Äntligen dags för hockeypremiär på ett ställe som man faktiskt orkar bege sig till. In till Stångebro för att se Linköpings HC - Helsingfors IFK. Efter allt för många förluster under försäsongen borde det ju vara dags för en vinst. Slog mig ner hos Stöld och Ballongen på andra bänk.

LHC tilläts föra spelet från första nedsläpp, dock utan att komma till några farliga chanser i första perioden. Dock skulle det komma ett 1-0-mål innan perioden var slut. Pucken studstade på Weinhandl när Musse lade in den mot mål och det innebar ett mycket stiligt mål till ledning 1-0.



Andra perioden var inte mycket att skriva om, bara att LHC:s press fortsatte mot HIFK-målet. Dock utan resultat. Skottstatistiken efter två perioder var 29-10, ställningen 1-0. Känns som att LHC måste öka effektiviteten lite...

När vi stod ute i korridoren och snackade i den andra periodpausen blev vi avbrutna av en mikrofon och en videokamera. Självklart ställer man upp och blir intervjuvad om vad man tror om säsongen. Men man blir lite ställd när man står framför en videokamera på det sättet. Men jag tror att jag skötte mig. Så då får jag se mig själv på TV i första Backstageavsnittet för säsongen.... Hjälp, vad läskigt!

I tredje perioden lyckades LHC hitta rätt i spelet och puckarna hittade in i målet. Laget gled ifrån till 4-0 genom mål av Kim Staal, Musse och Redlihs. På bilden nedan är den smått suddiga pucken på väg in i målet bakom Lundell. Ett bevis på att en ny kamera är en viktig prioritet snarast.



På det hela taget en hyfsad match av LHC och viktigast av allt så botade det lite hockeyabstinens. Nu är det ju bara 24 dagar kvar till premiären. Attans vad man längtar.

Var inne i stan igår för att leverera lite varor och fixa lite med stort och smått. Dels var det överlämning av viktiga hemliga filer inspelade under Sköna gröna Grebo och så var det viktig laddning inför kvällens hockeymatch.

Efter att ha förberett resan in i minsta detalj så begav vi oss in till stan. Första inne i stan var ett besök på 3-butiken så att Anna kunde skaffa sig en ny telefon, sedan gick jag åt mitt håll och Anna och Marie fixade med sitt.

Helt klart behagligare att gå runt själv på stan än att vara tvungen att flänga in i och ut i butiker och kolla på smycken och handväskor mm. Själv kunde jag gå till, om ni ursäktar uttrycket, mer manliga affärer. Fast å andra sidan kanske de är mer pojkaktiga.... Det kvittar, i vilket fall gick jag själv.

Stack in på EB Games för att kolla vad som gäller med trådlöst nätverk till 360:n. Den funkar för övrigt jäkligt fint numera och med nätverk till den rackarn så kan man ju använda den fullt ut. Riktigt nöjd med det köpet i somras. Fick svaret att man var tvungen att köpa Microsoftprylar eller lura systemet. Jag brukar föredra det andra och så även denna gång.

Traskade ner till datorbutiken och snackade med dem om sånt jag egentligen inte förstår, men jag skulle tydligen ha en kontaktpunkt som brygga eller något åt det hållet. Kanske finns det någon som har de prylar jag behöver till en billig penning?

Passade på att gå in i nästa dörr och köpa mig det senaste Rockyalbumet. Så nu finns alla 12 i min samling och dessutom fick jag en almanacka på köpet. Visserligen bara fyra månader som kan användas, men gratis är gott.

Så finns det ju vissa köp som kräver lite planering också. Digitalkamera hör ju till det facket. Var inne och kollade på en digital systemkamera och hittade en som verkade vettig på Expert. Det var en Olympus E-410 med ett extra objektiv till under kampanjtiden. Måste kolla vad ett ordentligt tele kostar och sedan kanske slå till på det.

Sedan började leveransen av viktiga filer till olika mottagare. Innan det var avklarat hade jag fått reda på att det blir lite känt folk för min del på teatern på söndag. För er stadsbor som har tänkt att gå är det flera med Greboanknytning som ska dit så se till att haka på dem. Söndag klockan 19.00 har vi föreställning.

När den sista Rendez-vouz:n var avklarad med både Bettlare och John Stridh traskade jag runt för att hitta lite snygga och billiga kläder. Sprang äntligen på en gul & grön-randig tröja som jag letat efter ett tag och slog till omgående. Hittade även en billig rackare till. Totalpris 200 kronor.

Äntligen ska man ta och gå på hockey igen. Linköpings HC har träningsmatch i Nordic Trophy mot Helsingfors IFK. Det har inte börjat så bra för Cluben, men det är bara att hoppas att det vänder nu. För tillfället ligger LHC sist i turneringen.

Men man ska ju som bekant inte vinna på försäsongen. Förra säsongen var Modo riktigt dåliga under försäsongen och vi vet ju hur det slutade. Året innan då var Leksand i det närmaste ostoppbara och vi vet ju hur det gick.

Men denna fakta till trots.... Jag tror nog ändå att jag vill att LHC vinner i Stångebro ikväll. Forza Cluben!

