten. Helt underbart att se alla människor som satt och njöt av våren. En underskattad oas mitt i Linköping.
Kom bort till Folkungavallen och såg att det var lång kö till tältet där man kunde få autografer av LHC-spelarna. Själv är jag ju inte jätteintresserad av autografjakt, så jag gick runt tältet och började prata med folk istället. Tveksamma övergångar och filmningar diskuterades. Läge att ta efter NHL i vissa regler gällande dessa ämnen känns det som.
Gick över och satte oss på huvudläktaren och satte oss ner i kvällssolen. LHC-spelarna kom in, tackades av och fick höra på ett pinsamt dåligt tal. Själv kände jag bara fortsatt bitterhet över silvret. Men den bitterhet försvann ju helt eftersom århundradets fotbollsmatch skulle beskådas. LHC-spelarna som rullade iväg direkt efter avtackandet gjorde ett gigantiskt misstag som stack och missade matchen.
För vi som stannade kvar njöt till fullo av det roliga spelet mellan LFC och Bälinge.... eller inte. Kommer ta tid innan jag tittar på en dammatch igen. Nu tittade jag bara på fyrtio minuter. Men vi hade åtminstone trevligt ändå. Diskuterade kommande bortaresor i Champions League-spelet. Tänk en kaotisk bortaresa till Prag. Det kan bli grejer det. Men tills dess är det bara att tänka tillbaka på årets alla roliga resor. Så tack till alla ni som gjort resorna minnesvärda!
Nu är det bara att återvända till människobyn. Men i början av augusti... då är det dags att bege sig in hockeydjungeln igen.
