I måndags hade vi styrelsemöte och det slutade med att jag föreslogs att prova en glittrig klänning. Hoppade över det och hittade annat glitter till lördagens festligheter. Då ska vi se en glittrig utstyrsel.

Igår hade vi styrelsemöte i Teater Traska. Diskuterade vad som hänt under året och under spelperioden, men framförallt vad som komma skall. Det blev en hel del intressanta saker framöver och mycket hårt jobb. Så inom den närmaste tiden kommer alla medlemmar att få svar på några frågor ni undrat över.

Nu har vi spelat klart uppsättningen av Predikare-Lena. Sista föreställningen var under lördagkvällen. Både skönt och vemodigt. Visst börjar det bli lite kyligt att springa omkring på kvällarna, men man saknar redan gruppen. Men vi såg till att ha en liten avslutningsfest under natten innan vi skulle skiljas åt också. Trevligt som vanligt, men jag undrar hur det kom sig att jag avslutade det hela med att "fylleäta" upp Luvas sallad och hur tusan en kille kan vara bättre än flickorna på att "äta" Bersbomunkar. Hemåt stack jag i vilket fall framåt halv fyra och somnade sedan i fåtöljen...

Efter festivalen drog vi vidare in till Luva och hoppade in i den teaterfest som tog plats där. Fullsatt när vi anlände så vi trängde ihop oss i stolarna och sofforna. Vad finns då och berätta om detta?

- Karins tutte fastnade i glaset.
- Jag var upp och klättrade på taket tre våningar upp
- Ida satt på bänken och Mats därunder låg i troligen tjugo-trettio minuter
- En fempersoners tryckare kvart i fem
- I säng vid sex

Ska bara slänga i mig lite mat och därefter är det dags att sticka ut till Gärdserum och spela teater. Se till att inte glömma bort att kika nu i helgen eller nästa!

Har nyligen kommit hem från teatern denna oerhört vackra söndagskväll. Eller vid närmare eftertanke så var det kanske inte så vackert. Det regnade hela kvällen och dessutom hade det regnat hela dagen. Det gjorde scenen oerhört fin och lerig och humöret var verkligen på topp. Men vi fick allt lov att få fram lite stämning och sätta fart med spelandet när den tappra publiken dök upp.

Lagom när jag skulle in på scen började det regna ännu mer och regnet vräkte ner där jag stod och frös. Men det är ju bara att ge sig ut på scen med full laddning. Man måste ju trots allt leverera framför publiken som var minst lika blöta som vi var själva på scen. Men varför gnäller man för att det var lite kyligt. Det är ju trots allt självförvållat att man står där och spelar. Självförvållat som allt annat. Vägen till Kisa, Stockholm eller Valdermarsvik eller till och med hungerkrisen i Afrika. Så nu vet ni det.... Allt är självförvållat!

I torsdags var jag nog med om det sämsta genrep jag varit inblandad i. Dålig fokus, rörigt på och runt scen och skådespelare som satsade mer på att klä av unga damer än att befinna sig på scen. Men vi tog oss igenom kvällen och därefter var det bara att ladda upp för premiären under fredagkvällen.

En premiärkväll som tog plats under perfekta väderförutsättningar. En vindstilla solig kväll vid Båtsjön, med en himmel som färgades i de vackraste av färger. Svårt att hålla fokus när man hänförs av den vackra kvällshimmelen. Men det gick bra för samtliga aktörer och föreställning blev lyckad. Så jag rekommenderar att ni kommer och kikar en kväll framöver.

Speldatum:
Lördag 16/8 - 19:00
Söndag 17/8 - 19:00
Torsdag 21/8 - 19:00
Fredag 22/8 - 19:00
Lördag 23/8 - 19:00
Söndag 24/8 - 19:00
Torsdag 28/8 - 19:00
Fredag 29/8 - 19:00
Lördag 30/8 - 19:00

Nu är det snart dags för premiär igen. Den 15/8 blir det som planerat. Det var dags att träffas igen i helgen då och repetera in det sista innan det smäller. Det blev en riktigt trevlig helg och vi klarade av helgen oväntat torra. Något som inte heller blev en helt torr tillställning var när vi drog ihop ett litet gäng för samkväm under lördagkvällen.