Inför matchen förväntades en jämn drabbning som skulle avgöra mittenstriden i tabellen. Vid en seger skulle FC Z United ta fjärdeplatsen med lika många poäng, men en match mindre spelad än femman Humpa.

Tidigt i matchen tog Humpa FC kommandot och spelade runt bollen som de ville. 1-0 kom på efter en korthörna där anfallande lag fick stå och måtta ett inlägg allt för länge och en fri spelare hittades i bortre delen av straffområdet.



Men ganska snart kvitterade FC Z United efter ett snyggt samspel genom i stort sett hela laget. Jennie hittade Stefan Swärdh i straffområdet. Han vände om och satte 1-1 i nättaket.

Men säg den glädje som varar. Innan halvleken var slut hade Humpa åter tagit ledningen med 2-1. Vi var inte alls nöjda med vårt spel i första och försökte därför att spela defensivt i andra. En 3-2-1-uppställning blev lösningen och den ensamme anfallaren hade som mål att ständigt jaga och pressa bollhållaren.

---

Inledningsvis så fungerade inte försöket till nytt spelsystem och Humpa lyckades rycka till 4-1. Då kändes det mycket tungt, men det var bara att fortsätta tokrusa och jaga boll och chanserna skulle komma.

På en kontring reducerade FC Z United till 4-2 genom mål av (Här behöver jag hjälp med målskytt). Kort därefter kom vi tre mot två i en kontring och efter ett samspel mellan Jörgen och Daniel kom bollen fram till Jonas som vände sig om och placerade bollen i bortre gaveln.



Nu trodde vi att vi att hade möjlighet att komma ikapp, men när vi fick en spelare utvisad vid ställning 5-3, var det bara att satsa offensivt ändå. Det resulterade i att bollarna rullade in bakåt och slutresultatet skrevs till slut till 8-3. Förlusten innebär med stor sannolikhet att vi får nöja oss med en femteplats i serien, men med tre poäng för seger, så kan vi med lite tur klättra någon position.

Vi lyckades inte riktigt komma upp till vår normala kapacitet i onsdagens match, men på måndag ska vi vara på tårna rejält mot Tresket.... om vi blir tillräckligt med folk då vill säga. Vi kanske tvingas värva nya talanger ur supporterskaran....



Brukets AIK

Efter ännu ett uppehåll för FC Z United var det dags att matcha manskapet igen. Vi var alla lite förväntansfulla inför matchen. Publiken hade lovat att strömma till och det nya matchstället skulle invigas med seger var det tänkt. Men så timman innan matchstart började regnet att falla.

Det påverkade de i övrigt fina publiksiffrorna, men humöret hos spelarna var ändå på topp. De satt väl hemma och följde matchen på TV. Det tror åtminstone jag...

Matchen inleddes i vätan och konstgräset hade helt annan karaktär vid regn än leråkern borta på Bäckfallsvägen, som vi spelade på förra året. Bollen gled på underlaget, greppet fanns under skorna och viktigast av allt så riskerade man inte med att springa omkring med alla lager ner till urberget under skorna och på kläderna.

Efter lite ställningskrig kom bollen fram till Stefan Sjöstrand som enkelt satte 1-0 från sin högerkant. Strax därefter tappade satte FC Z United 2-0 genom lagkapten Daniel Norrman.

Så långt var det fint spel av FC Z United, men under några olyckliga minuter lyckades ÅHT utjämna matchen och det kändes att den fina stämningen var på väg bort.

Resten av halvleken blev en kamp för att försvara det egna målet mer än att lyckas med konstruktiva anfall. 2-2 efter första halvlek och vi visste att vi kunde mycket bättre.

---

Det krampaktiga spelet fortsatte dock i andra halvlek och regnet fullkomligt vräkte ner på planen. Med ungefär halva halvleken spelad fick tränarstaben (och avbytarna) en förfrågan av ytterback Micke Eriksson om att han ville in i anfallet och visa hur det skulle göras.

Efter en kortare diskussion så togs beslutet och Micke skickades upp i anfallet. Kort därefter rullade bollen in ÅHT:s målbur och målskytten var Micke Eriksson och FC Z United hade åter tagit ledningen.

Detta tvingade ÅHT att pressa framåt och flytta fram styrkorna och efter att ett av ÅHT:s anfall hade brutits så drogs en kontring igång på vänsterkanten. Fina löpningar av flera spelare i kontringen gjorde att Jonas Nygren kunde släppa in bollen på tredje man som var Micke Eriksson som rusat med upp från backplats och satte 4-2.

Resten av matchen förde FC Z United spelet och hade bud på ytterligare mål, men segern skrevs till 4-2 i vätan. Det var lite kyligt på planen, men det måste ha varit ännu kyligare för våra underbara supportrar. Nu tar vi en ny seger tillsammans på onsdag. Då mot mittenkollegan Humpa FC.

Blev lite stressigt i lördags för att hinna ut till Grebo till sommarens bästa festival. Under förmiddagen blev jag uppringd och ombedd att fixa videokamera och det ordnade sig till sist.

