Eftersom det är väldigt tomt i korridorerna så är det även ont om lunchsällskap. Så några snabba meddelanden senare så hade vi dragit ihop en liten lunchträff bestående av mig själv, Bovvan och Micke. När Mickes jobbtelefon ringde hade jag en snabb fundering om man skulle göra något för att jäklas med honom, men kom fram till att det var ju inte så lämpligt. Bra med det tänkte jag. Sekunden efter nämnde Micke i samtalet:
- Då är pappret slut!
Jag fick upp en bild av en kund i en prekär situation och fyllde otänksamt i:
- ....på toaletten.

Det var ju väldigt fiffigt Jonas! Jag kom ju precis fram till att jag inte skulle jäklas. Så vi satt och småflinade lite för att sådär jobbigt som det blir när man inte kan skratta. Värst var det för Micke, men han höll ihop det bra och kunde avsluta samtalet med värdighet. Nästa gång håller jag bara käften så blir det bäst för alla. Mindre roligt, men helt klart bättre.

Efter lunchen tog Bovvan och jag en snabbsväng längs Stångån innan jag skulle tillbaka till kontoret. På promenaden längs Stångån såg vi en ung dam som låg och solade i en bikini i något leopardliknande tyg. Klart trevligare att se det på henne än på alla medelålders tyska män i Egypten som haft liknande klädsel.

---

Eftermiddagen hade jag inte heller något sällskap att umgås med. Så jag följde med herrarna ovan till Valla för minigolf. Det var premiär för min del. Slutade med två spikar, men även några bottennapp. I vilket fall en klart spännande match där jag var i täten ett tag, men valde att inte vinna. Det är ju ofint att göra det när man hänger med. Så Bovvan fick vinna med två slag. Det var enbart för att jag var hygglig.....

Sedan stack vi hem till Micke och spelade lite FIFA. Riktigt fint samarbete i det ett par gånger. Snyggt samspel och härliga avslut. För det mesta slutade det dock med att vi sprang ihop, snubblade på bollen eller avslutade långt utanför. Men det är väl skitsamma. Kul var det i vilket fall.

Idag fick vi besök av moster från Göteborg med hund och karl. Så vi satt ute på altan och åt gott och pratade trevligt. För en gångs skull var moster oerhört välklädd. Dessutom var det nog den stiligaste hund jag sett på länge. Fick mig att tänka på att det snart är ispremiär. Lite mindre än två veckor tills man ska till Stångebro. Det liksom spritter i kroppen.

Efter att ha besökt huvudstaden i det nya riket besökte såg vi även till att besöka huvudstaden i det gamla riket samt det moderna Egyptens huvudstad Kairo. Den här resan avgick från hotellet strax innan två och efter några mil i den mörka ökennatten kom vi fram till vårt raststopp innan vi fortsatte längs Röda havs-kusten innan vi vek av mot Kairo. Vi anlände Kairo vid tiotiden.

Vi passerade längs Kairos fattigaste delar i dödens stad innan vi kom fram till Mohammed Alis, inte boxaren, alabastermoské på toppen av citadellberget. Högst upp på den byggde den turkiske kungen i Egypten Mohammed Ali en kopia av Hagia Sofia i Istanbul. Detta som en gåva till det egyptiska folket. Idag tjänar den mer som turistmål än moské dock. I vilket fall är den väldigt stilig.

Vi for sedan vidare till den stora basaren Khal el Khalilii. Det var trånga gränder med små butiker. Små butiker som alla sålde samma saker. Åtminstone med lite avstånd. Förklaring på det var tydligen att samma ägare hade flera butiker för att undvika konkurrens. Det är ju faktiskt marknadsekonomiskt smart. Då kan man ju hålla högre priser. Därefter åkte vi vidare till vår restaurang The Happy Dolphin.


Sämre läge på matställe har jag sett. Den låg precis vid Nilen och hade det gått vågor på den hade man blivit blöt om fötterna. Nu fick man nöja sig med att kasta rester åt Nilkrokodilerna. Riktigt så var det ju inte. Det blev inga rester, så krokidilerna förblev hungriga. Dock på andra sidan av Assuandammen...

