Allt är självförvållat!

Har nyligen kommit hem från teatern denna oerhört vackra söndagskväll. Eller vid närmare eftertanke så var det kanske inte så vackert. Det regnade hela kvällen och dessutom hade det regnat hela dagen. Det gjorde scenen oerhört fin och lerig och humöret var verkligen på topp. Men vi fick allt lov att få fram lite stämning och sätta fart med spelandet när den tappra publiken dök upp.

Lagom när jag skulle in på scen började det regna ännu mer och regnet vräkte ner där jag stod och frös. Men det är ju bara att ge sig ut på scen med full laddning. Man måste ju trots allt leverera framför publiken som var minst lika blöta som vi var själva på scen. Men varför gnäller man för att det var lite kyligt. Det är ju trots allt självförvållat att man står där och spelar. Självförvållat som allt annat. Vägen till Kisa, Stockholm eller Valdermarsvik eller till och med hungerkrisen i Afrika. Så nu vet ni det.... Allt är självförvållat!