Åkte ut med Mecklin och kom dit samtidigt som landshövdingen, som skulle invigningstala. Gick backen upp och hälsade på folk och landshövdingen vek av ut i backstageområdet.

När jag sedan gick tillbaka ner den andra vägen såg jag något som hade blivit en dyr bild om kameran hade varit redo. Självaste landshövding stod där lite smågenerad och tänkte uträtta sina behov.

Men det var bara att passera och sedan se till att fixa med videokameran till invigningen. Fixade det lagom så att det var bara att skicka upp Hahne i kranen och sedan börja fota på egen hand.



Ett enkelt tal av landshövding Björn Eriksson och sedan fram med bandet som skulle klippas. Bandet var självklart ett kassettband och när det hade klippts så var det bara att sätta igång. Traditionsenligt var det 6.08 som inledde festivalen med Grebosången.



Första akt med mer än en låt var Det är kärlek. Ett riktigt bra band var det. Fint drag och härliga låtar. Jag måste nog se till att leta rätt på lite av deras material för de var riktigt bra. De följdes av två äldre pojkar i Ace of Bass. Två herrar och två basar som tolkade bland annat Taube.



Därefter var det dags för en av dagens favoriter. Fyra Grebotjejer i bandet By Yourself rev ner publiken jubel och rockade stenhårt till både gamla och nya klassiker. Till saken hör att det var blott någon månad sedan tjejerna för första gången spelade instrument, så förhoppningarna om en fortsatt skön grön musiktradition är stora.



Efter spelning väntade fansen troget på sina hjältar i mixed zone mellan backstage och publiken. Första artisterna som fick det mottagandet av publiken, men absolut inte sista.



Sedan gungade festivalen vidare med en trio som kallade sig Hold your horses. De gungade vidare med lite blandad musik. Lite eget och lite covers. Skönt gung var det i vilket fall.

Därefter äntrade en artist som jag hade höga förväntningar på scenen. Det var Maja Ph, som tog över ensam med en gitarr och skönsång. Mina förväntningar infriades med råge. Mot slutet av spelning ackompanerades sången även av Henkan på dragspel. Midsommarvals blev helt underbar som vanligt.



Efter dessa lite lugnare toner gick militären in och tog över spelningen. Det var Militärkuppen i Thailand 1991 som kom in och regerade. Med en hel rad olika sångerskor och sångare så blev det ordentligt röj i militärisk anda. Själv var jag högt uppe i det blå och svävade under spelningen. En kranbil för kamerapersonalen var självklart ordnad för publikbilder.



När Militärkuppen avslutade med John Stridh-covern Sen kom du vaknade publiken till ordentligt. Mest piggnade nog Nån Stridh till själv och satt och röjde järnet på en av bänkarna nära scenen.



Med nästan halva startfältet avklarat hade eftermiddagen vandrat över i tidig kväll och strax innan klockan 19 var det dags för Carro Carlbom att besöka scenen. Carro Carlbom var med i Pusjkins under bandets storhetstid. Det var lugna låtar ackompanerade med gitarr.

Därefter tog Strindbergs över med kvällens bluesinslag. Bandnamnet tror jag berodde på att de var ättlingar till den lagom kände August. De följdes av en kort spelning av Sunday Crowd.



Så här långt hade det musikaliska under kvällen hållit hög nivå rak igenom, men jag var själv lite orolig inför nästa artist. Jag hade hört det på skiva förr och det är inte bara så skönsång eller skönspel. Jag var faktiskt lite orolig att folk skulle resa sig och gå när artisten kom in på scenen. Det var ingen mindre än.....




....Gula Gubben. Han åker runt på svenska festivaler i Gul overall. Men redan innan han kom in på scenen så var publiken förväntansfull. Barnen längst fram hejade fram Gula Gubben, som fick jubel för hans korta soundcheck. Där har andra artister mycket att lära....

Men trots begränsad skönsång så gick Gula Gubben hem hos alla. Allt från barnen längst fram vid scenen till herrar och damer i 70-årsåldern som satt dubbelvikta av skratt.

Efter Gula Gubbens spelning var det kaos i mixed zone. Avspärrningarna höll på att brista när gula gubben såg till att slå på allas händer och skrivkrampen kom smygande när alla ville ha Gula Gubbens autograf.



Publiken var mer än nöjd med Gula Gubbens spelning, men den som var nöjdast av dem alla var nog Gula Gubben själv. Den kärlek han fick i Grebo har han aldrig upplevt på någonannan festival. Gula Gubben älskade Grebo och Grebo älskade Gula Gubben.

Med Gula Gubben i full extas bakom scenen tog dansarna över scenen. Det var dansgruppen Busted som gjorde en liten dansuppvisning. Tur att jag var uppe i korgen då, för om jag hade sprungit på scenen och fotat så hade det nog slutat med att jag sprungit omkull någon av dansarna.

Med ett tidigt avslut så tvingades festivalgeneralen Tobbe upp på scenen med ett gästinhopp. Det är ju viktigt att hålla tidsschemat. Det blev en ny låt från Torbjörn och nykomlingarna och en låt av Snusk-Tobbe.