Därefter vidare till en av de häftigare stoppen på resan. Egyptiska muséet. Det var fullt med statyer av olika slag. Men vad det är mest känt för är ju Tutankhamons guldmask. Den var imponerande och helt klart något man ska låna till nästa maskerad. Men det häftigast var ändå rummet med de kungliga mumierna. Det är tämligen makabert, häftigt, skrämmande och alldeleles underbart att stå och titta på en 3-4000 år gammal kropp. Särskilt så välbevarad.

Nu fick vi äntligen lite ledigt. Nästa stopp var hotellet och incheckning på det. Hotellet var inte det finaste man upplevt. Lite småhungriga bestämde vi oss att lämna det för att leta rätt på ett matställe. Det var tämligen hopplöst. Hotellet låg nämligen i verktygsdistriktet. Det enda de hade var motorer, verktyg och gräsklippare. Var tusan ska man klippa gräs i en mångmiljonstad som Kairo!? Vi hoppade över verktygen och tog en liten matbit på hotellet istället.


Dagen avslutades med att vi åkte ut för att titta på ljud- och ljusshowen vid de stora pyramiderna vid Gizaplatån. Direkt när Kairos bebyggelse tar slut reser de sig majestätiskt ur sanden. Så vi slog oss ner och njöt av föreställningen i kvällsvärmen. Hela Egyptens historia beskrevs med lampor, ljud och lasrar och då och då var det pampig musik och pyramiderna lystes upp. Men det hade räckt med den naturliga kuliss som var stjärnhimlen med Orions bälte för att se storheten i de mänskliga bergen.

Vi åkte sedan tillbaka till hotellet där vi bjöds på underlig buffé. Först hann man äta upp det man skulle ha sig och därefter fick man en hel kyckling på fatet. Det vore ju extremt om man kunde ha fått ta en liten bit direkt. Men inte här inte... I vilket fall satt vi kvar till sena kvällen och pratade och hade trevligt. Innan vi begav oss upp till rummet passade jag på att gå ut och ta ett litet kort i Kaironatten.

---

Den andra dagen var avsatt för att besöka pyramider. Första stopp var farao Djosers trappstegspyramid i Sakkara. Den låg i öknen precis där grönskan tog slut. Detta var ett av de första försöken att bygga pyramider och byggherre var den filmiskt kända Imhotep. Trots att den "endast" är 62 meter hög så tror jag inte att man förstår storleken av detta byggnadsverk. Om ni tittar väldigt noga på denna bild så kanske ni lyckas se en bekant person.

Vid dessa platser får man se till att inte få med de inhemska på bild eller vidröra någon av deras saker. Så fort man gör det är det kört och man tvingas betala för bilden. Gott om försäljare av skräp var det också. En kille som skulle sälja halsband till oss råkade ha sönder ett av dem och spred ut sina stenar och pärlor i sanden då. Tyckte nästan lite synd om honom faktiskt.

Under vistelsen i Sakkara besökte vi två gravar. Trångt värre att ta sig ner där för att se stensarkofagen och lite småkryp i hörnen av stensalarna. Men riktigt intressant. Om man är rädd för småkryp går det snabbare upp än ner faktiskt...

Egypten är känt för sina parfymer. Därför var vi ju bara tvungna att besöka ett parfymeri. Vi upptäckte dock ganska snart att det inte var aktuellt att köpa något, så vi gick ut på gatan och pratade med folk. Kul att prata med lite "riktiga" egyptier också. Först försökte de sälja lite, men sedan övergick det i ett mer normalt samtal. Känns helt klart trevligare på den nivån.

Parfymeriet vi var vid låg precis vid kanten av Gizaplatån och nästa utflyktsmål var just att besöka de stora pyramiderna. Men först skulle vi ta oss igenom världens troligen dummaste säkerhetskontroll. Man lämnar det man inte vill ha kontrollerat på bussen, kliver av den och går igenom en säkerhetskontroll och på andra sidan kliver man på bussen igen. Fiffigt!

Vi körde förbi pyramiderna och upp på den platå som överblickar pyramiderna. Därifrån kunde man fotografera alla tre pyramiderna samtidigt. Man får dock akta sig för att ta emot pinnar och liknande. Det ökar kostnaden på bilden. Härifrån satte vi igång en egen liten karavan. Vi fick nämligen rida kamel ner till Kefrens pyramid. Det är för övrigt Cheops som är den största, Khefren den näst största och Mykennes pyramid är den minsta av de tre. Tre generationer från äldst till yngst.


