Igår var det åter dags för en liten tur i vårt avlånga land. Semifinalserie mot Färjestad och en repris av min första bortaresa med White Lions samt mitt första blogginlägg här. Då, i mars förra året, blev det seger mot Färjestad med 4-1. Så mina förhoppningar var att det resultatet skulle upprepas och att resan skulle bli lika trevlig som förra gången.
Vid strax innan tre lämnade jag skrivbordet och gick från Drottninggatan och bort till Skylten för avfärd. Där hade det samlats folk för att fylla de fyra bussar som White Lions fick skicka. Så var det bara att borda bussen, ta plats och rulla iväg mot Karlstad. Efter att ha gjort ett snabbt förbokat stopp på McDonalds i Kristinehamn så kom vi fram till Löfbergs Lila Arena med stämningen på topp.
Efter visitation så fick vi komma in på arenan via en bakdörr. Hela vårt hörn var avspärrat, så vi hade inte mycket yta att röra oss på. Men stämningen var på topp ändå. Så vi gick upp på läktaren och laddade inför matchen. Det fanns ju inte så mycket annat att göra nämligen.
Matchintrot inleddes och vi gjorde vad vi kunde för att störa det. Det gick väl sådär egentligen. Men vi sjöng och skrålade så gott vi kunde för att överrösta värmlänningarnas sång. Fortsatte skrika och plockade fram flaggorna för till lagens entrér. Särskilt till Clubens.
Matchen gick ju tyvärr inte som jag ville, däremot upptäckte jag en intressant detalj på Karlstads ståplats. Räckena som fungerar som avdelare är på tok för höga. För att jag skulle stå bekvämt vid dem var jag tvungen att stå på tå. När det inträffade något som föranledde att de bakomvarande kastade sig framåt samtidigt som jag stod på tå och sträckte mig över räcket själv, så resulterade det i en obekväm situation. Jag blev hängande i räcket med tryck bakifrån. Jätteskönt att hänga där och sprattla med benen.
Att sedan samma folk som gjorde att jag blev hängande i räcket sedan missskötte sig kapitalt i en periodpaus är ju också en intressant aspekt. Tänk vad svårt det ska vara att bete sig som civiliserat folk.
Matchen slutade 4-1 till Färjestad med god hjälp av en urusel Lärking enligt mig. Men skitsamma... på söndag och måndag ska Tony och grabbarna spela hem serien.
Polismyndigheten i Karlstad är verkligen jätteklok också. Matchen hade ju klassats som en högriskmatch och resurser fanns för att möta detta. Men hur man tänker när man släpper fyra bussar från en högriskmatch ut i en bilkö utan poliseskort är något jag inte kan fatta. Men det gjorde att det blev livat värre i bussen när några coola FBK-supportrar hetsade och kastade snöboll mot vår buss. Tuffa killar det....
När vi rullade hem i natten så var det många som var trötta och andra var rejält på lyset. Själv tog jag det lagom lugnt och vi satt och lekte lite med ett potentiellt scenario som skulle vara både jobbigt och väldigt roligt på samma gång. Men det vill jag inte nämna här och nu. Däremot hoppas jag att jag får anledning att återkomma till det.
Avslutade kvällen med att hoppa på bussen till Åtvid och slockna totalt på den. Vaknade av att jag var själv i den och bussen stod vid Centrum. Så det var bara att hoppa upp direkt, kasta sig av bussen och knalla hemåt i natten. Hemåt med ordentlig värk i händerna och en eventuell ny förklyning på intågande. Vilket skit helt enkelt...