Sedan var det dags för Johan Rothstein eller som han självklart heter i Grebo, Johan Rödsten. Han stod för lugnet innan den stora stormen. Med lugna, sköna låtar trollband han delar av publiken och för vissa delar blev det nog lite för lugnt. Men de skulle vakna upp igen.

Det började ju nämligen bli dags för kvällens näst sista artist. Det var dags för Bettlare & Lösfolk att spela sina låtar till Nils Ferlins dikter. Jag hade räknat med att det skulle bli en bra spelning, men grabbarna överträffade alla mina förväntningar.



Började svängigt och fint och publiken var med och röjde från första låten. Några låtar in i spelningen tog jag med mig kameran och smög upp på scenen. När jag såg hur underbart folk röjde till låten Circus förstod jag verkligen den adrenalinkick det måste vara för artister att se publiken hoppa och sjunga med i deras låtar framför scenen. Fantastiskt är allt jag har att säga.



Spelningen fortsatte och röjet tilltog. Herrarna i Bettlare och Lösfolk lämnade scenen med en mycket god stämning framför denna och det var dags för John Stridh att rida vidare på den våg av glädje som fanns i publiken.

John Stridh presenterades och klev in på scenen en efter en. John Stridh hade äntrat sin egen hemmaplan vid Klockargården i Grebo och publikens respons gick inte att ta miste på. Den perfekta kvällen inleddes med Mälarpirater och sen kom den nya hiten Änglar av snö. Skuttandet tilltog sedan med varje låt kändes det som.



Men jag måste säga det att publiken lyder inte artisterna särskilt val. När John Stridh uppmanade att man skulle Stå still så var det inte något som hölls det kan jag lova. Underbar trots det.... Om jag stod still själv? Klart som fan att jag inte gjorde det. Fast å andra sidan var det nog ingen uppmaning.

Publiken var med på allt och som sista band på en festival där inga extranummer är tillåtna så är det värt att tänja på reglerna. Det blev dubbla extranummer innan spelning var slut och en underbar festival tog slut.

---

Innan man kom hemåt så återstod det bara att tömma scenen på den dyra elektroniken innan det var dags att fira ett gott arbete av alla inblandade i festivalen. I backstagetältet var det högljutt och glatt stojande och på scenen var det bara lugnt och behagligt chillande.

Framåt halv fyra avrundades det hela och folk begav sig hemåt i Grebonatten. Alla nöjda och glada efter en helt underbar festival. Så tack ska ni ha alla som varit inblandade på något sätt. Ni förgyllde verkligen min kväll.

Avslutningsvis: Nästa år hoppas jag alla ska till Sköna Gröna Grebo. För det får inte missas en gång till av någon....

Nu har föreställningarna med Predikare-Lena börjat rulla på. Vi börjar ha koll på alla rutiner på och bakom scen, vilket märks tydligt när man smyger runt i gångarna och möter samma människor på samma ställe varje dag.

Så i fredags tog jag med mig kameran för att försöka spegla livet bakom för oss på andra sidan scenen.



Jag brukar anlända till spelplatsen vid femtiden och då inleds de sedvanliga förberedelserna. Kontroll av scenklädseln, utplacering av klädställning, elkoppling mm. Det är ett fasligt spring på alla eller nästan alla menar jag. Men på något sätt lyckas alla fixa till sina moment så de är redo för föreställningen.



På väg ner till uppvärmningen stötte jag på dessa herrar som satt i ett fönster och höll låda..... eller jag menar förberedde sig för föreställningen. Jag minns inte riktigt vilka klokheter de yttrade och det kanske är lika bra det. Det kanske inte ens var klokheter heller, men trevligt... det verkade det som att de hade.

När jag fortsatte när till uppvärmningen så slås man av den glädje och omtanke alla i teatern har för varandra. Det är så oerhört mysigt att komma ut och samlas på det viset. Alla blir så oerhört gosiga och det märks tydligt att alla uppskattar alla.



Uppvärmningen är något alldeles extra att se när en hel samling människor står och grimaserar mot varandra. Små ansikten, stora ansikten, tungan så långt ut som möjligt. Jag har en samling bilder på detta med, men jag tror jag behåller dem själv till en dag när man behöver muntras upp.

När vår ramsa var avklarad så är det bara att leta upp en vettig plats att ladda på. För egen del laddade vi med lite skitsnack om allt möjligt och avslutningsvis fina historier om Systembolaget. Det kan vara en fin uppvärmning tills man träffar Louise och Sanna samtidigt igen... men det är en annan historia.



Dags att infinna sig, så jag gick och satte mig på min ensamma sten i väntan på mitt första inhopp. Det gick alla tiders att smyga in inför den fulltaliga publiken och när det var avklarat var det bara att ta sig runt och in i stugan och bjuda på en liten striptease under klädbytet innan jag smög vidare längs de sumpiga stigarna.

Det är inga problem att smyga runt på dem i kvällsolen, eller jo lite förresten. Om man har för stora skor. Men senare under kvällen blev det ännu svårare när säkringen sade upp sig och det blev mörka sumpiga stigar istället. Men det behövde inte jag usättas för, för då var det färdigsmuget för egen del.