Kamelritten ja.... Jag tyckte att det var helt underbart att gunga fram på ryggen fyra meter över marken. Anna var däremot av en helt annan uppfattning. Hon kramade den lilla pinnen på sadeln så hårt att det flagade i händerna efteråt. Själv satt jag och lekte med väskan och kameran för fullt under ritten. Men det finns dock en sak jag är lite bitter på att jag missade. Jag skulle självklart ha sjungit Kalle Kamel....


Vår karavan anlände vid Khefrens pyramid och nu bjöds vi på möjligheten att gå in i pyramiden. Det kan man ju såklart inte missa utan vi lämnade vår packning och traskade ner i mörkret. Återigen var det trångt med gott om mötande trafik. Eftersom vi besökte Giza på eftermiddagen hade värmen gjort att det var tämligen hög luftfuktighet under all sten och man blänkte av svett när man till sist hade lyckats ta sig in till gravkammaren. Visst var det intressant men man blir ju självklart nyfiken på alla andra gångar man ser. Men de fick man inte krypa i inte. Det hade verkligen varit roligt.

Man undrar ju hur dessa enorma byggnader sattes ihop i en antik tid för längesedan. Kanske gick det till något sånt här. Men troligen inte. Vi såg ju hur berget i östra delen av Kairo var sönderhugget för att frakta sten till bygget av pyramiderna.

Vi avslutade vårt Kairobesök med att hälsa på ett Sphinxen som ligger och vaktar pyramiderna nere vid den gamla kanalen från Nilen. Det är ju bäst att hålla sig väl med denna mäktiga varelse och likt alla djur så tycker han säkert om att bli kliad lite under hakan. Det var i vilket fall mitt sätt att tacka för att han vaktat Giza, Kairo och Egypten på ett fint sätt under tusentals år så att det blev en härlig upplevelse för oss.

Trots att jag var i mest dagen innan så var jag bara tvungen att åka ut en dag till. Denna dag var det med dykare också. Så det var mycket fokus på dem, men ändå inte för mycket. Åtminstone inte för min del. Vi hade nämligen samma snorkelguide som dagen innan. Han släppte mig ganska fritt i vattnet med orden. You're like fish. You can go! Det gjorde jag också. Något bättre snorkling fiskmässigt denna andra dagen. Nästa gång jag åker utomlands ska det se till att skaffas ett dykcert. För nu vet jag dessutom vad man går miste om utan.

Till sist lyckades vi förra onsdagen ta oss ta oss ut på Röda Havet som planerat. Först bort en liten sväng till båtbryggan vi skulle åka från. Jag såg till att slå mig fram och ta en bra snorkel istället för min som är lika effektiv som att använda sandaler som slalompjäxor. Sedan var det bara att hoppa på vår båt och sedan bege sig ut två timmar till Dolphin house-revet. Men på vägen dit var det bara att njuta av sjöluften och solen.

Det rev vi kom fram till hade helt olika sidor. På insidan av revet var vattnet lugnt och fint, men på utsidan gick det hyfsat höga vågor. Först hoppade vi i på utsidan. Hela gruppen for fram och tillbaka i vattnet för att leta delfiner. Oavsett riktning såg jag till att vara först i klungan. Det negativa med detta var dock att när delfinerna väl kom förbi oss på utsidan så hann jag inte uppfatta detta, utan missade dem. Surt, men man fick nöja sig med att det var kul att guppa runt på vågorna.


Vi flyttade båten till lugnare vatten och hoppade återigen i revet på andra sidan. Vattnet var lite lugnare och därigenom fick man möjlighet att hinna med att detaljstudera alla fina fiskar. Vi såg en del färggranna fiskar, men även lite annat också. Det var vackra korallrev, inte fullt lika vackra dykare och så var det också några häftiga rockor som vår guide hjälpte oss ta bilder på på botten.


När vi hade lekt ett tag i vattnet och var på väg upp igen tyckte vår inhemske guide att vi skulle vara i ett tag till. Delfinerna var nämligen på väg åt vårt håll. Så vi simmade iväg för att möta dem och någon minut senare mötte vi en familj på fem-sex delfiner. Riktigt häftigt! Det gjorde hela dagen och när jag efter lunchen var i vattnet igen, först av alla såklart, så lyckades jag missa en havssköldpadda som var uppe och andades. Men det kan man ju stå ut med när man siktat  vilda delfiner.

