Skönt med lördagmorgnar så att man kan sova ut ordentligt. Men inte denna lördag. Jag vaknade upp strax innan telefonen skulle ringa vid kvart i sju, lämnade min högst tillfälliga sambo sovandes och intog lite spartansk frukost. Tittade ut och var inte särskilt sugen på att bege mig ut i den mörka, blåsiga och småregniga morgonen.
Men när jag väl kom ut för att ta gå stegen över Stångån och bort till Skylten för avresa kändes det helt okej ändå. Clubens halsduk värmde och mössan likaså. Klev på bussen bland de sista och hittade mig en plats. Vi fick äran att inleda resan med en sightseeing i Malmslätt, men sedan var det full fart ut på vägarna norrut.
Tog det första ordentliga stoppet i närheten av Strip(p)a. Blev ett litet stopp vid macken där. Passade på att trampa snett i den mjuka snön ett antal gånger innan det skulle till ett litet gruppfoto vid bussen med den trasiga flaggan från förra veckan.
Sedan drog vi vidare mot Dalarna. Tiden blev knapp och körtidsregler med mera gjorde att det framemotsedda besöket vid Wasastugan gick om intet och byttes mot ett stopp vid Cupolen i Borlänge. McDonalds lockade inte särskilt mycket så vi jagade runt för att försöka hitta något alternativ. Men det fanns inget vettigt så vi återvände till den randige clownen.
Nu återstod det att ta sig upp de sista tio milen mot målet i Mora. En riktigt vacker väg runt Siljan. Särskilt runt Rättvik som växer upp på Siljansslänten. Ankom Moras "skrytbygge" FM Mattsson Arena med fyrtio minuter till matchstart.
Det är mycket som skiljer i organisation i Mora och andra klubbar i elitserien. Normalt sett tilldelas man en fint utskriven Ticnetbiljett. I Mora fick man en papperslapp. Souvernirkiosken är utanför arenan, baren är ett öltält, entrén avgränsas med en stege tillfälligt monterad, man får en stämpel när man går in, jumbotronen sitter lågt över isen och publikunderlaget är inte elitseriemässigt. Men det är just det som är så kul samtidigt.
Just det där med publikunderlaget är ju lite kul. För att få stöd i de sista matcherna så har ju en sponsor köpt upp hela ståplats och delar ut gratisbiljetter till alla som har Mora IK-souvernirer på sig. Ett något annorlunda upplägg egentligen och det finns nog bara en sak att säga om det, nämligen.....
Matchen satte igång och jag såg till att komma längst ner på ståplats. Det är iofs en bra grej i Mora. Man kommer ända ner till plexiglaset och kan verkligen vara med i matchen. Synd att inte fler arenor har den möjligheten. Tycker att det borde byggas mer så. Så i det avseendet är nog Mora en föregångare. Dock tror jag inte att min önskan kommer att uppfyllas.
Matchen inleddes och LHC gick snabbt ifrån till 2-0 och spelade riktigt fin hockey. Kändes som att det skulle bli en enkel seger, men ack så fel man kunde ha. Mora kämpade sig ikapp i andra och efter två perioder stod det 3-3. Man var då lite smånervös att man skulle tvingas åka 40 mil hemåt efter en nollpoängare. Men det slapp vi men vi fick inte heller äran att njuta av en trepoängare. Det var nämligen 3-3 efter sextio minuter.
I sudden böljade spelet fram och tillbaka. Mora hade två minuter i spel 4 mot 3, men LHC klarade av det och med lite mindre än 1:30 kvar drog Junland en back vid blå och lyfte över en macka till Weinhandl på bortre där han petade in segermålet 4-3. Underbart både för spelarna på plan och för oss tillresta supportrar på läktaren.
Mindre kul dock för Moramålvakten.....
Men vem tusan bryr sig om honom egentligen? Såvida man inte har lånat en halsduk är klart.... Vi var nöjda och glada och spelarna tackade för stödet minst lika nöjda de. Hoppas att de kände av vårt stöd ordentligt.
Med matchen avklarad var det bara att ge sig ut i Dalanatten och gå bort till bussen. Resan hem blev lite annorlunda den också måste jag säga, fast det kanske inte är värt att berätta om allt. Åtminstone inte här. Låt mig bara säga såhär. Ett 40-tal män och kvinnor skulle ta sig hemåt med bussen. Vissa något överförfriskade, vissa lite småstökiga och till råga på allt med en toalett som inte vill vara med i matchen. Det blev helt enkelt många stopp på vägen hem.....
Men viktigast av allt. Det blev ännu en lyckad resa. Alla till Tälje!
Nu vet jag varför målet ovan hade vält. Se och njut!
