Nicklas och jag satt i godan ro och snackade om den trevliga kvällen när vi på Fillingeraukan, eller jag menar Fillingerakan, upptäckte att det stod en bil på vänsterkanten, sett från Linköping, och blinkade med varningsljusen. Misstänkte att det var en viltolycka när vi närmade oss och förberedde oss på att stanna. Såg att det stod fyra personer på högersidan och drog ner rutan för att prata med dem.
Frågade hur det hade gått och det var då det slog mig att jag kände igen dem. Det var ju
Stefan och
Thina som stod där på kanten. Stefan med lite torkat blod i näsan. Tittade upp lite till och såg då att Stefans bil stod i diket. Räknade ihop och kom fram till att det var rätt antal personer utanför bilen. Dessutom såg de ut att må bra och det var en stor lättnad.
Så vi väntade medan polisen kom och kontrollerade olycksplatsen och alla inblandade innan vi åkte mot Åtvid igen. Låt mig nämna att det var lite svårt att somna igår. Men viktigast av allt var ju att det gick bra för alla. Den stackars bilen däremot....