Med magarna åter i balans så stack vi på tisdagskvällen in till restaurangen Café del Mar som vi blivit tipsade om. De skulle ha svenska ägare, så vi tänkte att lite svensk mat kan ju alltid vara gott. Vi såg till att skaffa oss en taxi och begav oss iväg. Trafikkunskapen i Egypten är högst begränsad och man håller sig i hårt när man är ute och åker. Sitter och försöker bromsa bilen själv från passagerarsätet. Men vi klarade av det, betalade och befann oss på högst okänd mark.

Det som var omkringstrykande katter vid vårt hotell var hundar här. Flockvis med vildhundar. De var dock väldigt fina och väldigt vana vid människor. Hade gärna tagit med mig en hem. Men det blev inget av det, utan istället mat. Men så mycket svensk mat var det inte frågan om. Men gott var det.

Vi hade blivit tipsade att man inte skulle missa den nya marinan i Hurghada. Nu befann vi oss bara något kvarter därifrån och det vore ju dumt att inte besöka den då. Så vi gick gatan bort för att sedan svänga av till vänster. Där ledde en mörk gata fram över en obebygd öppen yta. Så vi skyndade oss på över den och kom in på trygg turistmark. Dock var det inte särskilt mycket att se. Men vi kom igenom till andra änden och gick åter ut i mörkret. Utan att ha en aning om var vi var så började vi leta taxi tillbaka.

Först tyckte de att vi var lite för snåla och åkte därifrån. Men vi fick väl bita i det sura äpplet och betala cirka 40 spänn för att ta oss tillbaka till hotellet. Vi betalade runt 12 när vi åkte dit. Men det kan det vara värt, för inte tusan vill man stå kvar där i mörkret.

Visst kan det vara jättesmidigt med all-inclusive. Men när det serveras samma rätter i olika utformning varje dag så blir det lätt lite tjatigt. När magarna dessutom har varit i uppror så känns det som att det var dags för något nytt. Men man ville ju också ha något välbekant. Dessutom ville man inte bege sig allt för långt från en toalett. Så det var ett digert dilemma....

Vad blev då lösningen? Jag knallade bort mot en välkänd restaurang för att köpa mat. Stressad som få gånger bara för att slippa prata med tjatiga försäljare. Så det var högsta fart som gällde. Det märkte de ju såklart och började självklart att fråga.

- Why are you always in a hurry?`
- (För att jag inte vill gå in i din butik) I just am....
- But why?
- I just am.

Tog mig bort de sjuhundra metrar och ställdes inför välkända val. Fick det i en påse tillsist och knallade tillbaka med en matpåse och två drickor. Alla tjatiga försäljare förstod nu genast vad jag hade stressat för och säga vad man vill om egyptier, men de är åtminstone artiga nog att småflinande önska "Bon Appetit" när man kommer lika stressad tillbaka med take-away-påsar.

Lite osäker om man fick ta med sig mat in på hotellet knallade jag igenom säkerhetskontrollen så fort som möjligt för att inte bli stoppad. Men jag kom igenom och gick och satte mig vid hotellrummet för att äta. Troligen det godaste jag åt på hela vistelsen i Egypten. Men det smakade ju hemma på något sätt. Vad det var för mat? Vi hade såklart köpt varsin Big Mac på McDonalds.

Tänkte presentera några av våra vänner på hotellet. Det strök nämligen omkring ett helt gäng gulliga små kattungar på hotellet. Dock utan All-inclusive-band. Ändå bjöds de gott om mat från faten runt matställena. Men vad ska man göra med så gulliga små vänner.

Efter resan till Luxor blev vi ungefär som de söta små katterna och vilade hela dagarna. Vi blev trötta och sega vid poolen och planerade inte att resa oss upp innan vi skulle ut och snorkla med delfiner på söndagen.

I onsdags akte vi 2 dagar till Luxor. Luxor eller som det tidigare hette Thebes var huvudstad i det nya riket i det antika Egypten. Resan avgick tidigt pa morgon och vi stod redo framfor hotellet vid klockan tio over sex. Solen hade inte annu gatt upp och vi samtalade lite med vara vanner pa hotellet. Deras buss for endagarsutflykten kom och vi vantade.