Vi passade på att fixa till ramsan för uppvärmningen, men viktigast av allt spela en omgång Rappakalja. Det blev sjukt roligt i vanlig ordning. Dessutom skapar det ju lite kunskap också. Nu vet vi ju nämligen vad paraklet är. Vad skulle er förklaring i Rappakalja vara på det ordet?

Nu börjar resultatet ta form av vårt plockepinn i helgen. Läktaren är på plats liksom mycket av scenen inför premiären. Det är lite skillnad att se spelplatsen nu mot hur det var när vi var på plats i lördags. Så med lite skådespelare på plats också så kan det nog bli bra innan premiären. Vi väntar dock på leveransen av howitzern som har en viktig roll i föreställningen. Men med lite nattarbete ska det nog gå det också....

Premiären av Predikare-Lena är den 15/8.

Nu har vi börjat bygga läktarna inför nypremiären av Predikare-Lena. Vi var en skara på fem-sex personer som träffades igår vid tiotiden. I vanlig ordning är det ju skönt med fint väder vid arbete utomhus. Dock var inte vädret riktigt med oss igår. Det regnade i principen hela dagen. Men vi lyckades hålla humöret uppe ändå medan vi lekt med vårt plockepinn till läktarsektioner.

Jocke gjorde klart mest för att se till att vi höll humöret uppe. David tyckte att det skulle vara coolt om vi hade en amfiteater. Jag höll med och framförallt gjorde Jocke det också. Så glatt sade han:

-Amfiteater... Jaha! Där man håller på o knullar och grejer.

Det var lite svårt att hålla sig för skratt några minuter efter det. Så tack för den Jocke.... Men den bjuder du väl på?

Då är vi igång med helgrepen inför uppsättningen av Predikare-Lena igen. Så det blev en heldag i solen i Gärdserum. För egen del blev det mycket fotande för programbladet. Dock i huvudsak med Luvas kamera vilket fick mig att inse ännu mer att jag behöver en systemkamera. För som jag lekte med den. Tog nog 200 bilder på två och en halv timma. Lite mer än en bild i minuten med andra ord.

Igår var vi runt hela Östergötland med teatern. Allt för att få inspiration till kommande föreställning. Vi träffades vid halv tio och satte oss på bussen och rullade iväg till Vadstena. Allt för att få reda på hur det fungerade i dåtidens dårhus. Även om det kanske inte är så trevligt på dagens liknande inrättningar så är det nog ganska lugnt jämfört med hur det fungerade då. Den som inte redan var galen såg de till att de blev det.


Vi kom dock därifrån i friskt tillstånd och drog vidare för att äta. Sedan vidare till bussen. På vägen dit hittade vi dock en säker turistattraktion efter ett besök på bögmässan. Nu var den däremot inte särskilt öppen och tacka tusan för det. För annars hade man väl varken kunnat stå eller sitta.


Åter i bussen åkte vi runt Sommen för att komma till en Ydrefors. Det är inte mycket mer än en fotbollsplan och ett café, men vi skulle vidare upp på grusvägarna till en jordhög i skogen. Det var tydligen Predikare-Lenas sista hem. Där improviserade vi lite teater innan vi rullade hemåt. Passerade förbi vår gamla stuga ute i Kindaskogarna. Det var väldigt lång tid sedan jag sist var där. Borde vara dags igen någon varm dag i sommar. Nu passerade vi dock bara på vägen hem.