När jag var klar med mitt i första akten så var det bara att leta rätt på kameran igen och njuta av stämningen. Under en av kvällens vackraste scener med skönsång på scenen bjöds vi på en väldigt vacker tolkning av låten bakom scenen också.



Akt 1 var avklarad och jag gick för att trängas vid fikavagnen. När Teater Traska bjuds på dubbelmackor, då är det först till kvarn som gäller. Annars riskerar man att bli utan dubbelmacka. Men å andra sidan finns det ju de som njuter av två dubbelmackor, men det skulle aldrig jag göra...

Satt mig i slänten och jiddrade på lite. Men tro inte att det är lugnt för det. Lotta Blueberry was in da house och letade efter någon att battla med. Som stolt Trash ank ställer man ju upp, men attans vad dåligt det gick med det.



Men det viktigaste är att resten av pjäsen gick bra både på och bakom scenen. Dårarna regerade och blottare smög omkring på kyrkogården i vanlig ordning. Det är vad som krävs för att göra publiken och oss på och bakom scenen nöjda också.

Kul att Expressen publicerar en artikel om Sköna gröna Grebo och ännu roligare att jag fick med en bild där. När till och med Expressen skriver om festivalen så kan ni ju inte missa den. På lördag är det dags i Grebo, starttid 15.08.

Artikeln i sin helhet
Sköna gröna Grebo

Vackert väder måste bara utnyttjas så jag och Stefan tog oss ut till det bortglömda Örnbadet och kom dit lagom när solen försvann bakom trädtopparna. Vackert och lagom behagligt i luften.

Den värmen försvann dock snart och det var faktiskt lite av en pina att ta sig ner i vattnet. Först knäna, sedan nedre delen av shortsen och sedan.... Ja, ni kan det allesammans. Det är jobbigt att ta sig i vattnet, men när man väl tvingat i sig själv är det ganska behagligt. Varmt i vattnet och kallt i luften.

Lekte ett tag med frisbee i vattnet och sedan amerikansk fotboll på land. Jag tappade dock bort bilderna från det, men ni kan ju fråga herr Kalm om han har några.....

Sedan drog vi upp till det stora röda huset och tittade på dokumentärfilm. Manodeprisivitet är tydligen en pina och en välsignelse på samma gång. Det trodde man inte. Men man lärde sig ett och annat också.

Avslutade kvällen med att spela lite FIFA med två segrar mot Stefan och sedan lyckades jag vinna El Classico. Barcelona besegrade Real Madrid med 2-0.

Med Sköna Gröna Grebo på ingång vill jag passa på att presentera lite viktig information som vid det här laget är välkänd i Grebo, men säkert lite mindre känd utanför Grebo socken.

Låten kommer från Prinsen och IOGT-NTO.
Låten finns här: Man kan ragga brudar utan sprit

På lördag är Grebo Socken the place to be! Underbar stämning och underbara artister. Men för er som tror att ÅFF-galan is the shit så lovar jag er att ni har rätt. Den är skit! Det är i Grebo man ska vara, åtminstone ett tag.

Lite sent passar jag på att gratta storebror när han fyllde i lördags.... Ska jag berättta åldern? Nää! Jag tar och är snäll och hoppar över det men grattis Andreas! Vilken look-a-like han var som liten eller är det tvärtom?

Efter att ha varit borta från verkligheten ett tag så har man nu tid att komma dit igen. Alla teaterrepen är avklarade och nu kör vi på med föreställningarna. Premiären var i lördags och publiken var så nöjd så. Det var det bästa de någonsin sett sade till och med vissa.

Så ni som inte har sett det: Det är bara att sätta fart och skaffa biljetter. Bara så att inte ni andra glömmer bort så slänger jag in affischen igen

---

Men kvällen tog inte slut där. Som brukligt är efter en lyckad premiär så måste man avsluta den med en lyckad premiärfest. Så vi kastade oss in i bilarna och bedrog oss hemåt mot partylokalen.

Kom hemkörandes och hittade lite gäster på trappan när vi kom fram. Alltid bra när gästerna är före värden. Så det blev snabbt in och sedan ut igen för att sätta oss på altanen i den varma sommarkvällen.



Så började folk droppa in igen efter att de hade varit hemma och fräschat till sig och framåt elva-halv tolv-tiden var vi nog fullt manskap på altanen. Dags att börja på riktigt så vi tände grillen, slet fram korvarna och började sjunga allsång till gitarren. Det är nog jäkligt uppskattat av grannarna....

Men vi tänkte på dem också genom att sjunga högt, ljudligt och framförallt snuskigt fram till klockan var kvart i två. Då kände vi, eller åtminstone jag, att det var dags att flytta in festen så jag drog igång Singstar med två nya skivor. Tycker verkligen att det är guldlåtar på 90's-skivan.

Fanns en del tungvrickare på den skivan. Savage Gardens I want you exempelvis. Men favoritlåten för tillfället är nog ändå Queens Don't stop me now. Det är tempo i den må jag säga.....



Medan skönsången fortsatte i vardagsrummet fortsatte allsången i köket. Tidvis blev det nästan lika gosigt som bilden ovan när fyra herrar pekar på varandra och sjunger en annorlunda tolkning av Winnerbäcks För dig.