Men sedan kom det en liten minibuss och plockade upp oss. Vi slog oss ner bland det okanda ressallskapet. Forst langst bak och darefter langst fram. Passade battre det for foton. For till Safaga for uppsamling. Transporten gick namligen i karavan. En karavan bestaende av cirka tvahundra bussar.

Vart fordon var nog det langsammaste i hela karavanen och fran att ha haft en framskjuten plats foll vi standigt bakat. Men genom detta fick vi se mycket av trafikmentaliteten i Egypten. Bussar som gor helkorkade omkorningar och forare som bara vinkar den andra bilen at sidan. Jag menar... sjalv hade man ju statt pa bromsen eller kort i diket om man fick en buss eller lastbil i full fart mot en.

Men vi lyckades ta oss genom oknen de 22 milen till Luxor och det ar tydligt hur viktig Nilen ar for Egypten. Sa snart man narmade sig den blev landskapet gront och lummigt istallet for den vaxtlosa oknen.

Vi anlande hotellet som vi skulle bo pa och fick panik nar vi kom pa att vi hade glomt passen. Det hade varit fiffigt att tvingats vanda tillbaka bara for detta. Men vi fixade det senare anda. Det ar tydligen inte sa kinkigt med det, men inget som rekommenderas.

Forsta utflyktsstopp var templet Karnak. Alla kungar byggde till en del var och det hade utvecklats till en tempelby. Manga Ramses var det som hade varit kungar. Ramses betyder den nasta och ar for enkelhet det namn som anvands for de. Dock har samtliga nya namn som regenter.

For forsta gangen varnade min kamera for varmeslag och jag kan forsta den. Det var namligen hutlost varmt. Men vi klarade varmen ovantat bra. Vi far nog tacka Coca-cola-templet for detta. Det som gor templet, inte Coca-cola-templet, annu mer imponerande ar att allt detta byggdes 2000-3000 ar fore Kristus. Ar 1000 darefter ar det haftigt med hallristningar i Sverige....

Nasta stopp var en Papyrusfabrik innan det var dags for sanglage i hotellet. Det behovdes verkligen for det var helt hopplost att halla igang. Aven om det hade varit lockande med poolen ocksa. Jag var dock valdigt rod pa axlarna eftersom jag hade valt en luftig vit troja som som flaktade.... och slappte igenom mycket sol. Fiffigt!

Darefter en tur till Luxortemplet mitt i stan. Ocksa det ett imponerande bygge som inrymmer egyptisk, grekisk, muslimsk, kristen och romersk arkitektur. Mycket intressant, men aven mycket uttrottande. Sa det blev snabbt tillbaka till hotellet for oss och en snabb middag for att sedan komma i sang. Det var tanken atminstone, men vi blev sittandes i nagra timmar ihop med ressallskapet och till sist ville restaurangen stanga sa vi blev utkorda.

---

Dag 2 i Luxor satte vi fart direkt mot Konungarnas dal. Den ligger pa Nilens vastra strand sa forst blev det att kora en mil soder till bron och darefter tillbaka pa andra sidan. Bron ligger sa langt soder fran Luxor for att forsvara att man ska bo pa Nilens vastbank. Det ar namligen dar majoriteten av alla skatter ar gomda under marken.

Jag ljog forut. Vi stannade till vid Menmons kolosser innan vi anlande till den forvantade ugnen Konungarnas dal. Men jag blev forvanad att det inte var varmare. Med svenska matt var det ju fortfarande varmt, men eftersom vi var pa plats tidigt sa slapp vi den outhardliga varmen. Vi besokte tre gravar, Ramses I, III och IV. Dessutom hann jag med att bli lurad nar jag betalade pa tok for mycket for en bok. Kopte den pa ett otillgangligt stalle for att sedan upptacka att den kostade en tredjedel langre ner. Sa det var en styck nojd egyptier som njot av mina 50 kronor extra, och det kan man ju ta.

Ett snabbt stopp pa en Alabasterfabrik dar det storsta intresset tilldrog sig fruktbarhetsguden Amon Min. Han befolkade hela Egypten da han fick i uppgift att ta hand om kvinnorna under ett krig. Man kan ju tanka sig trakigare uppgifter....