Efter den senaste tidens varma kvällar så kunde man tänka sig att det kunde vara både fint och behagligt att repa teater nere i Gärdserum. Men så var inte fallet idag. Det var ganska kyligt och grått. Men det kan man ju leva med för det var jäkligt roligt. Med tanke på kylan så är jag nöjd att jag inte behövde traska omkring i mina kalla kläder. Så jag hoppas åter på en varm augusti. Annars kommer man ligga nerbäddad med förkylning då. Nypremiären av Predikare-Lena är förresten fredag  den 15 augusti och spelas sedan i tre helger. Hoppas att ni vill komma och titta då.

Hade min första ordentliga teaterträning inför årets uppsättning av Predikare-Lena idag. Det kändes verkligen att det var ett tag sedan man drog igenom det senast, men snart satt replikerna där igen och man fick åter in känslan för rollen. Bättre känsla än förra året redan nu faktiskt.

Nu har vi kört igång verksamheten med Traska igen. Var ett tag i vintras när jag var lite tveksam till medverkan i årets uppsättning, men nu vet jag att det blir att köra på. Det är en viss gemenskap som är svår att uppnå på andra ställen än i teaterföreningar. Jag har åtminstone inte upplevt det i någon annan grupp jag varit med i.

Fikat var tillgängligt hela eftermiddagen men jag höll mig undan från det helt och hållet. Däremot ägnade man sig åt den sociala verksamheten innan dramaövningarna satte igång. Inledde med att gå runt och hälsa glatt på varandra innan vi klippte ut foton ur våra rollkaraktärers liv. Vi hann även med att göra en mänsklig knut av hela ensembeln. Men den lyckades vi öppna upp hyfsat bra ändå.

Den del som nog lockade fram mest skratt var vår numera tämligen utvecklade verksamhet att göra mänskliga maskiner. Det bjöds på kebabmaskiner, osthyvlar, telefonsvarare och ett skepp. Vår Bob Dylan-grupp gick ihop och gjorde något riktigt annorlunda.

Nu är det ju någon dag sedan det begav sig. Nämligen i lördags var det dags för den stora teaterfesten. Valde att hoppa över klassfesten till förmån för detta arrangemang och jag ångrade mig inte. Så jag lastade in i bilen under eftermiddagen. Det vill säga efter att jag skjutit upp duschande och packande till sista momangen. Men det fixar man väl lätt under en halvtimma och jag fick dessutom med mig det viktigaste....

Så plockade jag upp Thina och stack ut till Missmyra. Kom dit och fann alla sittandes längst in i byggnaden uppladdade för fika. Så det blev snabbt fika och sedan tilldelades jag en säck och ett nytt efternamn. Heter tydligen Wiklund i fortsättningen....

Säcken innehöll en samling fula kläder och inte blev det bättre när man hade fått på sig det. Slutade att jag stod i en rutig kort klänning med bara ben och bar överkropp. Redaktionen har av förklarliga skäl valt att inte ha bild på det för tillfället, men om ni tjatar lite så kanske vi kan se till att köpa in en från Luva.

Men vi fick till en liten improvisation av begränsad kvalité och spelade upp den. Tur att man var först ut för annars hade man skämts i väntan för att man inte hade något bra. Men det var kul att se alla andras skapelser. Låt mig säga att de inte heller såg allt för fördelaktiga ut i sina utstyrslar.

När alla hade gjort sitt så tackades det för olika insatser under spelperioden. Så det slutade med att jag tilldelades en flaska vin. Helt perfekt det för mig.... Så det blev så att jag lämnade festen med mer alkohol än jag kom dit med. Det känns ganska vanligt. Men det var smidigt för mamsen har sin födelsedag här i dagarna.

Sedan blev det lite förfest med Karjala Kola i mitt och Luvas rum innan det blev matdags. En delikat trerätters med riktiga göttigheter. Dessutom en prisutdelning till alla som gjort bra och mindre bra insatser på scen. Grattis alla ni som fick pris. Med mat och prisutdelning avklarat såg vi till att göra av med lite pengar som vi hade blivit skänkta. Tusen kronor hade vi fått och det fick det bli fyrverkeri av.