Jag ska samla mina krafter och köra någonting stort
I dig, i dig, i dig

Det blev mycket springande fram och tillbaka till datorn för att hitta texter till de låtar man ville sjunga. Men så ska det väl vara? Inte tusan kan man sjunga och komma ihåg texten på samma gång!

Framåt småtimmarna vet jag inte vad det flög i folk, men för egen del så började folk slita av mig kläderna och kasta runt dem i köket. Därpå körde vi tåget i en konstig riktning som resulterade i att vi fastnade i skåpsdörrarna. Men det borde man ju ha begripit. Inte tusan kan man gå framåt och bakåt på samma gång!



Folk började droppa av lite för tidigt dock. Redan vid halv fyra begav sig Kindaneserna iväg hemåt längs sumpiga stigar men vad gjorde det när korvmannen ovan kom in och kraschade partyt. Synd att han var maskerad, för jag hade gärna velat veta vem det var.

Men jag tror att det var Jocke som hade ordnat masken efter att korven hade haft en tur på golvet och i Luvas skor. Det förklarade smaken, för jag hörde av korvmannen att han tyckte att den smakade som ostkorv.

När klockan var kvart i fem och jag började känna mig lite småtrötter var det andra som inte riktigt var riktigt sugna att festa vidare. Det var ju trots allt en öl kvar och den måste ju drickas upp. Så det var bara att dra igång Singstar en runda till innan partajet avslutades i morgonljuset.



Så vill jag bara tacka kvällens hovfotograf John för de mästerliga bilderna. Han kan hantera en kamera han. Undrar om det blev en bra bild....

Hela helgen har tillbringats med att repa inför premiären den 18/8. Berättar mer om det senare, nu uppmanar jag er bara att ni ska komma och titta på vårt skådespel!

Drog ihop en liten grillfest igår. Blev en trevlig liten tillställning innan vi drog vidare till Sjökrogen. Satt och njöt i den varma kvällsolen, skrattade, skämtade och inga som helst planer på att höja den låga ribban från tidigare fester.

Mina två favoritlag spelar nämligen match ikväll i Uppsala. Linköpings HC har premiär på försäsongsmatchandet mot Almtuna och Åtvidabergs FF har viktig match för den Allsvenska kampen mot Sirius. Hoppas att Bruket spelar 4-4-2 så att de har chans att vinna. Men nu kan man inte vara där, så det blir att följa matcherna på annat sätt.

Men det substitut som bjuds till hockey och fotboll kan fungera fint ikväll. Grill här och sedan en sväng bort till Sjökrogen för torsdagstrubadur.

Efter ett långt sommarupphåll var det dags för FC Z Uniteds första match för höstsäsongen. Motståndare var Karlsson Hus. Vårens match hade slutat 10-2 till FC Z:s fördel. Men den matchen inleddes med ett icke fultaligt Karlsson Hus.

I dagens match var dock båda lagen fulltaliga från start. FC Z United tog tag i taktpinnen tidigt i matchen och spelade runt i backlinjen och levererade därefter en öppnande pass till en friställd Stefan Sjöstrand som satte 0-1.

Inom kort hade FC Z öppnat en 3-0-ledning genom mål av Stefan Swärdh och ytterligare ett av Stefan Sjöstrand. Därefter reducerade Karlsson hus via en frispark.



Resten av halvleken spelade FC Z United ett imponerande spel på alla positioner. Jörgen och Daniel hann med att utöka ledningen till 4- respektive 5-1 och Anders i målet hann med att rädda en straff.



Efter en perfekt första halvlek märktes det att tröttheten kom smygande eller att laget blivit lite för självsäkert. Vi tappade det vägvinnande spelet som fanns i första halvlek. Karlsson Hus tilläts reducera två gånger innan FC Z United åter tog tag i taktpinnen och ryckte till 7-3 genom mål av Jörgen Swärdh och Anders Eriksson.

Därefter minskade Karlsson hus åter ner avståndet till två mål innan slutresultatet skrevs till 7-5 i FC Z Uniteds favör. En fin insats som lovar gott inför den fortsatta höstsäsongen.

Brukets AIK

Vaknade upp idag till en underbart solig dag. Detta skulle ju bara utnyttjas maximalt till njutning så jag tog och fixade frukost och gick sedan ut och lade mig i hängmattan. Låg där och ringde till lite folk som jobbade och föreslog bad senare ikväll.

Men man kan ju inte bara ligga och lata hela dagen. Jag tog därför på mig inlinesen och åkte en lång sväng runt hela Åtvidaberg. Hela tiden på Socknas yttersta asfalterade vägar ända till jag kom till Fredrik.

Klev uppför trapporna och svalkade av mig efter turen i värmen. Satte mig med Fredrik och spelade NHL. Efter mycket om och men lyckades vi inleda ett slutspel med åtta lag var. Något vi kom fram till är att vi är väldigt jämna och väldigt dåliga på att göra mål.

