Äntligen Aguson

Äntligen var det dags för det officiella skivsläppet av Agusons skiva på L'Orient. Vi kom dit precis när Café 33 började ta sina första toner på scen. Jag fastnade direkt för soundet och det var riktigt bra. Trallvänliga låter på skånska. Till en av låtarna stod vi på rad och gungade i takt. Det var roligt, men det blev jobbigt. Eftersom de två damer jag hade intill mig var något kortare än mig, behövde jag böja mig ner lite extra i gunget. Det blev tungt efter fyra minuter, men likväl oerhört härlig känsla. Mer Café 33 blir det i augusti under Sköna Gröna Grebo.


Efter Café 33 gick vi ut för att ta luft och i mitt fall svalka fötterna lite. Jag tog av mig strumporna och placerade dem på gatsten på Drottninggatan. Trodde aldrig att skulle använda en av Linköpings huvudgator för att svalka fötterna. Vi hade trevligt där vi satt och väntade på att Bettlare & Lösfolk skulle gå på. Nicklas såg till köra rövkrok med sig själv och låg snart på rygg på trottoaren också.


In i lokalen igen och efter att ha träffat lite oväntat folk där stack jag ner och laddade upp för spelningen. Bettlare gick på och körde en spelning med en hel massa nya låtar. Det var riktigt sköna och de var riktigt kärleksfulla och mysiga där de tidvis stod och kramades på scen och sände trånande blickar ner mot publiken. Men det var också bra drag på det långa stunder. En bra spelning helt enkelt. En spelning som slutade med värkande fötter denna gång också. Så ut i rännstenen för en ny kylning av fötterna.

Därefter stack vi in igen och det var dags för kvällens höjdpunkt. Spelningen med Aguson. Jag kommer knappt ihåg när jag såg Aguson senast. Så det kändes som att det äntligen var dags för allsång framför scen igen. Dessutom var jag nyfiken på om det var några nya låtar också.


Det var kärlek redan från början av spelningen och ordentligt drag också. Aguson själv passade på att kliva ner i publiken för att ta del av det. Dags att träna stagedive till nästa gång kanske.... Men jag kände att jag saknat att studsa runt till dessa underbara låtar. Man kan inte misslyckas att bli glad av dem. Att det var mycket känslor visades tydligt när Aguson spelade den känslostarka låten Stackars Johnny och tappade bort sig i texten. Eller var det tekniken som krånglade?


Men som sagt.... rakt igenom underbart att höra låtarna live igen. Ser verkligen fram emot nästa gång det är dags att lyssna till Aguson. Rimforsa i slutet av månaden känns som ett måste. Den glädje och gemenskap som låtarna sprider är enorm.


Sedan var det dags för oss att lämna kroglivet och vandra hemåt Micke i Linköpingsnatten. Hade lite trevliga samtal längs vägen dit. Det är bara att du kör på Micke! Om du nu vill det.... När vi kom till Micke så satte jag på golvet vid duschen för att åter kyla mina sjuka fötter. När de kändes bättre så däckade jag nästan i soffan innan vi beslutade att åka hemåt obygderna och lämna ett morgonljust Linköping bakom oss. Den resan visade sig också vara en upplevelse....