Barnen skickades hem efter detta och barnasinnet letades fram hos undertecknad. Nu skulle nämligen det viktigaste i packningen användas. Jag hade nämligen tagit med mig två tefat som testades i små backar med bara tre centimeter snö. Men det gick och var jäkligt kul.

Sedan in igen för sång och dans den biten.... Måste säga att alla i Traskasällskapet har mycket fin dansstil. Men inte tusan bryr sig någon där om hur man dansar, så det var bara att fula sig järnet.

Timmarna gick och vi dansade vidare, åkte pulkade dansade mer och snart var klockan tre. Då letar man sig bort i en av korridorerna och letar rätt på ett fotbollsspel. Högljutt stojande blev det med skrik, snurrande på pinnarna, skrammel med bollen med mera.

Skitkul tyckte vi..... Det vill säga vi som var vakna. Men jag misstänker att någon som inte var vaken, när vi började, men som vaknade medans vi höll på inte var lika road. Så vi blev ivägkörda av ett styck trött dam. Så det blev att sitta och lyssna på musik ett tag till. Gick igenom Daugava två gånger och man bara drömmer sig bort. Snart konsertdags. Det ska bli kul, men det finns risk för att det finns en biljett över.....


Plask och lek på tefat mitt natten

Klockan blev fem och vad gör man då? Man åker självklart mer pulka. Bara det att all snö var i princip borttöad och man åkte rakt ner i en plaskdamm nedanför backen. Men det var skojigt ändå. Därefter lyckades vi hålla oss vakna till halv sju innan vi tröttnade och somnade. Vi var ju trots allt tvungna att ha tömt rummet till klockan 10.

Så upp pigg och glad tre timmar senare. Glad var jag nog men knappast pigg. Fick kämpa för att ta sig upp, men när kläderna var på och vi hade kommit ut ur rummet så var på gång igen. Så vi tjoade igång och letade efter folk, men det var oroväckande lugnt. Hittade inte många vakna och snart fick vi beskedet. Det hade räckt om vi hade varit ute ur rummet innan fredag.... Kul besked efter tre timmar i sängen.

Så det var bara att hålla sig vaken och se fram emot en dag när man var lagom trött. Därför beslutade vi oss snart för att åka hemåt, men innan vi gjorde det höll jag på att bli stoppad då de inte tyckte att det var lämpligt att jag skulle köra hem när jag fortfarande var berusad. Alla känner tydligen inte Nykte ordentligt.....

Igår lämnade vid halv två-tiden kom Nicklas och plockade upp mig så att vi kunde lämna människobyn och bege sig ut i skogen för att bete oss som högljudda primater. Så vi körde ner mot Falerum och fann vägen fram till stugan. Kändes skönt att komma dit medveten om att man inte behövde bära massa tunga saker som under rivningen helgen innan.

När vi anlände slog vi oss ner på uteplatsen i blåsten. Vi bjöds på kaffe och hembakt sockerkaka som brukligt är på herrfester. Kanske inte är värt att nämna att en av sockerkakorna hade hamnat på komposten då den hade blivit lite lagom bränd.

Sedan satte vi fart med tipspromenad. Det var tydligen en enkel liten sväng, men vi hittade inte alls rätt. Han är inte så bra på att beskriva vägen dendär Luva. Det var ett gäng busenkla frågor inom temat sex och det kan man ju en del om....

Därefter hävdades det att vi spelade kubb två omgångar, men jag tror inte på det riktigt. Hörde ett rykte om att det var boule för i det får man väl flytta två.



Några tappra själar gav sig ut på sjön för att fånga lite fisk. Det var bara ett problem det var lite vågigt, men det var bra att de höll sig mitt i sjön, för det är där all fisk går. Behöver jag nämna att de blev blåsta på fisken, däremot fick de blåsor i händerna när det blåste så mycket.... Förlåt, den var låg.