---

Vid sextiden åkte vi ut till badplatsen vid Ören. Helt perfekt att spendera kvällen i solen där. Vi låg i vattnet där i någon timma innan vi stack därifrån och åkte hem till Thina och beskådade hennes nya lägenhet. Den kändes trevlig, men katterna verkade inte trivas och gjorde försök att rymma från balkongen flera gånger.

Men vi lämnade också lägenheten och begav oss hemåt. Hem för att ladda inför morgondagens viktiga match. FC Z United drar ju igång sin höstsäsong igen.... Men det är en annan historia.

En perfekt sommarkväll var det dags för årets största match på Kopparvallen. Östgötaderbyt mellan Åtvidabergs FF och IFK Norrköping. Matchen började klockan 19. Vi tyckte att vi var ute i god tid som gick dit en och en halv timme innan, men redan då var parkeringarna fyllda och köerna växte utanför Kopparvallens huvudentré.

Det var länge sedan man fick köa för att komma in på Kopparvallen och när det var avklarat var det bara att tränga sig upp på läktaren till de vanliga platserna. Kom dit och insåg rätt så snart att vi borde ha använt den andra entrén då folk som gått förbi i den riktningen sedan länge var på plats på läktaren.

Så var det bara att vänta och vänta. Vissa lyckades ta sig både ner och upp på läktaren innan det var dags för lagens inmarsch. Peking Fans stod för ett enkelt, men för Kopparvallen imponerande Tifo inför matchen.



Stämningen var god inledningsvis och i matchens tredje minut fick IFK Norrköping sin första varning. Det var lite glädjande, men några minuter senare gjordes en rad misstag i Åtvidabergsförsvaret vilket resulterade i att IFK Norrköping tilläts göra 0-1 inför sina jublande fans.



Bittert att släppa in ett sånt mål tidigt i matchen och det präglade den fortsatta matchen. Första halvlek var jämn spelmässig och lagen bytte chanser med varandra. ÅFF hade ett par fina lägen att kvittera, men det blev inget inför paus.

I andra halvlek tog ÅFF över spelet och det spelövertaget ökade när IFK Norrköping fick en spelare utvisad. Men trots flera chanser där bollen dansade på mållinjen lyckades inte ÅFF peta in bollen och matchen slutade 0-1.

Efter matchen kände jag viss bitterhet till det sätt IFK Norrköping vann matchen. I flera lägen agerade laget osportsligt både genom efterslängar och att ligga och fejka skador. Det där förslaget om fem minuters utvisning när spelare ligger ner och orsakar spelavbrott känns mycket klokt.

Men det går inte att skylla förlusten på det. Stopptiden var tillräcklig för att kompensera spelstoppen. Problemet var att ÅFF inte lyckades göra några mål trots flera chanser.

Men några tankar återstår efter matchen. Trevligt med hela 8 700 på matchen. Men viktigast av allt en fråga. Varför startar man med Pontus en så här viktig match och varför inleda med bara en anfallare? Det är ju som att be om att förlora......

Ett fint initiativ en av de första soliga dagarna den här sommaren är att ha trekamp och grill vid ett torp i Grebo. Men när jag åkte ut dit visste jag inte alls vilka grenar det skulle tävlas i. Jag stannade bilen vid den lilla affären. Tog packningen ur bagaget och vandrade stigen genom skogen för att nå det lilla Torpet.

Vid torpet satt tävlingsledningen hårt arbetande för att utforma reglerna för trekampen. Grenarna visade sig vara bordshockey, corrone och krocket, men reglerna var något annorlunda. Åtminstone i bordshockeyn.... Straffläggning med blundande målvakt. Ingen gren för denna Nygren. Dåligt utvecklade sinnen utan syn visade det sig.

Det lag jag var en del av visade sig efter att alla mött alla i en tidskrävande matchprocess ha förlorat samtliga matcher. Tung start för laget.



Men det skulle ljusna med när corronespelet slets fram. Trots att jag aldrig spelat det tidigare så visade det sig gå bra ändå. Blev enbart segrar i de tre första matcherna innan det var grilldags i skymningen.

Mörkret var på gång och det känns ju perfekt med krocket i den tidiga natten. Krocket lockar verkligen fram det bästa hos folk. Mycket jobb med pakter, taktik och regelvridningar. Det var även mycket tjat om fusk. Men jag undrar jag vem som egentligen fuskade mest i mörkret.... Klong!



När alla tävlingsmoment var avklarade så njöt vi av den klara natten. Vi lade oss på trappan och tittade på stjärnor. Det är konstigt hur liten man känner sig när man ligger där under stjärnhimlen. Man blir ordentligt filosofisk när man ligger så och tänker på livet.

Stack in ett gäng i fredags till stan för att titta på Aguson & Östra Ågatan band på scenen i Trädgårdsföreningen. Under eftermiddagen hade det varit en och annan regnskur och risken för ett nytt Lågtryck över stan var stor.

Vi fick vänta ett tag innan Agusons spelning kom igång. Först var det dags för två förband. Det påminde mycket om Kents tidiga skiva Verkligen och det andra bandet, som tydligen hade vunnit någon musiktävling, kommer jag inte ihåg mycket alls av.