Tempelturen avslutades vid Hatshepsuts dodstempel. Ett bygge i tre terasser som blickar ut over Nildalen. Det var nog det varmaste templet vi besokte och det var tur att det fanns gott om dryck efter att trapporna var besegrade.

Efter lunchen pa hotellet begav vi oss ut pa Nilen for att besoka Banana Island. Det var en stor plantage med bananer, dadlar och potatis, eller jag menar mango. Vi fick smaka farska sma bananer innan vi vandrade ater till baten for den sista programpunkten. En tur med hast och vagn till hotellet.

Lite extrautflykter hanns med innan vi ater tog plats i karavanen for att tuffa tillbaka mot Hurghada pa avstangda vagar. Det ar smidigt for turister nar allt stoppas, men jag undrar vad lokalbefolkningen egentligen tycker.

Vi var tillbaka vid hotellet vid halv elva och hann med att ata lite innan vi valdigt uttrottade, men nojda kunde se tillbaka pa en utflykt med trevligt sallskap, stora tempel och valdigt manga konungar.

En solig och varm halsning fran Hurghada. Vi stortrivs och solen steker oss vackra. Eller relativt vackra jamfort med utgangslaget atminstone. Det ar en bedrift att ga och handla har. Eller rattare sagt att ga och inte handla. Man blir insliten i varenda butik man passerar for att njuta den egyptiska gastfriheten. Det innebar te och krav att man ska kopa nagot.

Forresten spelade vi snooker idag for forsta gangen nagonsin. Hyfsat svart spel. Jag vann med gigantiska 34-21. Det tog nog bara en timme innan vi var klara.

Nu blir det ett besok pa restaurangen med kattungarna nedan och sedan lite packande. For imorgon ska vi till Luxor tva dagar med avresa runt klockan sex imorgonbitti. Sa direkt i sang for att bege oss till ugnen med cirka 50-gradig varme och massa gravar. Det ska bli dodskul.

---

---

---

---

---

For att komma ivag pa semestern fick vi aka hemifran vid klockan ett pa morgonen. Sa det blev tidigt i sang kvallen innan. Forsta etappen av resan gick till Arlanda dit vi kom i valdigt god tid. Var till och med bland de forsta att checka in sa fort incheckningen oppnat. Hade lovat mig sjalv att inte vara det faktiskt. Men sa blev det enda. Men det lamnade gott om tid for lite butiker pa Arlanda. Det var bara att de inte hade oppnat annu.

Sa det vara bara att vanta. Vi passade pa att fa i oss lite ytterligare frukost innan vi gick mot gaten. Satte oss i en soffa och vantade innan jag gick en liten svang och upptackte en fin sysselsattning som tyvarr var ockuperad. Det stod ett Xbox med UEFA i ett horn. Synd att jag inte var forst dar. Men det var snart dags att boarda sa....

...jag var som ett litet barn nar vi kom ombord. For jag fick ju sitta vid fonstret. Geografitok som man ar sa visste man ju vad man passerade sa det gjorde det jatteintressant. Kameran gick varm och jag maste saga att det ar lite skillnad pa landskap och storlek pa stader mellan Sverige och resten av varlden.

---

---

---

---

Midsommarfirande i Grebo börjar bli tradition och det blir det iår också. Inte riktigt som vanligt, men det har potential att bli en trevlig midsommar ändå. Hoppas att alla andra får det trevligt också. Så glad midsommar på er och glöm nu inte bort att dansa runt midsommarstången imorgon! En riktig midsommarvals helt enkelt.

Jag hörde något riktigt roligt på P3 idag. Varje fredag har Christer en programpunkt som är Vad gör du just nu-undersökningen. Man ringer in och berättar vad man gör just nu. En kille som ringde in var riktigt duktig. Han hade precis tagit studenten och ringde och berättade glatt om det. Sedan berättade han att han skulle jobba nu och tjäna storkovan för att ge sig ut och resa.

Bra så långt. Det var bara det att han skulle jobba på en pizzeria i en liten håla med endast en pizzeria. Reportern undrade därefter hur lång tid det skulle ta och tjäna ihop storkovan. Varpå denna stjärna svarar att: Det går nog rätt fort för jag jobbar svart. Fiffigt att berätta det i rikssänd radio....