När vi var tillbaka vid stugan så satte vi oss och pratade ett tag, men jag och flera med mig klarade inte av att sitta still så vi letade fram en hundbiten frisbee och kastade med den. Vi lyckades hitta på två nya sporter. Frisbeetennis och frisbeevolleyboll eller blir det volleyfrisbee?



Sedan kom kvällens nestor med en entré som anstår en gentleman. Han kom glidandes uppför vägen på sin åkgräsklippare. Bra att någon tar initiativet och klipper ner mittsträngen.

Så flöt kvällen på och vi åt gott, sjöng vackert och drack lagom mycket. Men trevligt det hade vi överflöd. Så tack alla herrar för en trevlig fest.

---

För er som undrar något under temat sex kan ni fråga det vinnande laget i tipspromenaden. Segrade gjorde De risiga sexatleterna - vilse i sänghalmen. Det var Nicklas och jag. Så vi vann en flaska vin som ingen av oss dricker.

Nu är teaterspelandet avklarat för den här gången. På samma gång som det är väldigt skönt, så är det också lite tråkigt att inte träffa teatergänget. Men det hade nog inte gått att spela en helg till. Kändes under sista föreställningen i lördags att det började bli höst.

Som vanligt när det är sista föreställningen så försöker man hitta på lite bus med varandra. Det första buset jag hörde talas om var att det fanns en kondom i en hatt. Det föll tydligen väl ut, för det blev lite småfnissande på scen.

Sedan var det min tur att vandra in och sätta en dam i stocken (men i vattnet såg det alldeles omvänt ut). Innan jag tog tag i nacken hade jag noggrannt kylt ner min hand i en vattenhink. Det blev ett litet pip när den iskalla handen sattes mot en varm nacke.

Det tredje sprattet under föreställningen var nog ändå det bästa. Thina drog en järnkruka i huvudet på Niklas. Det blev en dimmig kväll i fortsättningen för honom. Viktigast av allt är ju att publiken inte upptäcker något och det gjorde de inte.

Nu tror jag att jag ska ta och vandra iväg och göra mig av med de sista spåren av Trashanken. Skägget ska kortas ner.

Nu är jag lite rädd faktiskt. Vet inte om man vågar åka ut och vara med på teatern ikväll. En av de första sakerna som händer när man kommer dit är att folk börjar smutsa ner en. Jag som hade duschat och gjort mig fin och så blir man nedsmutsad på det viset. Dessutom så sade Pia på samlingen att det såg jättebra ut. Vilket sätt va? Uppmuntra sånt agerande....

Senare under kvällen när man var klar med sitt i första akten och bara hade det lugnt och trevligt. Det var då det riktigt otäcka hände. Låg i en backe och njöt av livet när två tjejer kommer och kastar sig över mig. Det skulle ju iofs kunna vara trevligt, men inte den här gången. Fick ett slag mot mina vackra tänder.

Efter det försvann tryggheten helt... Men det kanske var bra att man inte var på andra ställen. Där förekom det tydligen sexuellt utnyttjande. Eller hur var det nu?

Att ha scenkläder i vilka man går barfota och med i princip bar överkropp är jättebehagligt. Det vill säga under de varma, soliga dagarna i somras när vi repeterade. Men nu när det är 6° varmt och regnigt så njuter man inte lika mycket.

Men jag tror att insatsen var helt okej trots att man tog sig in på scen utan känsel i fötterna och med styva bröstvårtor. Men det kvittar kanske att man får frysa ett tag. Jag har ju trots allt min fina blottarrock att värma mig i.

Nu är det bara hälften av föreställningarna kvar, så det är bara att hoppas på gott om folk. Glöm inte bort att boka biljetter alla ni som ska gå och titta!