Men sedan var det dags för kvällens höjdpunkt. Aguson gick på scen och under de inledande låtarna satt publiken på bänkarna framför scenen, men att döma av rörelserna på bänkarna ville publiken hellre resa sig upp och dansa och hoppa till den sköna musiken.



Men några låtar senare kunde publiken inte sitta stilla. Raderna framför scenen fylldes av stående, sjungande och dansande människor. Det underbara med bra musik är att den agerar förbrödrande och när den underbara låten Vapenbröder spelades visades detta väldigt tydligt.

Det är bara att lägga armen runt din broder eller syster intill och sjunga med så högt och känslofullt man kan. Det blev en helt underbar konsert i Trädgårdsföreningen och en perfekt inledning på en fin fredagskväll. Så tack till Aguson och hans Vapenbröder i Östra Ågatan band.

Då ska alla till Trädgårdsföreningen för att titta på Aguson. Det börjar klockan sex. Så det är bara att hoppas på en solig kväll så att det blir en perfekt start för en tur ut i Linköpingsnatten. Det är ju Platensfredag.....

Satt hos Stefan och snackade lite skit när Kampan ringde. Hon berättade att hon och Henrik skulle dippa. Det var ju trevligt för dem tänkte vi och förstod inte riktigt vad det hade med oss att göra.... Men vi omtolkade snart och gick dit.

Hon bjöd på Chips, morötter, gurka, choklad, tre sorters dipp, dryck och ett trevlig sällskap. Humorn låg som vanligt på en jämnlåg nivå, vilket är mycket lågt, men också mycket trevligt.

Gjorde dessutom mindre delikata experiment med det tilltugg som bjöds. Jordgubbsmentos i paprikadipp låter kanske som en kanonblandning, men det kan jag lite oväntat säga att det inte är.

En annan blandning som bör undvikas är att ha salt på choklad. Det är högst begränsad njutning av det. Det var väl också oväntat?

Äntligen var det dags för den stora dagen jag hade väntat på så länge. Det var dags för LHC:s officiella första isträning för säsongen. Visserligen var det egentligen den tredje, men det brydde jag mig inte så hårt om.

Vi som var inne var fem LHC-supportrar i mig själv, Stefan, Nicklas, Fredrik och Jennie och så en vilsen FBK-dito i Anna. Så var det ju några tusen till som ville mätta den totala hockeyabstinensen.

Så klockan fem satt vi bänkade i Stångebro Ishall för att stödja årets lag. Evenemanget inleddes med att alla spelarna presenterades. Alla spelare presenterades från Stana till siste man ut, Blomdahl.



Efter att spelarna hade kört lite enklare uppvärmning var första momentet en staffett som med minsta möjliga marginal vanns av det blåa laget. Jag undrar vilken snigel man själv skulle verka som i det sammanhanget.



Den jippobetonade träningen fortsatte sedan med straffläggning. Syntes tydligt att det finns en rad goda straffskyttar i årets upplaga av LHC.



Efter straffläggningen var det dags för dagens viktigaste moment. Internmatch mellan det blåa och det vita laget. Skönt att få se lite hockey igen, men man saknade ju tacklingarna och närkamperna. Något som däremot inte saknades var målen och den goda stämningen.



Internkampen gick till sudden där Clubens tre målvakter gjorde allt för att hålla pucken ute. Det gick länge, men efter några minuters spel gjorde Blomdahl det avgörande målet.

Det var bara att tacka spelarna för träningen och viktigast av allt ge dem energi att fortsätta den hårda träningen mot premiär. Det är ju snart dags och dessförinnan blir det träningsmatcher. Så jävla kul det ska bli.

Sol och värme den 1 augusti kan bara innebära en sak. Man åker in till stan och sätter sig i Stångebro ishall och tittar på LHC:s första träning. Ska bli underbart roligt. Bara 54 dagar kvar till premiären mot Timrå. Vad kul det ska bli....

Planen igår var att samla ett gäng och spela brännboll. Men den planen brann inne när det kom en ordentlig regn- och hagelskur strax innan. Men tro inte att våra heta planer släcktes för det. Vi nöjde oss med att köra den planerade grillningen efter brännbollen.

Så sagt och gjort. Grillen plockades fram, utemöblerna torkades av, vattnet sopades bort från altanen och viktigast av allt ett trevligt sällskap anlände. Kvällen inleddes med en snabbomgång för några stycken medan andra tog altanen i besittning.



Därefter drog kubspelet fram. Perfekt att spela på en regnfuktig gräsmatta. Det vill säga om det hade varit lite mer välklippt gräsmatta. Dumt av mig att inte se till att det var det. Passade dock på att förbereda grillen som tändes när kubbspelandet var avslutat.



Så vi satte oss på altanen och åt, drack och drog skämt som troligen är straffbara om någon hade hört dem. Ribban låg rätt så lågt, men ibland gick vissa skämt in på den låga ingångshöjden och lyckades inte ens nå ribban för att riva.



Vissa delar av festen flyttade in i vardagsrummet och andra fortsatte på altan. Singstar letades fram och den seriösa tävling var igång. Den fortsatte in i sena natten och vi fick till och med se prov på en och annan dragshowartist. Jag säger bara det: Girls just want to have fun..... och så vi då.