Blev tvungen att köra en bil idag som jag var väldigt ovan vid. Det var en stor Volvo S80. Ovan vid storleken men ännu mer ovan att köra med automatlåda. Ovant med inställningarna och ovant med endast två pedaler. Det går inte så bra att koppla med bromspedalen. Att det dessutom var i rusningstrafiken i Tornby och Innerstaden gjorde ju inte direkt saken bättre heller.

En helg med utomhuslek och teater är avklarad. Det resulterade i att jag är väldigt trött och hyfsat uppbränd efter helgen. Så nu blir det sova per omgående.

Vi var ett gäng som spenderade kvällen i Sannas stuga. Inplanerat var badande, bastubad och grill. Så blev det dessutom en hel del fotboll. Men dessförinnan bastubad och först och främst ett dopp i sjön. Kontrollerade att det inte fanns några stockar på botten med en obekväm position om man skulle ha hoppat på dem. Därefter in i bastun, som var rätt så välfylld och hyfsat vältempererad. Behagligt helt enkelt.

Sedan i vattnet igen och sedan var jag kvar i det vattnet en god tid. Först lekte vi lite gemensamt med frisbeen och sedan låg jag kvar och plaskade själv en lång stund efter att alla andra hade gått upp. Men det är i vattnet jag trivs bäst. Det är nog mitt rätta element helt enkelt. Så därför måste det bli mycket badande i sommar.

Men till sist tröttnade jag också och det var ganska lagom när maten var färdiggrillad. Idag överlät jag grillandet till andra och det var skönt att inte behöva tänka på det. Passade på att se att Lewis tog pole inför Kanadas GP imorgon innan maten var färdig och det var dags att äta.

Hundar behöver lekas med och vi passade på att leka lite med lilla Cilla som var med. Favoritleken är att jag boll och hoppa runt på bergen runt stugan. Dock är det också väldigt kul att ge bollen till den som det ska lekas med för att sekunden efter bestämma sig att man nog vill ha den själv ändå och därefter gömma sig med bollen. Det känns inte som så konstuktiv lek då helt enkelt.

Färdiglekt med bollar och då var det dags för matchen mellan Portugal och Turkiet. 2-0 till Portugal och under matchen yttrades ett fint citat. Han har lindat runt knät, som sitter löst. Det var ju tur att han hade lindat det då så att det ramlar av helt plötsligt. Under tiden gick jycken runt och drack slattar ur ölburkarna. Ni kan ju gissa vem som blev odräglig efter det.

Så vi begav oss hemåt. Eftersom vi var allt för många för att få plats i en bil så vandrade jag och Bovvan en bit innåt människobyn innan Micke kom ut igen och mötte upp oss. Sedan hem för att se på köttig film. Texas Chainsaw Massacre visades på Canal+. Mycket friskt agerande i den filmen. Nu blir sova och åter ut i solen imorgon för skådespelande. Godnatt!

Det oväntade är oftast det trevligaste och idag blev det så. Jag var på väg hem efter badet ute i Örn och kom traskandes med badpåse och simfötterna i händerna. Då ropades jag in till grannen för att prata lite och blev sedan bjuden på grillat kött och hemgjord potatissallad. Passade perfekt när det ändå var matdags. Så vi satte oss i trädgården hos dem och pratade och jag åt. De andra hade redan ätit nämligen.

När den oerhört goda maten var uppäten så satt vi kvar och pratade om allt möjligt. Det blev en del sport alltmedan tiden förflöt. Vi diskuterade till exempel varför Tomas Brolin blev nästan föraktad trots att han var en av de viktiga stöttepelarna vid VM 1994. Eller var han så viktig? Det funderade vi också på. Kanske var Schwarz och Thern viktigare. Det kanske är skitsamma förresten. Vi kom självklart också in på kommande EM. Jag tror att Sverige inte vinner en enda match faktiskt. Men jag hoppas verkligen att jag har fel i det.

Grillmaten hade verkligen varit tillräckligt för denna spontana inbjudan, men det kom även dessert innan vi ätit klart. Desserten var lika god den. Aprikospanacotta med glass i botten och noisettesås. Sjukt gott var det i vilket fall. Men viktigast av allt var att det var riktigt trevligt. Så fram för mer spontana inbjudningar i grannskapen! Det är vad jag föreslår!